Tag Archives: hundträning

Så äter du en elefant

Under helgen som gått har jag hållit kurser i Lugn & Följsamhet på Hundtrixet utanför Värnamo och fick förmånen att jobba med många härliga hundar och deras fantastiska ägare.

Vi jobbade bland annat på följsamhet i koppel samt att lära hundarna möta varandra med lugn. Vi såg fantastiska framsteg hos alla deltagarna tack vare att vi delade upp mål-beteendenena (i det här fallet t.ex. att gå avslappnat i koppel) i små “lärbara bitar” som vi belönade med godis (förstärkte).

Har ni hört det engelska ordspråket om hur äter man en elefant?

Det handlar om att man måste bryta ner större “projekt” i mindre delar för att klara av dem. När det gäller “elefanter” så kan man ju omöjligt äta en hel elefant i en tugga. Det förstår ju vem som helst. Men när det gäller träning av hundar, eller för den delen träning av oss själva, så verkar vi glömma bort det där med att vi måste ta små, stadiga steg i rätt riktning.

Jag tror faktiskt att det här är ett av de vanligaste felen man gör. “Vi förväntar oss för mycket och mister därför hela stycket” som man säger.

Vi tar oss ingen vart för vi förväntar oss perfektion och finner således inget att belöna. Vi missar därför alla små delmål i den här flerstegs-raketen. Resultatet blir att träningen inte fungerar.

Ovan ser ni underbara Edwin med sin person Christer. Bilderna under är samma hund och samma person, några timmar senare.

Vi hade även turen att få jobba lite med 5 månaders valpen Flisa, se klipp nedan. Jag jobbar på precis samma sätt med valpar som med vuxna. D.v.s. vi förstärker små steg i rätt riktning, och vi använder utrustning som hjälper hunden att lyckas dvs en sele med 2 kontaktpunkter och ett “flytande handtag”. Vi belönade även Flisa, liksom alla andra hundar, för att de tittar på hundarna runt omkring. Det lär hunden att möta andra hundar med lugn!

Klippet illustrerar även vikten av mjuk koppelhantering! När Flisan inte är redo att följa med Susanne mjukar hon kopplet och smyger lite närma Flisan, ger henne en kort paus att tänka, och sen uppmuntrar vi glatt Flisan att följa med UTAN att rycka och dra i kopplet!! Tvärtom mot va många skulle göra alltså. Och vad händer? Flisan hänger på såklart vilket hennes person belönar.

Flisan bor tillsammans med mysiga Ängla som är 8 månader. Ängla kan ha lite bråttom och hamnar lätt i änden av kopplet med snabba svängar. Även här förstärkte vi små, successiva approximationer mot mål-beteendet vilket gav resultat.

Se oxå på klippet nedan hur Änglas ägare strategiskt väljer att ge Ängla godisen vid sidan, lite bakom sig. Det är oerhööööört viktigt att tänka på hur och var man ger hunden godisen!!! Det påverkar framtida beteende! Vill vi ha Ängla lite längre bak så droppar vi godisen där. Igen. Och igen. Och igen. Det skapar en vana hos Ängla att hålla sig längre bak, för det är ju “där det händer!!!

Jag har varit i kontakt med Flisas och Änglas ägare efter kursen som berättat att de hunnit träna lite sen vi sågs och att det blir bättre och bättre. Hejja Susanne och Peter och alla andra ägare som jobbar på, även när det känns svårt, för det gör det ju ibland för oss alla.

När man noterar, markerar och belönar små steg i rätt riktning mot mål-beteendet använder det som på fackspråk kallas shejping. Här kan du läsa mer om hur jag jobbar för att skapa Lugn & Följsamhet i kopplet. Om du inte hinner läsa så är kanske den viktigaste lärdomen att träna korta pass med mycket pauser. Det påminde finaste Eddie mig om på helgens kurs. Tack Eddie!!

Slutligen. Tänk på att använda godis din hund älskar. Simba (nedan) och de andra hundarna gillade verkligen min hemmagjorda lever-kaka. Om du vill prova göra den finner du receptet här.

STORT TACK TILL ALLA SOM KOM PÅ HELGENS WORKSHOPS!

