Tag Archives: förståelse

HoppJerka

Ibland får ägare rådet att stå på kopplet för att lära hunden att inte hoppa upp. Är det ett bra råd? Är det effektiv, reko träning? Varför väljer vi den strategin framför andra? Och hur upplever hunden den situationen? Vad känner den och vad lär sig egentligen hunden när man trampar på kopplet, så att det blir så kort att hunden inte fysiskt kan hoppa upp? Och, vad är det egentligen man vill lära hunden när man står på kopplet..? Att inte hoppa..?

“Problemet” är ju att “inte hoppa” är ju inte ett beteende. Det är ju bara att “inte göra någonting.” Så, vad är det egentligen vi försöker lära hunden genom att hindra den att hoppa? Vad är mål-beteendet?

Är det att stå med alla fyra tassarna på marken kanske… Eller att ligga ner, med magen mot marken….

Eller, är det kanske  att hunden sitter upp, med alla fyra tassarna mot marken..?

En ännu intressantare fråga är väl, varför hoppar hunden? Och vad är det som förstärker hundens hoppande..? Någonting i omgivningens bemötande gör att hunden startade och fortsätter att hoppa. Att bara hindra hunden från att hoppa förändrar ju inte hundens motivation till att hoppa. Vad är det för konsekvens hunden får av att den hoppar, som den vill åt? Med andra ord; varför hoppar hunden?

Vi kan väl alla vara överens om att en hund som hoppar inte är en helt avslappnad hund. Hur kan vi hjälpa hunden att slappna av och känna sig trygg? Hur behöver vi förändra miljön för att hunden skall klara av att ha alla fyra tassarna på golvet, eller vad det nu är vi bestämt oss för att vi vill ha.

Men, varför hoppar den? Nedan ser vi en bild på härliga Lucky som bor hos oss ibland. Han älskar att hoppa. Han gör det när han är lite uppe i varv och glad. För att han vill ha uppmärksamhet. Han kan oxå göra det när han är lite stressad, för att det är ett beteende som han mår bra av att göra.

Om en hund mår bra av att hoppa i en situation är jobbig, är det då en smart lösning att bara hindra den från att hoppa då..? Eller behöver vi göra nåt mer, nåt annat för att hjälpa dom?

Om hunden hoppar för att den är glad är det då schysst att hindra den från att uttrycka sin glädje, utan att ge den en annan output…? Bara “sluta tack“!

Belönings-baserad träning kallas positiv förstärkning på fack-språk vilket betyder att i träning med hunden förstärker/belönar man ett beteende som t.ex. “att stå” genom att ge hunden nåt den vill ha – t.ex. en godbit – när den gör det vi vill.

Förenklat kan man säga att vår uppgift som tränare är att hjälpa hunden att lyckas och att belöna det, plus att se hunden och dess behov; förstå vad den känner så att vi kan hjälpa den om den behöver det. Så att den t.ex. slipper hoppa för att få en “läskig människa” den inte känner att flytta sig längre bort.

Har vi en nervös, osäker hund behöver vi vara väldigt snabba i frekvensen med vår träning för att hjälpa hunden förstå, för att hinna före innan det blir för svårt, och arrangera miljön så att hunden inte känner sig tvingad att hoppa. Då kan vi belöna allt det där bra som hunden gör när den mår bra och är i balans.

Det brukar inte va svårt att få en hund att sluta hoppa. Men det krävs tajming, det krävs teknik, och det krävs att man övar. Krävs det att man står på kopplet? Det finns många kris-situationer då man måste göra det. Men i ett planerat tränings-pass det har jag personligen svårt att se, varken med vuxna hundar eller valpar.

Missförstå mig rätt. Jag har absolut inget emot att man lär hunden att signalen “fot på koppel” betyder “hund har fyra tassar i golvet“. Det är inte “vad” man tränar jag ifrågasätter utan “hur” man tränar det.

VILL DU LÄRA DIN HUND VARA AVSLAPPNAD I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild inifrån ena stugan nedan). 

Vad säger svansen?

Varför skäller hon på mig när hon är glad att se mig?” är en fråga jag fått ibland när min rädda hund Iggy känner sig trängd och skäller på någon samtidigt som hon viftar på svansen. Frågan är mycket bra – jag älskar när folk frågar, funderar, vill veta mer & förstå bättre så att de kan “göra” bättre – fast antagandet är fel. Att en hund viftar på svansen är inte alltid ett tecken på glädje. I vissa fall är det ett tecken på att adrenalinet rusar i kroppen och hundens Kamp & Flykt system är aktiverat, eller att jaktsekvensen är initierad. Sinnesstämning kan alltså vara något helt annat än glädje när hunden viftar på svansen.

Ta en titt på den här Maasai-hunden som attackerar två lejon. Vad gör hunden med svansen..? Precis i början när hunden trippar upp mot de vilande lejonen & stannar till så börjar den vifta på svansen. I just den sekunden är det lätt att tro att det är nån slags Disney-film man skall se, där hunden och lejonen är bästa vänner. Men så är inte fallet. Hunden viftar på svansen sen gör den utfall mot lejonen. Den viftar på svansen mer eller mindre genom hela “attacken”.

Varför attackerar hunden lejonen? De här hundarna är boskapsvaktare, herdehundar, med en mycket stark vaktinstinkt. Detta beteende förstärks negativt för varje gång ett utfall lyckas och lejonen flyttar på sig, precis på samma sätt som många reaktiva hundar förstärks av att distansen ökar till bilen eller hunden de just gjort utfall mot. Jag ser dock ingen boskap i klippet, så jag är osäker på vad hunden vaktar. Det är låg upplösning på klippet men i vissa vinklar tycker jag det kan se ut som hunden kan ha valpar som hon diar. Kanske skyddar hon sina valpar. Ont i ett ben har hon oxå. Och det är väldigt intressant att höra hur hon skäller, upp i falsett.

Jag har nog fler frågor än svar om just det här klippet, men jag tycker det på ett så tydligt vis illustrerar att; hundar inte bara viftar på svansen när de är glada! Och, det är information vi behöver få ut till gemene man. Speciellt till barn som ofta fått lära sig att “när hunden viftar på svansen så är den glad och då kan man klappa”. Nej, absolut inte!

Iggy och många andra hundar är definitivt inte glada när de möter en främling även de viftar på svansen. De är rädda och för att kontrollera en jobbig situation på bästa sätt, för att öka distansen till det läskiga, så skäller dom. När Iggy gräver efter sork viftar hon oxå alltid på svansen. En mycket stel och snabb vift-rörelse som jag filmat många gånger för att kunna analysera den i detalj. När Iggy är avslappnad/trygg och någon hon känner väl går förbi eller kommer fram får de däremot ofta en liiiiiiiten svans-vift-hälsning, några snabba vift endast med själva toppen av svansen. Så hälsar många hundar på någon de är trygg med.

Studier visar oxå att vilken riktning hunden viftar i har betydelse. Hundar viftar åt höger när de ser nån de känner väl och är trygga med, sinnesstämningen kan antas vara glädje. (Det är alltså hundarnas högra sida, så när vi tittar på dem är svansen på deras vänstra sida från vår vinkel.) Det intressanta är att i en annan studie där man testar hundars reaktion på andra hundars svansrörelser så visar test-hundarna tydliga stress-signaler när de ser en annan hund vifta svansen åt vänster!! En vänster-vift är alltså inte en välkomnande invit utan något negativt, oroväckande och stressande! Däremot när test-hundarna ser en annan hund vifta åt höger – eller att svansen hålls still – så visar de tecken på avslappning och trygghet.

