123 Leken

Bra hjälpmedel för Reaktiva Hundar!

Bra hjälp för hundar som går upp i stress på promenad!

Bra att använda för hundar som håller på att lära sig gå avslappnat i koppel i stunder då det blir lite för “svårt” och de behöver hjälp med fokus!

Kul att lära in. Och enkelt att använda!

Klicka här för att ladda ner en PDF om hur du tränar in och använder 123 leken.

Allt du behöver veta för att dra igång står på 5 första sidorna.

Efter sidan 5 följer lite mer tips, förklaringar och avslutas med lite teori i appendixen för den vetgirige geeken.

Det här är ingen trollstav, men det kan absolut vara en liten smart del av lösningen!

VILL DU LÄRA DIN HUND VARA AVSLAPPNAD I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild av ena stugan nedan). 

HoppJerka

Ibland får ägare rådet att stå på kopplet för att lära hunden att inte hoppa upp. Är det ett bra råd? Är det effektiv, reko träning? Varför väljer vi den strategin framför andra? Och hur upplever hunden den situationen? Vad känner den och vad lär sig egentligen hunden när man trampar på kopplet, så att det blir så kort att hunden inte fysiskt kan hoppa upp? Och, vad är det egentligen man vill lära hunden när man står på kopplet..? Att inte hoppa..?

“Problemet” är ju att “inte hoppa” är ju inte ett beteende. Det är ju bara att “inte göra någonting.” Så, vad är det egentligen vi försöker lära hunden genom att hindra den att hoppa? Vad är mål-beteendet?

Är det att stå med alla fyra tassarna på marken kanske… Eller att ligga ner, med magen mot marken….

Eller, är det kanske  att hunden sitter upp, med alla fyra tassarna mot marken..?

En ännu intressantare fråga är väl, varför hoppar hunden? Och vad är det som förstärker hundens hoppande..? Någonting i omgivningens bemötande gör att hunden startade och fortsätter att hoppa. Att bara hindra hunden från att hoppa förändrar ju inte hundens motivation till att hoppa. Vad är det för konsekvens hunden får av att den hoppar, som den vill åt? Med andra ord; varför hoppar hunden?

Vi kan väl alla vara överens om att en hund som hoppar inte är en helt avslappnad hund. Hur kan vi hjälpa hunden att slappna av och känna sig trygg? Hur behöver vi förändra miljön för att hunden skall klara av att ha alla fyra tassarna på golvet, eller vad det nu är vi bestämt oss för att vi vill ha.

Men, varför hoppar den? Nedan ser vi en bild på härliga Lucky som bor hos oss ibland. Han älskar att hoppa. Han gör det när han är lite uppe i varv och glad. För att han vill ha uppmärksamhet. Han kan oxå göra det när han är lite stressad, för att det är ett beteende som han mår bra av att göra.

Om en hund mår bra av att hoppa i en situation är jobbig, är det då en smart lösning att bara hindra den från att hoppa då..? Eller behöver vi göra nåt mer, nåt annat för att hjälpa dom?

Om hunden hoppar för att den är glad är det då schysst att hindra den från att uttrycka sin glädje, utan att ge den en annan output…? Bara “sluta tack“!

Belönings-baserad träning kallas positiv förstärkning på fack-språk vilket betyder att i träning med hunden förstärker/belönar man ett beteende som t.ex. “att stå” genom att ge hunden nåt den vill ha – t.ex. en godbit – när den gör det vi vill.

Förenklat kan man säga att vår uppgift som tränare är att hjälpa hunden att lyckas och att belöna det, plus att se hunden och dess behov; förstå vad den känner så att vi kan hjälpa den om den behöver det. Så att den t.ex. slipper hoppa för att få en “läskig människa” den inte känner att flytta sig längre bort.

Har vi en nervös, osäker hund behöver vi vara väldigt snabba i frekvensen med vår träning för att hjälpa hunden förstå, för att hinna före innan det blir för svårt, och arrangera miljön så att hunden inte känner sig tvingad att hoppa. Då kan vi belöna allt det där bra som hunden gör när den mår bra och är i balans.

Det brukar inte va svårt att få en hund att sluta hoppa. Men det krävs tajming, det krävs teknik, och det krävs att man övar. Krävs det att man står på kopplet? Det finns många kris-situationer då man måste göra det. Men i ett planerat tränings-pass det har jag personligen svårt att se, varken med vuxna hundar eller valpar.

Missförstå mig rätt. Jag har absolut inget emot att man lär hunden att signalen “fot på koppel” betyder “hund har fyra tassar i golvet“. Det är inte “vad” man tränar jag ifrågasätter utan “hur” man tränar det.

VILL DU LÄRA DIN HUND VARA AVSLAPPNAD I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild inifrån ena stugan nedan). 

Så äter du en elefant

Under helgen som gått har jag hållit kurser i Lugn & Följsamhet på Hundtrixet utanför Värnamo och fick förmånen att jobba med många härliga hundar och deras fantastiska ägare.