Det var otroligt roligt att få träna med er å lära känna er lite grann!

VILL DU LÄRA DIN HUND GÅ AVSLAPPNAT I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild på ena stugan nedan). 

Lugn & Följsamhet

Att ha en hund som går avslappnat i kopplet är ingen utopi.  Tvärtom. Även om hunden är vuxen. Även om den dragit som tåget i flera år. Även om det är en jakthund.

Den härliga Hälleforsaren Atlas kom till mig tillsammans med Schäfern Zehra och deras personer för att öva på Lugn & Följsamhet i Koppel.

Allt som krävs för att skapa Lugn & Följsamhet i Koppel är:

Det är inte svårt, även om man ofta behöver lite hjälp att få snurr på allting.

Ibland blir det så som det ser ut nedan, lite drag under galosherna, vilket ger människan chansen att öva sig i tålamod, beslutsamhet och kärlek. Och med en bra sele riskerar man inte att skada hunden bara för att man “möter trycket” när den drar. Aldrig rycka, slita, dra eller bli förbannad!

Möta trycket är allt vi gör med TTouch koppelhantering och hjälper sen snabbt hunden att göra rätt istället vilket vi direkt markerar med vår BelöningsSignal och förstärker; ofta med godis men inte alltid.

Förstärkaren, dvs beteendets belöning, skall vara något hunden upplever som “förstärkande”. I Atlas fall var det bland annat att få sitt VARSÅGOD kommando å få susa ner i diket för att lukta å gräva!

Pauserna är lika viktiga som träningen. Och studier visar att man får bättre tränings-resultat om hunden får leka efter träning!

Det är praktiskt med en inhängnad hektar att leka på.

Sen lite mer träning, mycket belöning och mjuk koppelhantering!

Resultatet blir Lugn…

… Följsamhet…

… och harmoni.

Nedan en klipp från vår träning. Fy fasan så bra ni är Sofia & Linn! Ser massor fram emot att ses nästa gång! Tusen tack för att ni kom!

 

LUGN OCH FÖLJSAMHET

Vill du lära dig främja Lugn och Följsamhet hos din hund?

håller jag workshop på Hundtrixet utanför Värnamo, i Jönköpings län, om just detta!

Fokus ligger på praktisk träning med TTouch och Positiv Förstärkning! 

Vi kommer arbeta i små grupper, max 5 ekipage med hund per dag, så att vi får mycket tid att träna individanpassat med alla deltagare. 

Varmt välkomna!

Varför skäller hunden?

Om man vill förändra ett beteende hos sin hund, spelar det då nån roll varför hunden gör det den gör..?

Svaret är ett rungande sjungande “ja, orsaken, den känsla som driver fram och motiverar beteendet, har en enorm betydelse“! Annars skulle det bli svårt att inse vad det är som förstärker/motiverar/bi-behåller beteendet och svårt att finna rätt väg för att hjälpa hunden anamma ett nytt beteende.

Jag har nyss haft glädjen att jobba med underbara Leo och Zico, på bilden ovan, och en av sakerna vi jobbade på tillsammans med deras fantastiska person Marie var att de skällde i bilen.

Då frågar man sig alltså varför skäller dom? Är det för att de är bilsjuka? Eller är det bara en “dålig vana” de lagt sig till med? Rasen är en vakt-hunds-typ så kanske är det därför de skäller? Skäller de på saker de ser, i sånt fall vad? Skäller de för att de är exalterade eftersom de “vet att vi är på väg ut på äventyr”..? Skäller de hela tiden eller bara när man man svänger, bara på vissa ställen eller bara när man kommit fram osv?

I Leo och Zicos fall så skällde de mest när man körde på grusvägar, när man svängde, i rondeller, när man stängde och öppnade bakluckan, när någon gick förbi om bilen var parkerad och när de såg en annan hund. Båda skällde ofta – men inte alltid – samtidigt, och ibland satte den ena igång den andra. Leo tuggar oxå sönder sina koppel om de ligger i hans bur när de kör.