En viftande svans betyder alltså inte alltid att hunden är glad och avslappnad! Tvärtom! Hjälp gärna till att sprida den informationen.

Många av mina kunder är reaktiva hundar som kommer till mig tillsammans med sina ägare för träning och rehabilitering. Svansen är en av de tydligaste signalerna vi arbetar med för att läsa hunden rätt och därmed kunna träna dem på bästa sätt.

Enzo som nyss var hos mig och tränade tillsammans med sin husse och matte, har en svans som är ihoprullad på ryggen som man ser nedan.

Men när Enzo är riktigt glad och avslappnad kan den se ut så här! Vilken skillnad!

REHABILITERA REAKTIVA HUNDAR

Den som vill veta mer om hur jag arbetar för att rehabilitera hundar som gör utfall kan läsa inläggen om träningen med Rottweilern Diezel och Bordercollien Maggie:
http://www.milenewallin.com/nar-explosionerna-upphor/
http://www.milenewallin.com/hurra-for-maggie/

Vill man vill läsa mer om studierna på svans-rörelser som jag nämner ovan följ länkarna nedan:
https://www.psychologytoday.com/…/what-wagging-dog-tail-rea…
https://www.sciencenews.org/…/wag-dog-when-left-vs-right-ma…

Varmt välkommen att träna och bo tillsammans med din hund hos mig i Värmland! Bild på en av våra re gäststugor nedan. 

Kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund! 

Varför skäller hunden?

Om man vill förändra ett beteende hos sin hund, spelar det då nån roll varför hunden gör det den gör..?

Svaret är ett rungande sjungande “ja, orsaken, den känsla som driver fram och motiverar beteendet, har en enorm betydelse“! Annars skulle det bli svårt att inse vad det är som förstärker/motiverar/bi-behåller beteendet och svårt att finna rätt väg för att hjälpa hunden anamma ett nytt beteende.

Jag har nyss haft glädjen att jobba med underbara Leo och Zico, på bilden ovan, och en av sakerna vi jobbade på tillsammans med deras fantastiska person Marie var att de skällde i bilen.

Då frågar man sig alltså varför skäller dom? Är det för att de är bilsjuka? Eller är det bara en “dålig vana” de lagt sig till med? Rasen är en vakt-hunds-typ så kanske är det därför de skäller? Skäller de på saker de ser, i sånt fall vad? Skäller de för att de är exalterade eftersom de “vet att vi är på väg ut på äventyr”..? Skäller de hela tiden eller bara när man man svänger, bara på vissa ställen eller bara när man kommit fram osv?

I Leo och Zicos fall så skällde de mest när man körde på grusvägar, när man svängde, i rondeller, när man stängde och öppnade bakluckan, när någon gick förbi om bilen var parkerad och när de såg en annan hund. Båda skällde ofta – men inte alltid – samtidigt, och ibland satte den ena igång den andra. Leo tuggar oxå sönder sina koppel om de ligger i hans bur när de kör.

Det blir lite detektiv-arbete att nysta upp vad som triggar, vad som händer och vad man kan göra för att förändra men skällandet lät inte ångest-laddat och kändes inte som det hade inslag av rädsla, panik eller stark negativ stress.

För att få bort skällandet när man öppnade och stängde luckan använde vi vanlig hederlig positiv förstärkning (Operant Inlärning) med RÄTT som en belönings-markör. Vi markerade tystnad, belönade med godis och rörde gradvis luckan mer och mer tills vi kunde stänga och öppna utan problem. Vi använde Klassisk Inlärning genom att dels använda en fjärrstyrd godis-maskin så att vi kunde leverera godis när vi körde, och även genom att ge hundarna varsitt ben som de fick tugga på när vi körde iväg. På så vis kan man förändra hundens association med med bilkörning, läs gärna inlägget  Belöna Pipet där jag gör just detta med Iggy.

Leo, på bilden ovan, åt inte sit ben, men skällde heller inte, så vi insåg att Maries teori stämde: Zico, bilden nedan, var ofta “the fire-starter” så att säga.  Däremot skällde Leo när vi körde förbi en annan hund, något Marie i framtiden kommer lösa genom att täcka över buren. Eftersom Leo inte blir åksjuk, älskar sin bur och är väldigt trygg i bilen så fungerar det bra. Att arrangera om miljön på smarta vis är essentiellt när man arbetar med att beteende-“problem” hos djur. Gör man det bra undviker man problemet helt och hållet och då behövs ju faktiskt inte mer “träning”.

Men det är just det där med att förstå varför hunden gör det den gör som är viktigt. Iggy har oxå problem att åka bil vilket jag som sagt skrev om i inlägget  Belöna Pipet. Om jag skulle täcka över hennes utsikt skulle hon bli mycket värre, för hennes problem drivs av andra känslor; troligtvis en kombination av åksjuka och traumatiska erfarenheter som skapat ångest och stress.

Iggy har alltid ben att tugga på i bakluckan, vilket hjälper. Hon vill även gärna sitta i mitt knä när jag kör, vilket ju inte är särskilt lagligt eller praktiskt, men det säger mig att stress och ångest/oro driver på hennes bil-problem eftersom min närhet gör det bättre, men jag tror oxå att det har att göra med att hon då sitter lite stabilare mellan mina utsträckta armar. Att sticka ut nosen och lukta hjälper oxå. Att nosa är ju lugnande och att andas djupt hjälper i alla fall oss människor om vi är illamående, så det stöder min teori men återigen det är inte alltid så praktiskt att låta henne hänga ut med huvudet.

Det slog mig för ett tag sen att jag skulle prova hennes Thundshirt igen, och se om det kunde hjälpa. Thundershirten har annars inte varit lika lugnande/effektivt på Iggy som att använda TTouch Lugnande Bandage. Men. Om man inte är i samma utrymme som hunden är inte bandagen så smarta, eftersom hunden kan trassla in sig om den kliar sig o.s.v.

Och det hjälpte! Vi åkte nästan 2 mil innan ett pip kom. Hurra!

Iggy sitter upp nästan hela tiden i bakluckan. Hon lägger sig en kort sväng sen sätter hon sig upp igen och tittar ut. Lägger vi in en väska klättrar hon gärna upp på den, trots att bakluckan är väldigt stor och hon absolut inte behöver sitta på väskan av utrymmes-skäl. Detta stöder min teori om åksjuka och vi planerar därför att bygga en slags upphöjt golv i bakluckan så att Iggy kan ligga och titta ut, om hon nu skulle vilja det.

Idag när vi skulle köra 12 mil gjorde min partner ett “temporärt” golv av en stor resväska och la in en hundsäng på den, vilket gjorde att Iggy kom upp i höjd. Skulle det hjälpa..?

Lyckligtvis ja! Det hjälpte faktiskt! Iggy pep i princip inte alls på hela 12 mil! Och som man (nästan) ser på bilden nedan så låg hon ner oxå.

Marie kommer i fortsättningen ge Leo och Zico ben när de startar nya resor, för att ge hundarna nåt kul att göra i början av resan. Även om Leo inte åt sitt ben när vi övade så säger mig hans koppeltuggande-beteende att de är bra att han har nåt att tugga på om och när han behöver/vill. Marie kommer även använda sin fjärrstyrda godis-automat.