Vi jobbade bland annat på följsamhet i koppel samt att lära hundarna möta varandra med lugn. Vi såg fantastiska framsteg hos alla deltagarna tack vare att vi delade upp mål-beteendenena (i det här fallet t.ex. att gå avslappnat i koppel) i små “lärbara bitar” som vi belönade med godis (förstärkte).

Har ni hört det engelska ordspråket om hur äter man en elefant?

Det handlar om att man måste bryta ner större “projekt” i mindre delar för att klara av dem. När det gäller “elefanter” så kan man ju omöjligt äta en hel elefant i en tugga. Det förstår ju vem som helst. Men när det gäller träning av hundar, eller för den delen träning av oss själva, så verkar vi glömma bort det där med att vi måste ta små, stadiga steg i rätt riktning.

Jag tror faktiskt att det här är ett av de vanligaste felen man gör. “Vi förväntar oss för mycket och mister därför hela stycket” som man säger.

Vi tar oss ingen vart för vi förväntar oss perfektion och finner således inget att belöna. Vi missar därför alla små delmål i den här flerstegs-raketen. Resultatet blir att träningen inte fungerar.

Ovan ser ni underbara Edwin med sin person Christer. Bilderna under är samma hund och samma person, några timmar senare.

Vi hade även turen att få jobba lite med 5 månaders valpen Flisa, se klipp nedan. Jag jobbar på precis samma sätt med valpar som med vuxna. D.v.s. vi förstärker små steg i rätt riktning, och vi använder utrustning som hjälper hunden att lyckas dvs en sele med 2 kontaktpunkter och ett “flytande handtag”. Vi belönade även Flisa, liksom alla andra hundar, för att de tittar på hundarna runt omkring. Det lär hunden att möta andra hundar med lugn!

Klippet illustrerar även vikten av mjuk koppelhantering! När Flisan inte är redo att följa med Susanne mjukar hon kopplet och smyger lite närma Flisan, ger henne en kort paus att tänka, och sen uppmuntrar vi glatt Flisan att följa med UTAN att rycka och dra i kopplet!! Tvärtom mot va många skulle göra alltså. Och vad händer? Flisan hänger på såklart vilket hennes person belönar.

Flisan bor tillsammans med mysiga Ängla som är 8 månader. Ängla kan ha lite bråttom och hamnar lätt i änden av kopplet med snabba svängar. Även här förstärkte vi små, successiva approximationer mot mål-beteendet vilket gav resultat.

Se oxå på klippet nedan hur Änglas ägare strategiskt väljer att ge Ängla godisen vid sidan, lite bakom sig. Det är oerhööööört viktigt att tänka på hur och var man ger hunden godisen!!! Det påverkar framtida beteende! Vill vi ha Ängla lite längre bak så droppar vi godisen där. Igen. Och igen. Och igen. Det skapar en vana hos Ängla att hålla sig längre bak, för det är ju “där det händer!!!

Jag har varit i kontakt med Flisas och Änglas ägare efter kursen som berättat att de hunnit träna lite sen vi sågs och att det blir bättre och bättre. Hejja Susanne och Peter och alla andra ägare som jobbar på, även när det känns svårt, för det gör det ju ibland för oss alla.

När man noterar, markerar och belönar små steg i rätt riktning mot mål-beteendet använder det som på fackspråk kallas shejping. Här kan du läsa mer om hur jag jobbar för att skapa Lugn & Följsamhet i kopplet. Om du inte hinner läsa så är kanske den viktigaste lärdomen att träna korta pass med mycket pauser. Det påminde finaste Eddie mig om på helgens kurs. Tack Eddie!!

Slutligen. Tänk på att använda godis din hund älskar. Simba (nedan) och de andra hundarna gillade verkligen min hemmagjorda lever-kaka. Om du vill prova göra den finner du receptet här.

STORT TACK TILL ALLA SOM KOM PÅ HELGENS WORKSHOPS!

Det var otroligt roligt att få träna med er å lära känna er lite grann!

VILL DU LÄRA DIN HUND GÅ AVSLAPPNAT I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild på ena stugan nedan). 

Aggressiv och impulsiv

Frustration, impulsivitet, rädsla och aggression. Vad är egentligen vad och hur fungerar det..? Ibland beskrivs en hund som aggressiv, men aggressiv beskriver ju “bara” ett beteende i den specifika stunden. Aggressiv är inte en känsla. Det säger oss väldigt lite om hundens egentliga problem. Min hund kan bete sig aggressivt av många olika orsaker. Aggressionen har olika funktioner för olika hundar, i olika situationer.

Ett aggressivt beteende kan skapas av diverse olika känslor så som rädsla och frustration. Eller smärta. Eller för den delen rädsla för smärta.

Impulsivitet å anda sidan är varken en känsla eller ett beteende. Det är ett karaktärsdrag som både vi och våra djur har, men alla har det i olika nivåer. Hur impulsiv man är influerar säkert hur snabbt man blir frustrerad i olika situationer. Vilket i sin tur påverkar hur man beter sig i den specifika situationen.