Det blir lite detektiv-arbete att nysta upp vad som triggar, vad som händer och vad man kan göra för att förändra men skällandet lät inte ångest-laddat och kändes inte som det hade inslag av rädsla, panik eller stark negativ stress.

För att få bort skällandet när man öppnade och stängde luckan använde vi vanlig hederlig positiv förstärkning (Operant Inlärning) med RÄTT som en belönings-markör. Vi markerade tystnad, belönade med godis och rörde gradvis luckan mer och mer tills vi kunde stänga och öppna utan problem. Vi använde Klassisk Inlärning genom att dels använda en fjärrstyrd godis-maskin så att vi kunde leverera godis när vi körde, och även genom att ge hundarna varsitt ben som de fick tugga på när vi körde iväg. På så vis kan man förändra hundens association med med bilkörning, läs gärna inlägget  Belöna Pipet där jag gör just detta med Iggy.

Leo, på bilden ovan, åt inte sit ben, men skällde heller inte, så vi insåg att Maries teori stämde: Zico, bilden nedan, var ofta “the fire-starter” så att säga.  Däremot skällde Leo när vi körde förbi en annan hund, något Marie i framtiden kommer lösa genom att täcka över buren. Eftersom Leo inte blir åksjuk, älskar sin bur och är väldigt trygg i bilen så fungerar det bra. Att arrangera om miljön på smarta vis är essentiellt när man arbetar med att beteende-“problem” hos djur. Gör man det bra undviker man problemet helt och hållet och då behövs ju faktiskt inte mer “träning”.

Men det är just det där med att förstå varför hunden gör det den gör som är viktigt. Iggy har oxå problem att åka bil vilket jag som sagt skrev om i inlägget  Belöna Pipet. Om jag skulle täcka över hennes utsikt skulle hon bli mycket värre, för hennes problem drivs av andra känslor; troligtvis en kombination av åksjuka och traumatiska erfarenheter som skapat ångest och stress.

Iggy har alltid ben att tugga på i bakluckan, vilket hjälper. Hon vill även gärna sitta i mitt knä när jag kör, vilket ju inte är särskilt lagligt eller praktiskt, men det säger mig att stress och ångest/oro driver på hennes bil-problem eftersom min närhet gör det bättre, men jag tror oxå att det har att göra med att hon då sitter lite stabilare mellan mina utsträckta armar. Att sticka ut nosen och lukta hjälper oxå. Att nosa är ju lugnande och att andas djupt hjälper i alla fall oss människor om vi är illamående, så det stöder min teori men återigen det är inte alltid så praktiskt att låta henne hänga ut med huvudet.

Det slog mig för ett tag sen att jag skulle prova hennes Thundshirt igen, och se om det kunde hjälpa. Thundershirten har annars inte varit lika lugnande/effektivt på Iggy som att använda TTouch Lugnande Bandage. Men. Om man inte är i samma utrymme som hunden är inte bandagen så smarta, eftersom hunden kan trassla in sig om den kliar sig o.s.v.

Och det hjälpte! Vi åkte nästan 2 mil innan ett pip kom. Hurra!

Iggy sitter upp nästan hela tiden i bakluckan. Hon lägger sig en kort sväng sen sätter hon sig upp igen och tittar ut. Lägger vi in en väska klättrar hon gärna upp på den, trots att bakluckan är väldigt stor och hon absolut inte behöver sitta på väskan av utrymmes-skäl. Detta stöder min teori om åksjuka och vi planerar därför att bygga en slags upphöjt golv i bakluckan så att Iggy kan ligga och titta ut, om hon nu skulle vilja det.

Idag när vi skulle köra 12 mil gjorde min partner ett “temporärt” golv av en stor resväska och la in en hundsäng på den, vilket gjorde att Iggy kom upp i höjd. Skulle det hjälpa..?

Lyckligtvis ja! Det hjälpte faktiskt! Iggy pep i princip inte alls på hela 12 mil! Och som man (nästan) ser på bilden nedan så låg hon ner oxå.

Marie kommer i fortsättningen ge Leo och Zico ben när de startar nya resor, för att ge hundarna nåt kul att göra i början av resan. Även om Leo inte åt sitt ben när vi övade så säger mig hans koppeltuggande-beteende att de är bra att han har nåt att tugga på om och när han behöver/vill. Marie kommer även använda sin fjärrstyrda godis-automat.