Iggy har fortfarande stora problem när vi närmar oss slutet av en resa och det börjar svänga och man saktar ner. Jag tror det har med hennes separations-problematik att göra (för hon har inte samma problem när vi kommer hem). Jag hade tänkt att lägga upp en video på hur det faktiskt såg ut och lät idag, men det känns för hjärt-skärande så jag skippar det. Vår rehabilitering och träning av Iggy är något vi kommer leva med och jobba på hela hennes liv. Ibland tar vi två steg framåt och ett steg bakåt, men på det stora hela går det i alla fall framåt med starka steg.

Nedan lite fler bilder från våra härliga tränings-dagar tillsammans med Leo, Zico, Isa, Adde och deras personer Marie och Susanne. Jag har nog världens bästa jobb som får spendera mina dagar på det här viset. Lycka!!

Vill du oxå komma och bo och träna hos mig så tar jag nu bokningar för 2018 för Bo & Lär Paket hos oss i Värmland.

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur kontakta mig gärna via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk.

Jag kommer hålla ett antal workshops under hösten, se mina Facebook Evenemang för lista. 

Vill du boka mig för en Föreläsning eller Workshop så hör av dig. 

Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Bakslag

Fy sjutton va jobbigt det är när bakslagen kommer. Som ett knytnävsslag rätt i ansiktet.

Smärtsamma erfarenheter då något hände som man inte kunde kontrollera, eller kanske missbedömde man en situation eller inte hann med.

Bakslagen händer när man liksom minst anar det. Som en blixt från en blå himmel. Allt gick ju så bra åsså SMACK gick det åt pipan!!

Och det blir inte lättare att hantera bakslagen ju mer man lär sig. Tvärtom tycker jag för då “borde man ju verkligen vetat bättre“…

Den där kunskapen blir ett tungt ok att bära när det skiter sig. Åsså kommer den, den där rösten i huvudet som viskar “Du kommer aldrig vara duktig nog. Det finns så många som är bättre än du. Faktum är att alla är bättre än du! Du är minsann kass och patetisk.”

Tyvärr är vi så jädra själv-kritiska…

Hur tar man sig ur och över dom där jobbiga svackorna..? Ja vi har väl alla olika sätt att göra det på. Vänner, vin, choklad och promenad är några av dom sakerna som hjälper mig.  Och att gå igenom 10 saker jag är tacksam för. Det gör jag regelbundet, i princip varje dag och speciellt när nåt gått snett. Då rabblar jag. 10 olika saker jag är tacksam för. Tack. Tack. Tack.

När det är möjligt tar jag bilder på våra “bakslag” bland annat så att jag längre fram kan se tillbaks och inse hur långt vi faktiskt nått, och vilka framsteg vi faktiskt gjort.

Vårt senaste “bakslag” ser ni nedanför.

Jag skall inte gå in på varför det blev som det blev, alltså varför Iggy har tuggat en tugga ur ett fönster-spröjs men jobbigt var det för mig att hantera rent emotionellt. Det är dock väldigt bra att ha foto-bevis “bokfört” på vart vi kommer ifrån och vad vi faktiskt lämnat bakom oss. Ett exempel på det vi lämnat bakom oss kan ni se nedan. Jämför man med det känns de liiiite lättare att acceptera vårt senaste bakslag. Den som inte läst mitt inlägg om vikten av att bokföra beteenden kan läsa det här.

När det gäller bakslag är det viktigt att nämna att de ibland är associerade med stark stress (även) för hunden vilket i sin tur kan leda till att hunden temporärt blir mer reaktiv, explosiv eller vad det nu kan vara hundens problematik är. Det är oxå därför bakslag upplevs som man tagit stora steg bakåt, för att hunden faktiskt är känsligare och mer lätt-stressad ett tag. Det som den var OK med igår, funkar inte idag typ. Att försöka undvika stress efter bakslag kan därför vara klokt, även om det t.ex innebär kortare promenader ett tag och mer aktivering inomhus istället.

Jag tror egentligen inte det finns några magiska genvägar när det gäller att ta sig igenom bakslag för oss människor. Till sist och syvene handlar det om att först acceptera och sen lägga bort känslorna av sorg/misslyckande/frustration och helt sonika sätta en fot framför den andra och försöka igen.

Tack Iggy för att du är en så bra, om än ibland lite väl hård, lärare!

Lugn, fokus och följsamhet – Introduktion till Tellington TTouch

Söndagen den 15e Oktober ger jag en TTouch workshop på Hundtrixet i Jönköpings län, inte långt ifrån Värnamo.

Fokus ligger på praktisk träning, max 8 deltagare med hund, läs mer här. Biljetter bokas via epost marianne@hundtrixet.se eller telefon 0732-001225. Anmälan är bindande.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Nedan en bild från en av våra gäststugor som ägare kan bo i med sin hund när de kommer och tränar hemma hos mig.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

När explosionerna upphör

Många av de hundarna jag jobbar med har någon slags reaktivitet-problematik. En del exploderar vid åsynen av en annan hund eller kastar sig ut efter bilar. I den uuuuunderbara Rottweilern Diezels fall handlade det bland annat om paraplyer. Mjuka sängar däremot gillade Diezel skarpt som ni ser och eftersom vila är essentiellt för minnesformation så det passade ju det ypperligt.

Känslor motiverar/genererar som bekant allt beteende och därför måste man förändra känslan om man vill ändra ett beteende på ett pålitligt och bestående sätt.

Att t.ex. bestraffa ett beteende som drivs av rädsla förändrar inte hur hunden känner för t.ex. paraplyer. Hunden förblir rädd och i många fall ökar rädslan och obehaget p.g.a. av bestraffning samtidigt som relationen med ägaren försämras. Rädsla övergår i panik! Detta kan göra att  beteendet endera eskalerar eller “verkar fixat” för att sedan poppa upp igen när man minst anar det – för hunden känner ju fortfarande starkt obehag.

Reaktivitet och utfall är lika stressigt för ägare till små hundar som det är för ägare till stora hundar. Men självfallet medför såna här problem större risker när det är en stor, stark hund som hänger i andra sidan kopplet.

Lyckligtvis kan man med mjuk TTouch Koppehantering ge ägaren maximal kontroll utan att varken skapa obehag eller smärta hos hunden. Inte heller behöver man få stopp på hunden genom att kväva lufttillförseln med stryphalsband. Hurra för det!

Den fina med TTouch koppelhanteringen är att hunden blir lugnare, mer avslappnad och mer följsam, eftersom man inte rycker, drar och stryper. Bonusen blir oxå att man själv undviker frustration och ilska eftersom man inte far runt som en fjäril en blåsig sommardag. Självklart belönar vi hunden så att vi förstärker de beteenden vi vill få mer av. Vi belönar alltså lugn och avslappning.

Vem kan tro att vovven på de här bilderna brukade ha för vana att dra i kopplet..?

Mjuk koppelhantering är A & O när man rehabiliterar en hund med reaktivitets-problematik och man klarar det inte utan en bra sele & rätt koppel.

När vi arbetade med Diezel använde vi en TTouch sele med 2 kontaktpunkter och ett förlängningsbart TTouch koppel. Det är en ny praktisk koppel-design som ni kan läsa mer om på sidan där jag samlat information om de TTouch Produkter jag säljer.

Nedan ett klipp från vår träning. Min partner Tina stod still på vägen med ett paraply och vi kommunicerade med walkie-talkies. Hunden som piper emellanåt är min Iggy och inte Diezel.