Kan man minska, eller för den delen öka, en hunds medfödda impulsivitet och den frustration och därmed oxå de beteende-problem som följer? Det är en hel del diskussion om det, men många studier tyder på det och vi är många som arbetar utefter teorin att man kan det och det verkar fungera.

Hypotesen är att tålamod fungerar som en slags muskel som kan tränas upp. Jag känner själv att jag tränat upp och ökat mitt egen tålamod enormt genom att träna med och leva med krävande, känsliga hundar. Jag har helt enkelt blivit belönad/förstärkt för mitt ökade tålamod, och oxå bestraffad när tålamodet inte räckt till genom att hundens beteende ofta eskalerat. Och genom träning/rehabilitering kan man även förändra hur hunden hanterar sin medfödda impulsivitet.

Jag nämnde tidigare studien på 5 veckor gamla schäfrar och labradorer. 90% av Schäfervalparna visade allt från lite rädsla till extrem rädsla. Endast 4% av Labbarna visade lite rädsla, resten, 96% ingen rädsla alls! AnnaKarin Bergman och Sofia Malmberg frågade om hundarna var avlade för nåt specifikt, som ev kunde påverka att schäfrarna var så rädda. Dvs om de var avlade för bruks, utställning, eller arbete/jakt. Jag har funderat på det en hel del nu under konferensen och även funnit en intressant studie, som Sian Ryan nämnde i sin fantastiska presentation om “Impulsivitet hos Valpar” tidigare idag.

Studien gjordes på Labbar och Bordercollies, både på linjer för arbete/jakt/valla och linjer för utställning/familj. Den studien visar att när det gäller impulsivitet är Bordercollien mer impulsiv än Labradoren. Men avelslinjen spelar ingen roll. Där är det ingen skillnad inom rasen. Och om vi tänker på att rädsla är impulsivitet är 2 olika saker. Klart att impulsiviteten nog influerar hur rädslan uttrycker sig, dvs beteendet. Det är intressanta koncept det här. Och det tål att tänkas på från många olika vinklar.

 

STUDIE RESULTAT:

“Collies were more impulsive on average, consistent with the original purpose of breed selection. Regarding line, working Collies di ered from working Labradors, but show lines from the two breeds were not significantly different.”

 

LÄSA KOMMANDE INLÄGG?

Om du vill kunna se mina framtida inlägg välj ”se först” bredvid gilla knappen. Även om du gillat min sida så visar inte Facebook allt förrän man klickar i ”se först”. Då talar du om för Facebook att du vill se inläggen från just den sidan.

LÄNK TILL STUDIE:

Differences in Trait Impulsivity Indicate Diversification of Dog Breeds into Working and Show Lines

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4785826/pdf/srep22162.pdf

Varmt välkommen att träna och bo tillsammans med din hund hos mig i Värmland! 

Kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund! 

SaveSave

SaveSave

Från varg till hund

Vad med vargens utveckling till hund? Domesticeringen som den kallas.

Det finns fortfarande lite olika teorier om domesticeringens process men man är i alla fall rimligt säker på att det inte handlade om att människor fångade varg-valpar som de tämjde och sen lyckades selektivt avla på bara tama vargar.

Det är ett enormt jobb att tämja en vargvalp, krävs många människor som flaskmatar valparna, inhägnade ytor, och att kontrollera en vuxen vargs sexual drift är inget som görs i en handvändning. Inget grottmänniskorna skulle klarat av i alla fall. Och en tam varg föder förresten inte en tam valp. Tamhet är inte ärftligt.

Roy Coppingers teori (jag rekommenderade en av hans böcker i mitt bok-tips tidigare) handlar om att vargarna domesticerade sig själva, när vi människor började bo på fast platser. De minst rädda vargarna började smyga fram till utkanten av våra byar och käka vårt avfall. Detta ökade inte bara deras chanser till överlevnad utan påverkade även aveln. De minst rädda vargarna överlevde i större mängder än de skygga vargarna. Men sen då..?

Pavlov var inte den enda gigantiskt viktiga Ryska vetenskapsmannen inom hundvärlden. Belyaev! Belyaev forskade på gener men fick inte arbeta pga av kommunismen (väldigt förenklat beskrivet). Belyaev isolerade sig på en svart Silverräv farm och började separera aveln av Silverrävar i två linjer. Han avlade på rädda/skygga/aggressiva rävar, och den andra linen avlade han på de minst rädda. Den officiella linjen Belyaev sa till de som styrde var att han experimenterade för att få fram en mindre rädd räv, vilket var intressant ut en finansiell vinkel eftersom riktigt rädda rävar inte parar sig och det blir svårt att ha pälsproduktion om inte man får avkommor. (Hejja Norge som tagit beslut att förbjuda pälsindustrin om några år!!)