Iggy har fortfarande stora problem när vi närmar oss slutet av en resa och det börjar svänga och man saktar ner. Jag tror det har med hennes separations-problematik att göra (för hon har inte samma problem när vi kommer hem). Jag hade tänkt att lägga upp en video på hur det faktiskt såg ut och lät idag, men det känns för hjärt-skärande så jag skippar det. Vår rehabilitering och träning av Iggy är något vi kommer leva med och jobba på hela hennes liv. Ibland tar vi två steg framåt och ett steg bakåt, men på det stora hela går det i alla fall framåt med starka steg.

Nedan lite fler bilder från våra härliga tränings-dagar tillsammans med Leo, Zico, Isa, Adde och deras personer Marie och Susanne. Jag har nog världens bästa jobb som får spendera mina dagar på det här viset. Lycka!!

Vill du oxå komma och bo och träna hos mig så tar jag nu bokningar för 2018 för Bo & Lär Paket hos oss i Värmland.

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur kontakta mig gärna via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk.

Jag kommer hålla ett antal workshops under hösten, se mina Facebook Evenemang för lista. 

Vill du boka mig för en Föreläsning eller Workshop så hör av dig. 

Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

När explosionerna upphör

Många av de hundarna jag jobbar med har någon slags reaktivitet-problematik. En del exploderar vid åsynen av en annan hund eller kastar sig ut efter bilar. I den uuuuunderbara Rottweilern Diezels fall handlade det bland annat om paraplyer. Mjuka sängar däremot gillade Diezel skarpt som ni ser och eftersom vila är essentiellt för minnesformation så det passade ju det ypperligt.

Känslor motiverar/genererar som bekant allt beteende och därför måste man förändra känslan om man vill ändra ett beteende på ett pålitligt och bestående sätt.

Att t.ex. bestraffa ett beteende som drivs av rädsla förändrar inte hur hunden känner för t.ex. paraplyer. Hunden förblir rädd och i många fall ökar rädslan och obehaget p.g.a. av bestraffning samtidigt som relationen med ägaren försämras. Rädsla övergår i panik! Detta kan göra att  beteendet endera eskalerar eller “verkar fixat” för att sedan poppa upp igen när man minst anar det – för hunden känner ju fortfarande starkt obehag.

Reaktivitet och utfall är lika stressigt för ägare till små hundar som det är för ägare till stora hundar. Men självfallet medför såna här problem större risker när det är en stor, stark hund som hänger i andra sidan kopplet.

Lyckligtvis kan man med mjuk TTouch Koppehantering ge ägaren maximal kontroll utan att varken skapa obehag eller smärta hos hunden. Inte heller behöver man få stopp på hunden genom att kväva lufttillförseln med stryphalsband. Hurra för det!

Den fina med TTouch koppelhanteringen är att hunden blir lugnare, mer avslappnad och mer följsam, eftersom man inte rycker, drar och stryper. Bonusen blir oxå att man själv undviker frustration och ilska eftersom man inte far runt som en fjäril en blåsig sommardag. Självklart belönar vi hunden så att vi förstärker de beteenden vi vill få mer av. Vi belönar alltså lugn och avslappning.

Vem kan tro att vovven på de här bilderna brukade ha för vana att dra i kopplet..?

Mjuk koppelhantering är A & O när man rehabiliterar en hund med reaktivitets-problematik och man klarar det inte utan en bra sele & rätt koppel.

När vi arbetade med Diezel använde vi en TTouch sele med 2 kontaktpunkter och ett förlängningsbart TTouch koppel. Det är en ny praktisk koppel-design som ni kan läsa mer om på sidan där jag samlat information om de TTouch Produkter jag säljer.

Nedan ett klipp från vår träning. Min partner Tina stod still på vägen med ett paraply och vi kommunicerade med walkie-talkies. Hunden som piper emellanåt är min Iggy och inte Diezel.