Vi markerade och belönade oxå Diezels bra beslut som t.ex. när han tittade på det “jobbiga stimulit” utan att inte explodera, något man ofta kallar skvaller-träning. Det är alltid lika magiskt när explosionerna upphör och hunden istället vänder sig mot sin person för att få en godbit. Och jag blir varm i hjärtat när jag ser en hund röra sig mjukt och följsamt tillsammans med sin person istället för att dra och streta emot.

Som alltid så jobbade vi med stora distanser för att Diezel skulle kunna känna sig trygg. Självklart lyckas man ändå inte alltid att undvika explosioner när man tränar. Men en del av träningen är oxå att ägaren lär sig hanterar hunden när den exploderar, och känna att de faktiskt har tillräckligt med teknik, styrka & kontroll eftersom det är i princip omöjligt att hindra explosioner i vardagen under rehabiliteringsträningen.

VILL DU LÄRA DIG MER?

På min Facebook Sida postar jag allt jag skriver om hund och beteende. Gilla sidan och välj “Visa Först” under Följer-Knappen så får du framtida inlägg i ditt flöde.

BEHÖVER DU HJÄLP ATT REHABILITERA EN REAKTIV HUND?

Varmt välkommen att träna hos mig i Värmland! Du bor med din hund i en av våra tre gäststugor.

TACK!!

Stoooooort tack till Diezels ägare Lena för att ni kom och tränade hos mig! Och bamsetack till bästa Diezel som stal en bit av mitt hjärta.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Nedan en bild från en av våra gäststugor som ägare kan bo i med sin hund när de kommer och tränar hemma hos mig.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Hurra för Maggie

Goa, fina Maggie kom till  mig tillsammans med sin person på två dagars träning. Maggie är reaktiv runt kor och hästar och om hon är uppe i varv kan hon även reagera på andra hundar.  Alla hundar och alla situationer är olika. I Maggies fall verkade hon varken rädd eller väldigt stressad runt boskap. Vår uppfattning var att beteendet mestadels drivs av frustration och hennes inneboende vallhunds-instinkt, vilket förstärkts genom repetition.

Maggie kommer ursprungligen från Irland och vi vet väldigt lite om hennes bakgrund. Hon är en extremt social och positiv hund som älskar människor och gillar att träna men som snabbt kan bli frustrerad om hon inte förstår. Därför har vi arbetat med att bygga Maggies frustrations-tolerans parallellt med att hjälpa Maggie att ändra sitt beteende runt boskap.

Vi har använt en massa olika varianter av lek, positiv förstärkning, sök, och TTouch i vår träning.

Vi använde en TTouch sele och 1,5 meters koppel med separat handtag i formation både med 1 och 2 kontakt-punkter.

Det var varmt så vi såg till att ha en hink med vatten med oss…

Och hade mycket pauser med både simning och vila.

Självklart arbetade vi med distanser stora nog för att Maggie skulle klara av att känna sig lugn och trygg. På fotot nedan är Maggie och hennes person vid den gröna pilen till höger, och kossorna är bakom träden till vänster vid den röda pilen. Så långt ifrån behövde vi vara när vi började vår träning.

Klippet nedan är ett av tränings-passen tidigt den första träningsdagen, på samma plats som bilden ovan. Det är stor distans till kossorna i hagen men när kossorna rör sig blir det ändå för mycket för Maggie. Vi ökade således distansen för att lugna Maggie och när vi sedan stryker på kopplet hjälper det direkt Maggie att lugna sig.

Jag har skrivit tidigare om vikten av en mjuk koppelhantering vilket är en stor del av Tellington TTouch Träning och på klippet nedan ser man tydligt hur otroligt effektivt det kan vara att göra något så enkelt som att stryka på kopplet.

Att få göra saker man kan och är väldigt duktig på är kul för oss alla, så även för hundar. På klippet nedan fick Maggie bland annat trycka nosen mot sin ägares hand – något hon tyckte var väldigt kul – lek helt enkelt – och något som även hjälper hennes ägare att bryta “sikten” med det “jobbiga” när Maggie ser ut att behöva “hjälp” att hålla sig lugn.

På klippet nedan har Maggie även en TTouch Head Wrap på sig för att främja lugn. I slutet av klippet blir buskaget så tätt att Maggie inte längre ser hästarna. Notera hennes reaktion då hästarna försvinner ur sikte! Hon vädrar och visar att hon verkligen vill hålla koll på vart de är. Det är otroligt viktigt att vi låter hundar ha kontroll och hålla koll på stimulit!

Plus när en hund som “ignorerar” det jobbiga är det ofta ett tecken på stress. En lugn hund klarar av att regelbundet titta på stimulit och sedan fortsätta “vara hund” och njuta av promenaden och naturen: det är beteendet vi shejpar fram i vårt arbete med Maggie.

Sista tränings-passet dag 2 – vår sista träningsdag – jobbar Maggies ägare vidare med att belöna Maggies bra beslut – när Maggie klarar av att titta på djuren och vara lugn – genom att markera med sin belönings-signal RÄTT och följa med belöning. Detta varvas med att Maggie får trycka nosen mot handen. Vi ger ofta belöningen så att Maggie får söka upp den. Att få använda nosen är avslappnande och lugnande för hundar.

Vi jobbar korta pass med mjuk koppelhantering och observerar som alltid Maggie så att vi kan respektera/uppfylla hennes önskningar/behov om ökad distans, paus osv, vilket bygger tillit och hjälper Maggie att lära sig att ta bra beslut och hålla sig lugn.

Nedan är sista delen av vårt sista träningspass tillsammans. Maggie klarar galant av att gå förbi kossorna. Hon lägger sig t.o.m. ner frivilligt med kossorna i sikte och jag höll på att börja gråta av glädje.

Hurra för Maggie och hurra för hennes ägare som gör ett så fantastiskt jobb! Hennes koppelhantering och tajming är precis på pricken. Här använder hon både godis och boll som belöning. Bollen är bra för Maggie eftersom den stimulerar till lek och lek är inte kompatibelt med varken frustration, ilska eller rädsla! Plus att det är lugnande för Maggie (och de flesta hundar) att få bära på något.

Lugn, fokus och följsamhet – Introduktion till Tellington TTouch

Vill du lära dig använda TTouch?

Söndagen den 15e Oktober ger jag en TTouch workshop på Hundtrixet i Jönköpings län, inte långt ifrån Värnamo.

Fokus ligger på praktisk träning, max 8 deltagare med hund, läs mer här. Biljetter bokas via epost marianne@hundtrixet.se eller telefon 0732-001225. Anmälan är bindande.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här. Nedan en bild från en av våra gäststugor som ägare kan bo i med sin hund när de kommer och tränar hemma hos mig.

Tänk efter före

Bilden ovan illustrerar bra behovet av distans som en del hundar har. Jag tog bilden när jag var i Danmark nyligen och jobbade med Sookie, Rufus, Felix och deras fantastiska personer Anette och Merete.  Sookie är en underbart härlig och social Kinesisk Nakenhund. Hon älskar att kela och leka med både människor och sina två hund-kompisar Rufus och Felix men utomhus är hon väldigt reaktiv. Kort och gott hon reagerar stort på minsta förändring i miljön. Den lila cirkeln till höger indikerar vart Sookie och Anette befann sig och den turkosa vart vår hjälpar-hund och ägare stod under det andra tränings-passet med hund.

Här är en annan bra bild, tagen vid vårt fjärde tränings-pass tillsammans med Sookie och en annan hund (inringad i bakgrunden).