På bara några generationers selektiv avel av de minst rädda rävarna, så blev de svarta rävarna inte bara dramatiskt mindre rädda. De började oxå vifta på svansen. De började ändra färg på pälsen. Öronen började floppa neråt… De började bete sig som hundar. Rävarna genomgick en domesticering. På bara några generationer!

Det här blev stark bevisning för att vargen faktiskt kan ha domesticerad sig själv och det på bara några generationer. Det är alltså troligtvis inte vi människor som började avla på de minst rädda vargarna. Inte medvetet i alla fall. Och inte heller har vi valt vargar med ett visst utseende. Det fanns inga vargar med hängande öron och prickar att välja ut för avel. Utseendet kommer som en slags “biverkning” av att man väljer att avla selektivt på ett visst beteende. I generna hänger beteende och utseende ihop, även om vi inte kan räkna ut hur. Vita hundar & katter är oftare döva än andra färger, tex.

Googla “Belyaev silverfox experiment” och läs mer om Belyaev! En helt fantastiskt intressant man som gjort sååå mycket för att öka vår förståelse och kunskap! Och hans experiment fortsätter än idag, även om Belyaev själv gått bort.

Kolla gärna oxå http://www.jabcecc.org.

Det är därför vi generellt inte skall mata vilda djur… Det krävs så lite för att rubba balansen och förändra rasen.

Varmt välkommen att träna och bo tillsammans med din hund hos mig i Värmland! Bild ovan och nedan, på en av våra tre gäststugor nedan. 

Mer information här! Nya datum för sommaren släpps snart.  

Lugn & Följsamhet

Att ha en hund som går avslappnat i kopplet är ingen utopi.  Tvärtom. Även om hunden är vuxen. Även om den dragit som tåget i flera år. Även om det är en jakthund.

Den härliga Hälleforsaren Atlas kom till mig tillsammans med Schäfern Zehra och deras personer för att öva på Lugn & Följsamhet i Koppel.

Allt som krävs för att skapa Lugn & Följsamhet i Koppel är:

Det är inte svårt, även om man ofta behöver lite hjälp att få snurr på allting.

Ibland blir det så som det ser ut nedan, lite drag under galosherna, vilket ger människan chansen att öva sig i tålamod, beslutsamhet och kärlek. Och med en bra sele riskerar man inte att skada hunden bara för att man “möter trycket” när den drar. Aldrig rycka, slita, dra eller bli förbannad!

Möta trycket är allt vi gör med TTouch koppelhantering och hjälper sen snabbt hunden att göra rätt istället vilket vi direkt markerar med vår BelöningsSignal och förstärker; ofta med godis men inte alltid.

Förstärkaren, dvs beteendets belöning, skall vara något hunden upplever som “förstärkande”. I Atlas fall var det bland annat att få sitt VARSÅGOD kommando å få susa ner i diket för att lukta å gräva!

Pauserna är lika viktiga som träningen. Och studier visar att man får bättre tränings-resultat om hunden får leka efter träning!

Det är praktiskt med en inhängnad hektar att leka på.

Sen lite mer träning, mycket belöning och mjuk koppelhantering!

Resultatet blir Lugn…

… Följsamhet…

… och harmoni.

Nedan en klipp från vår träning. Fy fasan så bra ni är Sofia & Linn! Ser massor fram emot att ses nästa gång! Tusen tack för att ni kom!

 

LUGN OCH FÖLJSAMHET

Vill du lära dig främja Lugn och Följsamhet hos din hund?

håller jag workshop på Hundtrixet utanför Värnamo, i Jönköpings län, om just detta!

Fokus ligger på praktisk träning med TTouch och Positiv Förstärkning! 

Vi kommer arbeta i små grupper, max 5 ekipage med hund per dag, så att vi får mycket tid att träna individanpassat med alla deltagare. 

Varmt välkomna!

Vad säger svansen?

Varför skäller hon på mig när hon är glad att se mig?” är en fråga jag fått ibland när min rädda hund Iggy känner sig trängd och skäller på någon samtidigt som hon viftar på svansen. Frågan är mycket bra – jag älskar när folk frågar, funderar, vill veta mer & förstå bättre så att de kan “göra” bättre – fast antagandet är fel. Att en hund viftar på svansen är inte alltid ett tecken på glädje. I vissa fall är det ett tecken på att adrenalinet rusar i kroppen och hundens Kamp & Flykt system är aktiverat, eller att jaktsekvensen är initierad. Sinnesstämning kan alltså vara något helt annat än glädje när hunden viftar på svansen.

Ta en titt på den här Maasai-hunden som attackerar två lejon. Vad gör hunden med svansen..? Precis i början när hunden trippar upp mot de vilande lejonen & stannar till så börjar den vifta på svansen. I just den sekunden är det lätt att tro att det är nån slags Disney-film man skall se, där hunden och lejonen är bästa vänner. Men så är inte fallet. Hunden viftar på svansen sen gör den utfall mot lejonen. Den viftar på svansen mer eller mindre genom hela “attacken”.