Vi markerade och belönade oxå Diezels bra beslut som t.ex. när han tittade på det “jobbiga stimulit” utan att inte explodera, något man ofta kallar skvaller-träning. Det är alltid lika magiskt när explosionerna upphör och hunden istället vänder sig mot sin person för att få en godbit. Och jag blir varm i hjärtat när jag ser en hund röra sig mjukt och följsamt tillsammans med sin person istället för att dra och streta emot.

Som alltid så jobbade vi med stora distanser för att Diezel skulle kunna känna sig trygg. Självklart lyckas man ändå inte alltid att undvika explosioner när man tränar. Men en del av träningen är oxå att ägaren lär sig hanterar hunden när den exploderar, och känna att de faktiskt har tillräckligt med teknik, styrka & kontroll eftersom det är i princip omöjligt att hindra explosioner i vardagen under rehabiliteringsträningen.

VILL DU LÄRA DIG MER?

På min Facebook Sida postar jag allt jag skriver om hund och beteende. Gilla sidan och välj “Visa Först” under Följer-Knappen så får du framtida inlägg i ditt flöde.

BEHÖVER DU HJÄLP ATT REHABILITERA EN REAKTIV HUND?

Varmt välkommen att träna hos mig i Värmland! Du bor med din hund i en av våra tre gäststugor.

TACK!!

Stoooooort tack till Diezels ägare Lena för att ni kom och tränade hos mig! Och bamsetack till bästa Diezel som stal en bit av mitt hjärta.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Nedan en bild från en av våra gäststugor som ägare kan bo i med sin hund när de kommer och tränar hemma hos mig.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Nervösa hundar i koppel

Häromdagen hälsade jag på min mamma och Iggy var med. Jag tog henne på en kort promenad runt kvarteret. Vi mötte endast 1 person och det var otroligt lugnt och stilla. Ändå kändes det tyvärr som Iggy upplevde något liknande bilden nedan…

Vi har kommit enormt långt från där vi började med Iggy, och idag lever vi även ett liv som är väldigt anpassat för hennes behov, så långt som det är möjligt. Det kan numera gå flera dagar då Iggy i princip verkar som de flesta andra hundar, men när man är på en plats där det finns “främlingar”, rörelser, ljud och händelser som hon inte är van så är det enormt stressande och läskigt för henne.  Och ibland kan man ju helt enkelt inte undvika det hur gärna man än vill.

Nervösa hundar drar ofta i kopplet. De scannar omgivningen och en del hoppar till av minsta förändring, andra drar bort från saker de är rädda för, eller gör utfall för att se till att det läskiga håller sig borta. Oavsett vad den nervösa hundens strategi är så omöjliggör kopplet det som ofta är en hunds försvar; flykt eller utfall! Sitter du fast styr du ju inte längre varken över din riktning eller hastighet.

Leder man hunden i halsband ökar stressen i takt med att syreintaget minskar då hunden drar. Plus att hunden riskerar lära sig associera det läskiga med ökat obehag (en känsla av strypning) vilket sannolikt förvärrar rädslan. Och, när hunden drar hamnar den i obalans vilket är obehagligt i sig och på så vis späs rädslan på ytterligare.

Vad är då bästa utrustningen för rädda, nervösa hundar?

Mitt råd är att använda en sele med 2 kontakt-punkter (en fram på bröstet och en på ryggen), med ett handtag som löper fritt på kopplet som på bilderna ovan av TTouch Selen, TTouch Kopplen och TTouch handtagen eftersom:

  1. det hjälper hunden att gå i balans
  2. samtidigt som det ger ägaren väldigt bra kontroll
  3. och det är extremt liten risk att hunden skadar sig själv om den rycker till eller drar

TTouch Selen är absolut inte den enda sele som funkar så här, men långt ifrån alla selar är bra! Det finns t.ex. massa selar som skall vara “anti-drag” men många av dem fungerar genom att orsaka obehag (alltså positiv bestraffning) så gör din research innan du köper!

Det här är viktigt!

Kolla på den här hunden i sin sele nedan. Det här var en hund som RSPCA fått in för omplacering i England för nåt år sedan. Den selen ser kanske mjuk och fin ut. Men se nedanför hur det ser ut när hunden går….