Nedan är ett 6 minuters klipp från vårt andra tränings-pass med hjälpar-hund.  Det klippet illustrerar bra vikten av:

  • mjuk koppelhantering
  • fokuserade observationer
  • att man jobbar i den takt som är rätt för hunden
  • att man har tillräckligt med distans för att hunden skall kunna vara lugn (vi vill inte att hunden skall behöva explodera)
  • att man respekterar hundens önskningar om vart den vill gå
  • att man minimerar stress för både hundar och ägare
  • att man hjälper hunden när den behöver det genom att öka distansen, använda tekniker från TTouch markarbete så som att gå i serpentiner, cirklar osv samt gärna gör lite rogivande TTouch  Beröringar då och då eller använder ett TTouch Lugnande Bandage (vilket vi gjorde från pass 3 tror jag med Sookie)
  • att man belönar/uppmärksammar bra beslut som hunden tar (inte alltid med godis eftersom en del hundar switchar in i “arbete-modus”
  • och att hunden har en överlag positiv upplevelse (vi använde både leksaker och SÖK)

Man får inte vara så nära att hunden exploderar eller helt ignorerar den andra hunden. Målsättningen är att vår hund skall klara av att notera att det finns en annan hund (eller vad nu det jobbiga stimulit är) och göra det en hund normalt gör på promenad (engagerar sig i sin omgivning; luktar, tittar osv).

Anette gör ett helt fantastiskt jobb med både att läsa Sookie och hjälpa henne!  Innan man överhuvudtaget tränar tillsammans med en annan hund övar man rejält mycket koppelhantering för att kunna klara av det så galant som Anette gör här.

Ja, så bra vill man att det går när man tränar och rehabiliterar reaktiva hundar. Så var det det här med vardagen då, och oplanerade möten med hundar vars ägare kanske inte ens syns till…. Jag, liksom många andra ägare, väljer ofta att gå på platser där man vet att man inte möter andra. Där vi bor har vi lyckligtvis många olika skogsturer att välja på.

Igår gick jag en långtur som tog oss både i skogen och på en grusväg. Vi hade gått  ca 2/3 när vi ser en hund ute på ett fält brevid vägen. Hunden var ensam, utan varken ägare, sele eller halsband.

Iggy gick upp i varv.

Jag beslöt mig för att filma det som hände, men har valt att inte lägga ut hela filmen eftersom jag inte är ute efter att hänga ut någon. Däremot vill jag sprida kunskap och har därför tagit ut en del bilder ur filmen för att tydliggöra varför “att låta sin hund löpa fritt vind för våg” kan vara så enormt jobbigt, skadligt, läskigt, stressigt och förbannat orättvist för andra hundar. Så, tänk efter före!

Den lösa, främmande hunden kommer galopperande emot oss, men jag ser på Iggy – svansen, öronen, vikten, benen – att hon trots detta är positivt inställd. 4,5 års arbete med Iggy på hennes reaktivtitet har betalat sig…

Kopplet är stramt. Iggy är uppe i varv.

Jag pratar, stryker på kopplet, försöker lugna. Det går väl sisådär. 

Hunden springer fram men är osäker…

Hunden vet inte riktigt hur den skall hantera situationen…

När hunden fattar att Iggy inte vill ha bråk börjar den främmande hunden ta för sig och tränga sig på.

Hunden blir mer och mer burdus. 

Hunden ignorerar gång på gång Iggys signaler att hon vill att han skall varva ner och lämna henne ifred. Och här börjar även hundens ägare ropa på hunden. Ägaren är långt bort och hunden ignorerar ägaren totalt.

Hunden blir bara mer och mer närgången.

Tillslut visar Iggy tänderna för att hunden skall fatta/lyssna, men det gör inte hunden. Inte för att den är elak utan för att den inte fått lära sig vett och etikett.

Allt går väldigt fort… Iggy visar tydligt att hunden skall ge henne mer utrymme, men det gör den inte.

Hunden tornar sig över Iggy… Och här inser jag att jag måste hjälpa Iggy.

Den sista sekunden innan jag slutar filma kastar sig Iggy iväg från hunden med svansen mellan benen.

Jag tror verkligen inte att någon människa tycker att detta är rättvist. Iggy är väldigt stressad. 

Och visst kan det kännas när man ser på bilderna att jag borde ha slutat filma tidigare, men allt sker otroligt snabbt.

Ägaren kommer fram, utan koppel, halsband osv och får inte tag på sin hund. Ägaren vänder om för att hämta utrustning så jag fångar hunden och håller fast den så att den inte kan ta sig till Iggy. 

Iggy står spak och stilla på behörigt avstånd. Jag tackar tyst mig själv att jag behåll 5 meters kopplet på så att hon kan  stå där hon känner sig mest trygg.

Lyckligtvis när vi tog oss därifrån var Iggy lugn och fin, som man ser nedan. För några år sedan hade det nog inte gått lika bra.

Det finns en oerhörd massa mer saker jag skulle kunna skriva om vad som hände, om vad jag upplyste ägaren om och hur denne svarade, men det spelar ingen roll. Det ändrar ändå ingenting.

Men vad som kan spela en JÄTTE roll och verkligen betyda MASSOR är om fler människor inser hur förödande det kan vara att låta sin otränade hund springa lös. Om den insikten kom till fler folk och de därför höll sina hundar kopplade och under uppsikt ja då vore världen en bättre plats för alla hundar.

Vore inte det fantastiskt? – Dela gärna detta inlägg! Och berätta för alla som vill lyssna!

DETTA INLÄGG TILLÄGNAS

Dagens inlägg är dedikerat till Anette, Merete, Rufus, Sookie & Felix (som ses ovan) , AnnaKarin & Gucci, Tina & Bozz, Gunilla & Blossa, Phia, Jonny, Stella &  Duffy, Linda, Sarah & Tuffa, Sofia & Gala, Inger, Göran, Walter & Pluto , Malin & Lakkri, Elin & Whiskey, Emmy & Maggie, Kristina & Mira och alla ni andra fantastiska människor som gör en sån enormt skillnad i så många hundars liv! Ni är helt bäst!!!

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här. Klippet nedan filmade jag igår kväll kl 22.00. Till höger ses ett av gästhusen som ägare bor i när de kommer och tränar hos oss. Varmt välkommna!

Nervösa hundar i koppel

Häromdagen hälsade jag på min mamma och Iggy var med. Jag tog henne på en kort promenad runt kvarteret. Vi mötte endast 1 person och det var otroligt lugnt och stilla. Ändå kändes det tyvärr som Iggy upplevde något liknande bilden nedan…

Vi har kommit enormt långt från där vi började med Iggy, och idag lever vi även ett liv som är väldigt anpassat för hennes behov, så långt som det är möjligt. Det kan numera gå flera dagar då Iggy i princip verkar som de flesta andra hundar, men när man är på en plats där det finns “främlingar”, rörelser, ljud och händelser som hon inte är van så är det enormt stressande och läskigt för henne.  Och ibland kan man ju helt enkelt inte undvika det hur gärna man än vill.

Nervösa hundar drar ofta i kopplet. De scannar omgivningen och en del hoppar till av minsta förändring, andra drar bort från saker de är rädda för, eller gör utfall för att se till att det läskiga håller sig borta. Oavsett vad den nervösa hundens strategi är så omöjliggör kopplet det som ofta är en hunds försvar; flykt eller utfall! Sitter du fast styr du ju inte längre varken över din riktning eller hastighet.