Varför attackerar hunden lejonen? De här hundarna är boskapsvaktare, herdehundar, med en mycket stark vaktinstinkt. Detta beteende förstärks negativt för varje gång ett utfall lyckas och lejonen flyttar på sig, precis på samma sätt som många reaktiva hundar förstärks av att distansen ökar till bilen eller hunden de just gjort utfall mot. Jag ser dock ingen boskap i klippet, så jag är osäker på vad hunden vaktar. Det är låg upplösning på klippet men i vissa vinklar tycker jag det kan se ut som hunden kan ha valpar som hon diar. Kanske skyddar hon sina valpar. Ont i ett ben har hon oxå. Och det är väldigt intressant att höra hur hon skäller, upp i falsett.

Jag har nog fler frågor än svar om just det här klippet, men jag tycker det på ett så tydligt vis illustrerar att; hundar inte bara viftar på svansen när de är glada! Och, det är information vi behöver få ut till gemene man. Speciellt till barn som ofta fått lära sig att “när hunden viftar på svansen så är den glad och då kan man klappa”. Nej, absolut inte!

Iggy och många andra hundar är definitivt inte glada när de möter en främling även de viftar på svansen. De är rädda och för att kontrollera en jobbig situation på bästa sätt, för att öka distansen till det läskiga, så skäller dom. När Iggy gräver efter sork viftar hon oxå alltid på svansen. En mycket stel och snabb vift-rörelse som jag filmat många gånger för att kunna analysera den i detalj. När Iggy är avslappnad/trygg och någon hon känner väl går förbi eller kommer fram får de däremot ofta en liiiiiiiten svans-vift-hälsning, några snabba vift endast med själva toppen av svansen. Så hälsar många hundar på någon de är trygg med.

Studier visar oxå att vilken riktning hunden viftar i har betydelse. Hundar viftar åt höger när de ser nån de känner väl och är trygga med, sinnesstämningen kan antas vara glädje. (Det är alltså hundarnas högra sida, så när vi tittar på dem är svansen på deras vänstra sida från vår vinkel.) Det intressanta är att i en annan studie där man testar hundars reaktion på andra hundars svansrörelser så visar test-hundarna tydliga stress-signaler när de ser en annan hund vifta svansen åt vänster!! En vänster-vift är alltså inte en välkomnande invit utan något negativt, oroväckande och stressande! Däremot när test-hundarna ser en annan hund vifta åt höger – eller att svansen hålls still – så visar de tecken på avslappning och trygghet.

En viftande svans betyder alltså inte alltid att hunden är glad och avslappnad! Tvärtom! Hjälp gärna till att sprida den informationen.

Många av mina kunder är reaktiva hundar som kommer till mig tillsammans med sina ägare för träning och rehabilitering. Svansen är en av de tydligaste signalerna vi arbetar med för att läsa hunden rätt och därmed kunna träna dem på bästa sätt.

Enzo som nyss var hos mig och tränade tillsammans med sin husse och matte, har en svans som är ihoprullad på ryggen som man ser nedan.

Men när Enzo är riktigt glad och avslappnad kan den se ut så här! Vilken skillnad!

REHABILITERA REAKTIVA HUNDAR

Den som vill veta mer om hur jag arbetar för att rehabilitera hundar som gör utfall kan läsa inläggen om träningen med Rottweilern Diezel och Bordercollien Maggie:
http://www.milenewallin.com/nar-explosionerna-upphor/
http://www.milenewallin.com/hurra-for-maggie/

Vill man vill läsa mer om studierna på svans-rörelser som jag nämner ovan följ länkarna nedan:
https://www.psychologytoday.com/…/what-wagging-dog-tail-rea…
https://www.sciencenews.org/…/wag-dog-when-left-vs-right-ma…

Varmt välkommen att träna och bo tillsammans med din hund hos mig i Värmland! Bild på en av våra re gäststugor nedan. 

Kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund! 

Belönings-Signal

Vad är en BelöningsSignal? 

En BelöningsSignal är en tydlig signal som man använder med hunden för att signalera att positiv förstärkning kommer, dvs ofta godis eller leksak. Signalen kan vara ett klick-ljud från en s.k. Klicker, eller ett BelöningsOrd som man själv väljer.  Ägare jag jobbat med använder ord som RÄTT, TOPP, ACERS, HEPP, YES osv. Signalen kommer alltså först, sen fiskar man upp en godibit/förstärkare som man ger hunden.

Varför är det bra att ha en BelöningsSignal?

Jo, för när man tränar kan man vara väldigt specifik och tydlig med exakt vad och när hunden gör rätt. Speciellt viktigt när man försöker rehabilitera hundar och lära in nya beteenden istället för gamla mönster, men även så klart oerhört effektivt när man tränar Freestyle eller Trix eller andra mer komplexa beteenden med sin hund.

En annan fördel är att man kan ge signalen när hunden tittar bort från ägaren vilket man ofta t.ex. gör i börja när man rehabiliterar reaktiva hundar som gör utfall mot andra hundar. Det är precis så vi tränar Enzo här på bilderna. Vi förstärker beteendet att titta-lugnt-på-en-annan-hund (utan att explodera) och ju mer träningen fortskrider kan vi förstärka beteendet titta-på-hund-och-titta-sen-på-ägaren. Vi shejpar med andra lugn och avslappning. Vi lär Enzo att själv klara av situationer med andra hundar.

Varför använder vi inte bara ordet “bra” eller “duktig vovve”?

Därför vi vill undvika ord och fraser som man använder lite då och då – slentrianmässigt – med hunden eftersom vår belönings-signal ALLTID skall följas av en belöning/förstärkning  för att vara så stark, tydlig och effektiv som möjligt!

Varför är en signal mer effektiv än vanligt beröm?

Eftersom vår BelöningsSignal ALLTID åtföljs av godis blir den mer positivt laddad än generella termer och ord som man ofta slänger ur sig lite hipp som happ utan att hunden får godis eller lek.

Påverkar BelöningsSignalen vår tajming?

Ja! En annan stor fördel är att BelöningsSignalen markerar det/de specifika beteendet vi valt ut, som vill ha mer av eller försöker lära in osv. I det här fallet med Enzo är det hela beteendet vi shejpar fram att lugnt-titta-på-andra-hundar-och-sedan-själv-titta-bort-sen-titta på ägaren-och-sen-gå-vidare. Vi bryter ner beteendet i små beståndsdelar som vi sen lägger ihop, successiva approximationer mot rätt beteende-kedja.

Eftersom vi markerat det som var RÄTT behöver vi inte stressa med att hinna fiska fram och snabbt ge hunden en godbit. Vi gav signalen och den indikerar vad hunden gjorde som vi vill ha mer av! Tränar vi utan Signal så måste förstärkaren/godiset/leken levereras absolut senast 2 sekunder efter att hunden gjort det vi ville, helst ännu snabbare! Om hunden får godisen 3 eller 4 sekunder efter beteendet kommer vår träning gå mycket långsammare eftersom det blir mindre tydligt för hunden exakt vad det vad den gjorde som “lönar sig”. Det är just det som Enzos matte och jag diskuterar i klippet nedan:

Vad är fördelarna med en Klicker jämfört med ett Ord?

Klickern är en väldigt snabb/kort signal. Den har ingen “känsla”, varierar aldrig tonläge (även om ägaren är irriterad så är klicket det samma som alltid). Det gör att det blir otroligt konsekvent och det blir väldigt tydligt (så länge man inte klickar fel, vilket man ju helt klart gör ibland – och då måste man ge en godis ändå, annars sänker man värdet av Klicket).

En annan fördel med Klicker är oxå att det hjälper ägaren att vara konsekvent när det gäller ordningen; Signal först sedan Godis/förstärkare! Yes! Signalen skall alltid komma först, sen kommer godiset. Handen skall INTE vara i fickan medans vi tränar, eller inte ens på väg mot fickan för att plocka upp en godis (för då blir det en del av kommandot/beteendet och man får en hund som inte gör beteendet om man inte har handen i fickan). Har man en Klicker i handen och ett koppel i den andra blir det möjligt att oxå stoppa handen i fickan för tidigt och fiska upp en godis.

Vad är fördelarna med ett Ord jämfört med Klicker?

När jag tränar med ägare använder vi oftast ett BelöingsOrd istället för en Klicker. Skälet är enkelt. Oftast är hunden kopplad, och det är svårt nog att hantera hunden/kopplet och godiset. Skall ägaren oxå ha en Klicker i handen så blir det ofta en sak för mycket. Vi har ju trots allt bara två händer. Och, vår mun har vi ju alltid med oss, medans en klicker kan ligga i fickan på “fel” jacka eller i “fel” väska.  Det är helt enkelt många gånger enklare att använda ett Ord istället för en Klicker.

Hur tränar man in ett BelöningsOrd?

Det gör man precis som när man tränar in en klicker dvs:

  • Välj ett ord, tex RÄTT.
  • Säg RÄTT och ge godis
  • Repetera.
  • Du kan också be hunden göra något den redan kan, säga RÄTT och sen belöna.
  • Kör många korta, separata pass.
  • Håll en lättsam och positiv ton!
  • Observera hunden! Det skall vara kul att träna för både hund och ägare. Visar hunden ointresse eller tecken på stress avbryt och prova en annan dag.

Stort tack till goaste Enzo och hans matte och husse för att ni kom till mig och tränade. Det var två fantastiska roliga dagar!

Och tack till Iggy som hjälpte oss massor!

För den som är intresserad finns det 1 plats kvar på Reaktivitets Rehab Weekend i Maj

Eller kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund!

Varmt välkommen att träna och bo i en av våra gäststugor tillsammans med din hund hos mig i Värmland!

Information om mina workshops finner du på mina Facebook Evenemang .   