Leder man hunden i halsband ökar stressen i takt med att syreintaget minskar då hunden drar. Plus att hunden riskerar lära sig associera det läskiga med ökat obehag (en känsla av strypning) vilket sannolikt förvärrar rädslan. Och, när hunden drar hamnar den i obalans vilket är obehagligt i sig och på så vis späs rädslan på ytterligare.

Vad är då bästa utrustningen för rädda, nervösa hundar?

Mitt råd är att använda en sele med 2 kontakt-punkter (en fram på bröstet och en på ryggen), med ett handtag som löper fritt på kopplet som på bilderna ovan av TTouch Selen, TTouch Kopplen och TTouch handtagen eftersom:

  1. det hjälper hunden att gå i balans
  2. samtidigt som det ger ägaren väldigt bra kontroll
  3. och det är extremt liten risk att hunden skadar sig själv om den rycker till eller drar

TTouch Selen är absolut inte den enda sele som funkar så här, men långt ifrån alla selar är bra! Det finns t.ex. massa selar som skall vara “anti-drag” men många av dem fungerar genom att orsaka obehag (alltså positiv bestraffning) så gör din research innan du köper!

Det här är viktigt!

Kolla på den här hunden i sin sele nedan. Det här var en hund som RSPCA fått in för omplacering i England för nåt år sedan. Den selen ser kanske mjuk och fin ut. Men se nedanför hur det ser ut när hunden går….

Hunden är stor och stark och som många omplacerings-hundar har den inte fått den träning den förtjänat och således inte lärt sig att gå avslappnat i kopplet utan lärt sig att dra genom att det beteendet förstärkts. Hundar kan habituera till smärtan och obehaget, men det betyder ju inte att det är varken rätt eller bra.

Eftersom selen inte har nån kontaktpunkt där fram så har de även satt på ett halsband med koppel  som en andra människa håller i. Man ser ju klart och tydligt att hunden är ur balans. Och människan som hänger i kopplet fäst på ryggen har inget att sätta emot.

Har man en omplacerings-hund som tidigare bott på gatan, eller som bott med människor men aldrig fått lära sig gå i koppel så som Iggy t.ex., ja då blir det oerhört viktigt att man har en utrustning som hjälper hunden gå i balans eftersom det kommer ta lite tid innan koppel-träningen är på plats och hunden kan gå avslappnat i koppel.

Jag har skrivit tidigare om hur den mjuka koppelhanteringen vi använder i TTouch skapar en följsam hund, och hur man använder TTouch Markarbete för att främja lugn genom att man bland annat förbättrar hundens Muskel & Ledsinne. Om du missat nåt av dessa inlägg så finns mycket matnyttigt där!

För att vara extra tydlig om just vikten av att använda bra utrustning och hur detta kan bidra till positiv förändring så vill jag dela med mig av feedback jag fått av två läsare. Först ut är Eva, ägaren som skickat in bilden på den härliga hunden nedan. Eva säger så här:

Måste skriva en rad och berätta hur det går. Jag är så glad att jag köpt sele och koppel av dig, det har gjort underverk med våra promenader. Han trippar så snällt vid min sida och jag behöver bara nudda kopplet så tittar han upp på mig, detta är det absolut bästa köp jag någonsin gjort. Tack!

Kom ihåg! Jag menar inte att TTouch Selen är den enda selen som fungerar så här!! Jag säger inte att alla skall köpa just en TTouch Sele. Det finns andra selar som är lika bra! Och. Jag har en del klienter som designar sina egna koppel och handtag vilket funkar alldeles utmärkt!

Det är funktionen och designen som är viktig!

Och här är feedback från Inga-Lill samt ett klipp på hennes vackra Vilja:

Köpte en sele för en tid sedan och måste bara få dela med mej av den här videosnutten som jag tog idag på spark-promenaden. Hon har tidigare bara strävat efter att komma före mej och kopplet har varit helt sträckt. Hon blev dock här lite störd av att jag filmade men syns ändå att hon är ganska avslappnad och har kontakten med mej. Måste säga att jag har provat allt känns det som. Vilja har aldrig tyckt om att dra något över huvudet varken halsband eller sele men igår kom hon och satte sej framför mej helt avslappnad då vi skulle ut på promenad.

Förstå hur glad jag blir när jag läser sån feedback! Tusen tack till alla er som tar er tid och hör av er!!!

Just det som Inga-Lill skriver om hur Vilja nu är OK med att få på sig selen eftersom den inte behöver dras över huvudet, det är också otroligt viktigt. TTouch selen kan man sätta på på många olika vis. Man kan undvika både att lyfta benen/tassarna och att dra den över huvudet vilket många hundar upplever som obehagligt, långt fler än vi inser/tror/märker.

Slutligen, undvikt att hänga över hunden när ni sätter på selen! Även om hunden står still är risken stor att adrenalinet stiger för de flesta hundar tycker det är jobbigt när man hänger över dem. Alla bäckar små…

FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.

Positiva Veterinär-Besök

Släpp henne lös du” säger vår veterinär med lugn stämma första gången jag besökte henne med Iggy, samtidigt som hon sprider ut hund-godis på golvet och undviker att titta på Iggy. Jag kunde slagit armarna omkring henne så lättad och glad blev jag. Hennes klinik ligger mitt i skogen, sista huset på vägen. Hurra inte massa läskiga människor och trafik! Inte massa andra kunder som sitter och stressar i ett packat väntrum heller.

Ett rutin-besök hos veterinären är långt ifrån rutin för de flesta hundar! Har man en nervös hund som Iggy blir utmaningen ofta ännu större.

  • 38% av hundägare uppger att deras hundar hatar att gå till veterinären (Landsburg, G., Hunthausen, W., Ackerman,L., 2012).
  • 70% av hundarna i en studie ville inte följa med sina ägare in till kliniken, 55 % av hundarna var svåra att kontrollera, 27 % gnällde vid injicering och 18 % försökte bita veterinären (Stanford, 1981).
  • 78,5% av 135 hundar i en studie visade rädsla när de undersöktes, 13,3% av dessa hundar hade ägarna fått dragit eller burit in till kliniken (Döring et al, 2009).
  • 53,3 % av friska hundar uppvisade 4 eller fler stress-relaterade beteenden i väntrummet. 28,9% ansågs ha en hög stressnivå (Mariti et al, 2015).

Spelar det verkligen en jätte stor roll att hunden blir lite stressad hos veterinären… Det är ju över relativt snabbt…?

Absolut! Det spelar en jätte roll av flera av olika anledningar.

  • Stress influerar hur hunden upplever smärta (Lind et al, 2017).
  • Stress påverkar hundens beteende vilket gör det svårare för veterinären att ställa en diagnos.
  • Stress har även ett signifikant inflytande på test-resultaten när man tagit blodprov.
  • En obehaglig upplevelse hos veterinären kan bli fröet som sår osäkerhet runt människor hos hunden. Hjärnan, eller specifikt amygdalan, är förprogrammerad till att lägga hotfulla situationer på minnet direkt, medan stress gör det omöjligt för hunden att lära sig/minnas andra socialt accepterade beteenden. Det är helt enkelt så allas våra hjärnor fungerar på en molekylär nivå (Overall, 2013). Man kan som bekant inte lära en stressad hund något vettigt alls.
  • 48% av 2718 veterinärer i en undersökning uppgav att de blivit bitna av en hund det senast året (Fritschi et al., 2006).