Boktips

Jag älskar att läsa och lära mig mer, få nya infallsvinklar och få finslipa mina tränings-metoder. Man blir ju aldrig fullärd. Jag har redan fyra kurser inbokade 2018, och har under 2017 gått flera kurser och läst åtskilliga studier och böcker, se längst ner på sidan Om Mig för info. Och, här ses min översvallande “beteende-bok-hörna”!

Jag håller med generalen Colin Powell som sa; “There are no secrets to success. It is the result of preparation, hard work learning from failure.” Det gäller att fortsätta lära mer och lära bättre!

Jag har behållit alla böcker jag köpt och läst inom “beteende” och “hund & katt” – även de dåliga – för att påminna mig om min egen resa när det gäller rehabiliterings-träning. När man börjar läsa beteende är det faktiskt helt omöjligt att veta vilka böcker som är vetenskapligt bevisade eller som står för en human hund-syn. Därför tänkte jag att jag skulle rekommendera några böcker jag tycker är väldigt läsvärda.

Jag har alltid ett par böcker på gång. Just nu läser jag tre olika böcker; The Science of Consequence, Empowerment Training och The Animal Among Us. Och jag har en extra kopia av The Science of Consequence som jag kommer lotta ut till en av er läsare.

För att vara med och tävla om chansen om att få min extra-kopia av The Science of Consequence:

  • Gilla inlägget om boktips på min Facebook Sida
  • Finn ett foto du tagit på en hund du känner
  • Lägg upp ditt foto i kommentarsfältet på mitt inlägg om boktipset & tävlingen
  • Deadline 31 December 23.59
  • Jag väljer en vinnare.
  • Om du vinner får du skicka mig din post-address via min facebook Sida så att jag vet vart kan skall skicka boken

The Science of Consequence (på engelska), Empowerment Training (på engelska)  och The Science and Training of Dog Training (på engelska) är tre helt fantastiska böcker för den som verkligen vill veta mer om träning, om vetenskapen bakom och hur det verkligen fungerar. Är man en dog-training-geek så är dom här böcker mitt i prick! De är skrivna på Engelska.

 

Hundens beteende, en foto-illustrerad handbok är en väldigt bra bok för den som vill veta med om hur hunden kommunicerar. Jag tycker personligen att alla hund-ägare bör han den boken. How Dogs Work är en book av den bland annat relativt nyligen avildne Roy Coppinger. Jag har många av hans böcker. Han är en hjälte och det här är en uppdaterad version av version av hundarnas historia och hur hundar fungerar.

   

Karen Overall, oj-oj-oj, en av mina riktigt stora husgudar när det gäller läkemedels-användning i beteende-hänsyn för hund och katt. Manual of Clinical Behavioral Medicine for Dogs and Cats (på engelska) är en av mina biblar helt klart och det samma gäller How Dogs Learn (på engelska) vilket är en bibel när det gäller inlärnings-teori.

   

The Behavioural Biology of Dogs (på engelska) är en väldigt bra bok som ger en bred kunskap om hur hundar fungerar. Fight A Practical guide to the treatment of dog-dog aggression (på engelska) är en super-bra bok för den som är intresserad av hur man jobbar med hundar som är aggressiva mot andra hundar.

   

Två böcker som är bra för hundägaren som är intresserad av hur hundar fungerar är Decoding Your Dog (på engelska) och Blygerhundar (på svenska). Blygerhundar handlar specifikt om rädda och nervös hundar medans Decoding Your Dog är mer generisk.

   

The Animal Among Us (på engelska) är en relativt ny bok bok jag köpt och inte hunnit hunnit börja läsa ännu men som jag verkligen ser fram emot att läsa.  Mine (på engelska) är en super-bra bok som handlar om hur man jobbar med hund som har problem med resurs-försvar.

  

Leslie McDevitt skall jag gå på workshop med i sommar i England. Hon är fenomenal och har bland annat skrivit boken Släpp Kontrollen Lös. Essentiell läsning för den som vill förstå mer om hur man jobbar med “problem-hundar”. Getting in TTouch with Your Dog är min bibel när det gäller TTouch. Rekommenderas för alla som är intresserade av TTouch och hur man kan arbeta med hundar på ett mjukt och effektivt vis.

S    

För den som är intresserad finns det 1 plats kvar på Reaktivitets Rehab Weekend i Maj hos mig i Värmland! Varmt välkommen!

Eller kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund!

Du når mig via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk

Information om mina workshops finns på mina Facebook Evenemang .   

Jag postar alla inlägg på min Facebook Sida  och där skriver jag oxå saker som inte postas här på min hemsida. 

En modig rädd hund

Äntligen fick jag – eller rättare sagt “tog jag” – mig en hel helg tillsammans med Iggy! Jag kan inte minnas sist vi hängde ihop i en hel helg. Vi behövde det verkligen, båda två.

Den som följer mig på min Instagram vet vilken otrolig tur med vädret vi hade! Wooow. Snöfall följt av -16 grader kallt.

Bedårande vackert. Återhämtning. Nuet.

Och så kom måndagen. Och den bjöd minsann på en stor utmaning för Iggy. Min modiga, rädda lilla Iggy! Vi håller nämligen på att installera bergvärme. Förra veckan borrades det. Och idag kom fyra “främlingar” för att fortsätta installera. Fyra män, och fyra olika fordon parkerade utanför med massa aktivitet och buller hela dagen. Både ute och inne.

Iggy är livrädd för folk hon inte känner. En del hundar är rädda för människor pga av något jobbigt de varit med om. Jag har bland annat skrivit tidigare om att det kan räcka med en enda läskig erfarenhet för att hunden skall utveckla en rädsla som sedan kvarstår och med tiden blir djupt sittande. En rädd hund som inte rehabiliteras (eller habiturerar “av sig själv”) sensitieras istället med varje exponering. Det innebär att för varje gång hunden upplever rädsla växer sig rädslan större och större. Beteendet blir således oxå värre och värre.

Att ignorera en hund som är rädd är alltså absolut inte rätt väg att gå, även om det var rådet man fick förr. (Allting var verkligen inte bättre förr.)

Att ha kontroll, att kunna öka distansen om man känner det behovet, få välja vart man går, hur nära man går osv, är ENORMT VIKTIGT för rädda hundar. Det är så lätt att sätta för mycket tryck på de små liven. Att tvinga dem för nära innan de är redo. Vi människor vill så mycket så fort.

Och så är det så innerligt svårt att få folk att förstå att det inte handlar om att man skall/behöver bevisa att hunden “kan” komma si och så nära. Det handlar om “hur” hunden är när den är si och så nära den “läskiga personen”? Om hunden kastar sig bort efter att ha tagit en godis, om hundens viktfördelning är ojämn, om pupillerna är stora, om blicken är flackig, osv, ja då vet man att trycket är för hårt.

Och vill man hjälpa en rädd hund som man möter skall man i princip ignorera hunden. Titta åt andra hållet. Låtsas som det regnar och sen kanske kasta en godis till hunden som faktiskt till och med hamnar lite längre bort än hunden. Så att hunden måste öka distansen för att finna godisen. Då bygger man tillit minsann!

Jag är väldigt tacksam att installatörerna var så tålmodiga, lugna och bra med Iggy idag! Stort tack till Sunne Brunnsborrning och XL Bygg i Årjäng!!

Och jag är väldigt stolt över Iggy! Visst skällde hon när hon råkade hamna för nära, eller när det plötsligt lät högt, när nån knackade på eller kom in. Men hon var oxå lugn nog för att välja att lägga sig och äta (härlig vana hon lagt sig till med att alltid ligga när hon äter), lugn nog för att välja att sitta tyst och titta på, och till och med lugn nog sova en lur på soffan.

Jag förstår att folk säkert tycker det är underligt att en rädd hund springer närmre det den är rädd för och skäller på det!! Varför inte bara öka distansen..? Jo, för den rädda hunden är så himla rädd, och känner att den bara måste se till att du inte kommer närmre. Det bästa verktyget hunden har för att se till att nåt eller nån håller sig på avstånd är ju att göra ett utfall mot det!

Det är absolut inte alltid rätt att hantera en hund på det sättet som jag hanterade Iggy idag. jag skall inte gå in på alla skäl till det förutom att säga att det självklart inte alltid säkert att låta en reaktiv hund gå lös. Det här är inte menat som någon slags förklaring för hur man arbetar med rädda hundar. Alla hundar är individer och kräver en skräddarsydd rehabilitering!

Iggy är inte rädd för att hon upplevt någonting läskigt en gång i tiden. Hennes rädsla är patologisk. Det är gener i kombination med bristen på socialisering och träning, kanske även undermålig diet och för tidigt separerad från mamman, vem vet.

Iggy spenderade sina 2,5 första år i Rumänien hemma hos en gammal dam, tillsammans med en kullsyster. När hundarna var 2,5 år gamla tog damen dem till veterinären och bad dem avliva båda två. Lyckligtvis vägrade veterinären.

Iggy var mycket mer rädd än sin syster, vilket man ser på dessa två bilderna från Rumänien. Iggy är hunden längst fram.

Både Iggy och systern fick komma till England. Jag har tyvärr aldrig träffat systern. Jag tänker på henne ibland och undrar om de skulle känna igen varandra om de träffades nu, så där 5,5 år senare.

Modiga, rädda hundar. Mitt hjärta brinner för dem!

För den som är intresserad finns det 1 plats kvar på Reaktivitets Rehab Weekend i Maj hos mig i Värmland! Varmt välkommen!

Eller kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund!

Du når mig via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk

Information om mina workshops finns på mina Facebook Evenemang .   

Jag postar alla inlägg på min Facebook Sida  och där skriver jag oxå saker som inte postas här på min hemsida. 

Plugin for Social Media by Acurax Wordpress Design Studio
Visit Us On FacebookVisit Us On Instagram