Det behöver faktiskt inte va så! Det finns många saker veterinärer kan göra för att underlätta för sina patienter så välj en “bra” veterinär. Men finns också en oändlig massa saker vi ägare och tränare kan göra för att sänka hundens stress hos veterinären!

Framförallt att behöver vi lära hundarna att själva bli delaktiga i undersökningarna & behandlingen!

Om vi lär/tränar hunden att inte bara vara OK med undersökningar utan att själva aktiva delta kan vi sänka hundens stress hos veterinären enormt mycket.

OmvårdnadsTräning!

Det handlar om att skapa positiva rutiner för att ge sprutor, att bli undersökt överallt, att ha munkorg, att ha kon över huvudet osv, genom att etablera en förstärknings-historik via vanlig, hederlig belönings-baserad träning.

Alla dessa saker är en del av min vardagsträning med Iggy. Jag håller sakta på att bygga upp det med positiv förstärkning, mot-betingning och andra metoder. Lugnande TTouch Beröring och Bandage kan också hjälpa när man väl är på kliniken samt att hunden får ha med sig sin favorit-leksak (så länge det inte blir problem med vakt-beteenden). Att få bära på en boll kan vara väldigt betryggande för Retriever-hundar t.ex.

SAKER ATT TA I BEAKTNING:

  • väntrummets design
    • att hundar och katter har separata rum
    • olika dörrar för in och ut så hundar slipper mötas i dörren
    • storleken och hur många djur som samlas på en liten yta
  • eventuell väntetid
    • låt hellre hunden vänta i bilen eller gå promenad om så är möjligt
  • golvets kvalitet
    • Hundarna mister balansen på hala golv vilket bidrar till stress
    • TTouch markarbete kan förbättra hundens balans på glatta ytor
  • ljuden
    • klassisk musik kan vara lugnande
  • ljuset
    • starkt ljus är svårt att göra något med, men man skall vara medveten om att det påverkar hunden
  • dofterna
    • feromon-spray eller halsband kan hjälpa hunden att bli mindre stressad av alla “jobbiga”, obekanta dofter den upplever
  • gå på vågen
    • med TTouch markarbete eller andra balansövningar kan hunden vänja sig vid att gå upp på en yta som rör sig
    • vanlig träning med godis hos veterinären går också bra
  • ställas på undersöknings-bordet
    • när tränade du sist din hund att va OK med att lyftas upp på ett bord och stå där?
  • undersökningarna
    • Öron, ögon, tassar, mun, rumpan, halsen, magen, listan kan göras hur lång som helst. Starta träna i hemmets trygghet och öka sedan störningen genom att träna ute på promenad osv.
  • tvång & fasthållning
    • Koppel är ett måste hos många veterinärer men ju bättre du tränat din hund på “undersökningar” hemma ju mindre fasthållning behövs hos veterinären. En framåt och öppen veterinär har också koll på hur undersökningar kan göras så enkelt som möjligt.
  • vaccinationer med sprutor och spray i nosen
    • det går också fint att träna
  • verktygen
    • träna hunden att gilla att bära munkorg, att ha kon runt huvudet osv
  • veterinärens bemötande av hunden
    • välj en lugn och öppen veterinär som låter saker ta sin tid
  • Låt hunden ha med sin favorit-leksak om så är möjligt
  • Använd TTouch Lugnande Bandage och TTouch beröringar
  • Tänk på din egen stress och på hur det påverkar hunden

FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP MED SITT DJUR

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.

FÖR DEN SOM VILL LÄRA SIG MER

REFERENSER FÖR DEN SOM VILL LÄSA MER

AVSAB Position Statement onPositive Veterinary Care

Döring et al, 2009. Fear-related behaviour of dogs in veterinary practice. Veterinary Journal. Oct, 182 (1) p.38-43.

Fritschi, L., Day, L., Shirangi, A., Robertson, I., Lucas, M. & Vizard, A. (2006). Injury in Australian veterinarians. Occupational Medicine-Oxford, 56: 199–203.

Landsburg, G., Hunthausen, W., Ackerman,L., (2012 3rd edition) Handbook of Behavior Problems of the Dog and Cat. Elsevier Heath Services.

Lind, Ann-Kristina.,  Hydbring-Sandberg, Eva., Forkman, Björn. &  Keeling, Linda, J. (2017) Assessing stress in dogs during a visit to the veterinary clinic: Correlations between dog behavior in standardized tests and assessments by veterinary staff and owners. Journal of Veterinary Behaviour. 17 (2017) p.24-31.

Mariti, C., Raspanti, E., Zilocchi, M., Carlone, B. & Gazzano, A. (2015). The assessment of dog welfare in the waiting room of a veterinary clinic. Animal Welfare, 24: 299–305.

Overall, Karen (2013) Manual of Clinical Behavioral Medicine for Dogs and Cats. Elsevier Health Services.

Patel, Chirag, som driver Domesticated Manners.

Svan, Jonna som skrivit “Stress, rädsla och aggression hos hund i samband med veterinärbesök“, ett examens arbete för kandidatexamen på veterinärprogrammet på SLU.

Hundmöten: TräningsTips (1-7)

Många hundar reagerar när de möter andra hundar (eller bilar, katter, människor osv). Det är inte helt ovanligt att hundar t.ex. skäller och gör utfall. Känslan som driver/motiverar ett sådant beteendet är olika hos olika hundar; frustration, rädsla, irritation/ilska, smärta osv. Funktionen av utfall kan således även det  vara olika. En frustrerad hund gör utfall för att den vill närmre medan en rädd hund gör utfall för att öka distansen mellan sig och den andra hunden.

Jag har sammanställt en lista på 21 saker som är bra att ha i åtanke om man vill hjälpa sin hund att hantera hundmöten på ett bättre vis. I detta inlägg går jag igenom de 7 första punkterna.

Övergripande är att om din hund inte klarar av att vara lugn så kommer han heller inte kunna lära sig något vettigt. Tvärtom ökar risken att hunden exploderar och att den därmed istället får “öva” på sitt “dåliga” beteende, vilket sakta men säkert gör detta ännu värre. Övning ger färdighet som man säger. En lugn hund är därför basen man måste arbeta utifrån.

Jag kommer kortfattat förklara varje punkt och ibland illustrera med bilder och klipp.

  1. Använd aldrig Positiv Bestraffning
  2. Lagom distans
  3. En lättsam sinnesstämning
  4. En bra sele
  5. Rätt koppel för din hund
  6. Mjuk koppelhantering
  7. TTouch Markarbete

 

1) Använd aldrig Positiv Bestraffning

Jag hoppas detta är en självklarhet! Den som försöker “hjälpa” sin hund med våld och hot riskerar inte bara att göra hundens beteende värre utan också att urholka relationen med sin hund. Vill du läsa mer om hur detta funkar, kolla mitt tidigare inlägg om Operant Inlärning och Positiv Bestraffning.

 

2) Lagom distans

Distans är A och O. Nedan två bilder från helgens arbete med Bozz. Olika hundar har olika energi, kroppsspråk, storlek, färg, lukt, fysiologi, personlighet osv vilket påverkar hur nära man kan arbeta Börja alltid med mer distans än du tror är nödvändigt för att hålla alla hundarna lugna.  Distansen brukar (när det går bra) krympa under träningspassets gång.

På första bilden nedan har aussien Bozz (alltså en vall och vakthundstyp)  och JaktSpringerWachtelhund-Korsningen Duffy så stor distans mellan sig att de nästan inte kom med på samma bild. Bilden är tagen i början av vårt tränings-pass, vilket var det andra tränings-passet vår 1a träningsdag. På andra bilden följer Bozz Dvärgpinchern Tuffa på lite kortare avstånd under ett annat träningspass 2a dagen av vår träning.

 

3) En lättsam sinnesstämning

Som jag skrivit om tidigare påverkar din egen sinnesstämning hunden enormt mycket. Och du påverkar dig själv med de ordval du gör, din egen kroppshållning, dina egna tankar osv. Fake it till you make it, som jag brukar säga. Om man låtsas som man är lugn och positiv så hjälper det hunden vara lugn.

När Iggy var som jobbigast och jag och min partner såg nåt “jobbigt” komma mot oss på promenad brukade vi högt säga typ “nej men titta, där kommer en ryttare på häst mot oss på den här smala vägen! Vilken tur att vi får en chans att jobba på det! Va kul det ska bli!” Man känner sig lite korkad, men det hjälper faktiskt även om man kanske inte tror det. Att nynna eller sjunga kan också hjälpa.

Läs mer om hur din egen sinnesstämning påverkar hunden i inlägget Maximera Din Hunds Potential.

 

4) En bra sele

Just det. Sele inte halsband! Och absolut inte stryp eller halvstryp-halsband. Alla halsband stryper lufttillförseln för hunden när den drar (oavsett varför den drar självfallet). Prova att sätt händerna över din egen hals och tryck till och se hur det känns. Eller låt nån annan sätta sina händer över din hals och trycka. Det är en faslig skillnad om du själv inte kontrollerar strypet, men obehaglig även när man gör det själv…

Att använda halsband – oavsett typ – resulterar till ökad volym av negativa känslor. Att bli strypt leder till frustration, panik osv. Är man redan frustrerad och sen även får syrebrist av halsbandet så är det ju logiskt att detta på verkar hunden starkt negativt.

Det är därför jag säljer TTouch selar, för att jag upplevt så mycket positiv förändring hos hundar med sådana selar. Det finns självfallet andra bra selar. Gör din research innan du köper! Välj en sele som hjälper din hund att gå i balans och som har bra passform. Anti-drag selar fungerar ofta genom att skapa obehag och är heller alltså inte nåt glimrande alternativ.

Nedan ser ni en släthårig Foxterrier i sin lila TTouch sele med perfekt passform. Hur söt får man va..?

 

 

5) Rätt koppel för din hund

I många fall är ett 1,5 meters koppel med 2 kontaktpunkter som fästs i selen både fram på bringan samt på ryggen bäst. Till detta används ett handtag som glider fritt över kopplet. På sidan Produkter Till Salu finns mer information om för och nackdelar med 1,5 och 2 meters koppel.

I andra fall kan en 5-meters lina vara ett bra alternativ. Om hunden inte drar för mycket, eller om hunden är väldigt liten kan det funka fint.

Jag rekommenderar inte att man använder Flexi-koppel, speciellt inte med en reaktiv hund som gör utfall. Nedanstående klipp förklarar varför.

Och. Nedan ett av många klipp som visar faran med Flexi-koppel. Om ni söker på youtube på “dog retractable lead accident” finns ett oändligt antal liknande och värre olyckor, skadade fingrar, överkörda hundar osv.

 

6) Mjuk koppelhantering

Med mjuk koppelhantering får man en följsammare och lugnare hund.  Oavsett vilken längd man har på kopplet så är det viktigt att man hjälper hunden gå lugnt och i balans.

I inlägget Skapa Följsamhet beskriver jag hur man arbetar med ett koppel med 2 kontaktpunkter.

Nedan är ett klipp där jag demonstrerar hur jag arbetar med 5-meters lina för att främja lugn och lyhördhet. Denna koppelhantering lärde jag mig när jag gick min Instruktörskurs i Behaviour Adjustment Training, BAT, en metod utvecklad för just reaktiva hundar som gör utfall.

På klippet nedan övar Tina och Bozz på koppelhantering med 5 meters lina.

 

7) TTouch Markarbete

TTouch Markarbete är lite som Yoga eller Thai Chi för hundar (och hästar) kan man säga. Enklare förklarat guidar man djuret lugnt över och genom diverse “hinder” på marken. Avslappnade muskler är mer känsliga för input än spända muskler stipuleras av den s.k. Weber Fechners Lag (Hargrove, 2010; Wikipedia, 2013; Wikipedia, 2016) vilket gör att en avslappnad hund t.ex. agerar mer lyhört på dina koppel-signaler.

Långsamma rörelser hjälper kroppen att “kalibrera” det som kallas “propriception” (Renström, 2013), även kallat muskel och led-sinnet (Aman, Elangovan, Yeh & Konczak, 2014) samt vårt Sjätte Sinne (Bengts, 2015). Receptorer i kroppens rörliga delar skickar input till hjärnan just/endast när man rör sig långsamt (Hargrove, 2010). Denna information hjälper hjärnan att räkna ut t.ex. hur långt ner det är för foten/tassen till marken, vart i luften knäet är osv.

Det är alltså tack vare vår propriception som vi t.ex. kan föra en kaffekopp till munnen utan att titta på handen, och utan att råka krasha koppen rätt i tänderna. Muskel och led-sinnet jobbar tillsammans med balans-sinnet och gör alltså att vi kan röra oss i balans.

Och en hund måste fokusera när den går över pinnar, går i cirkel istället för att dra rakt fram osv. Detta fokus och dessa långsamma rörelser främjar lugn och avslappning hos de flesta hundar. Det innebär att TTouch Markarbete kan hjälpa hunden hålla sig lugn även när den ser en annan hund. Min erfarenhet är att Touch Markarbete därför påskyndar tränings-processen när man arbetar med reaktiva hundar.

I artikeln jag skrev för Canis kan man läsa mer om TTouch Markarbete.

Ytterligare 14 TräningsTips som är bra att ha i åtanke om man vill hjälpa sin hund att hantera hundmöten på ett lugnare vis kommer i mina två följande inlägg.

Totalt har jag sammanställt 21 TräningsTips för hundmöten som hjälpt såväl mig själv som många andra ägare med reaktiva hundar.

Lycka till i träningen!

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. 

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

REFERENSER

AMAN, J, E., ELANGOVAN, N., YEH, I, L. & KONCZAK, J. (2014) The effectiveness of proprioceptive training for improving motor function: a systematic review. Frontiers in Human Neuroscience. (8) p.1075. Tillgänglig: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4309156/. [Hämtad 29th December 2016] doi: 10.3389/fnhum.2014.01075.

BENGTS, M. (2015) Vårt Sjätte Sinne. Forskolan.se. Tillgänglig: http://forskolan.se/vart-sjatte-sinne/. [Hämtad 29th December 2016]

HARGROVE, T. (2010) Why slow movement builds coordination. Tillgänglig: https://www.bettermovement.org/blog/2010/why-practice-slow-movement. [Hämtad 29th December 2016]

RENSTRÖM, J. (2013) Proprioception – det sjätte sinnet. Tillgänglig: http://hjarnfysik.blogspot.se/2013/08/proprioception-det-sjatte-sinnet.html. [Hämtad 29th December 2016]

WIKIPEDIA. (2013) Weber-Fechner Law. Tillgänglig: https://simple.wikipedia.org/wiki/Weber-Fechner_law. [Hämtad 29th December 2016]

WIKIPEDIA. (2016) Weber-Fechner Law. Tillgänglig: https://en.wikipedia.org/wiki/Weber–Fechner_law. [Hämtad 29th December 2016]

SaveSave