Hunden är stor och stark och som många omplacerings-hundar har den inte fått den träning den förtjänat och således inte lärt sig att gå avslappnat i kopplet utan lärt sig att dra genom att det beteendet förstärkts. Hundar kan habituera till smärtan och obehaget, men det betyder ju inte att det är varken rätt eller bra.

Eftersom selen inte har nån kontaktpunkt där fram så har de även satt på ett halsband med koppel  som en andra människa håller i. Man ser ju klart och tydligt att hunden är ur balans. Och människan som hänger i kopplet fäst på ryggen har inget att sätta emot.

Har man en omplacerings-hund som tidigare bott på gatan, eller som bott med människor men aldrig fått lära sig gå i koppel så som Iggy t.ex., ja då blir det oerhört viktigt att man har en utrustning som hjälper hunden gå i balans eftersom det kommer ta lite tid innan koppel-träningen är på plats och hunden kan gå avslappnat i koppel.

Jag har skrivit tidigare om hur den mjuka koppelhanteringen vi använder i TTouch skapar en följsam hund, och hur man använder TTouch Markarbete för att främja lugn genom att man bland annat förbättrar hundens Muskel & Ledsinne. Om du missat nåt av dessa inlägg så finns mycket matnyttigt där!

För att vara extra tydlig om just vikten av att använda bra utrustning och hur detta kan bidra till positiv förändring så vill jag dela med mig av feedback jag fått av två läsare. Först ut är Eva, ägaren som skickat in bilden på den härliga hunden nedan. Eva säger så här:

Måste skriva en rad och berätta hur det går. Jag är så glad att jag köpt sele och koppel av dig, det har gjort underverk med våra promenader. Han trippar så snällt vid min sida och jag behöver bara nudda kopplet så tittar han upp på mig, detta är det absolut bästa köp jag någonsin gjort. Tack!

Kom ihåg! Jag menar inte att TTouch Selen är den enda selen som fungerar så här!! Jag säger inte att alla skall köpa just en TTouch Sele. Det finns andra selar som är lika bra! Och. Jag har en del klienter som designar sina egna koppel och handtag vilket funkar alldeles utmärkt!

Det är funktionen och designen som är viktig!

Och här är feedback från Inga-Lill samt ett klipp på hennes vackra Vilja:

Köpte en sele för en tid sedan och måste bara få dela med mej av den här videosnutten som jag tog idag på spark-promenaden. Hon har tidigare bara strävat efter att komma före mej och kopplet har varit helt sträckt. Hon blev dock här lite störd av att jag filmade men syns ändå att hon är ganska avslappnad och har kontakten med mej. Måste säga att jag har provat allt känns det som. Vilja har aldrig tyckt om att dra något över huvudet varken halsband eller sele men igår kom hon och satte sej framför mej helt avslappnad då vi skulle ut på promenad.

Förstå hur glad jag blir när jag läser sån feedback! Tusen tack till alla er som tar er tid och hör av er!!!

Just det som Inga-Lill skriver om hur Vilja nu är OK med att få på sig selen eftersom den inte behöver dras över huvudet, det är också otroligt viktigt. TTouch selen kan man sätta på på många olika vis. Man kan undvika både att lyfta benen/tassarna och att dra den över huvudet vilket många hundar upplever som obehagligt, långt fler än vi inser/tror/märker.

Slutligen, undvikt att hänga över hunden när ni sätter på selen! Även om hunden står still är risken stor att adrenalinet stiger för de flesta hundar tycker det är jobbigt när man hänger över dem. Alla bäckar små…

FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.

Hundmöten: TräningsTips (15-21)

Här är sista delen av tre inlägg som alla presenterat sju olika saker man skall tänka på när man vill hjälpa hunden hantera hundmöten på ett bättre sätt!

  • 1-7 finns här
  • 8-14 finns här
  • 15 Sök
  • 16 Öva utan stimuli
  • 17 Läs hundens signaler
  • 18 Arbeta i team
  • 19 Filma träningen
  • 20 Planera & förbered träningen
  • 21  Säkerhet framför allt

 

15) Sök

Att få nosa är lugnande för en hund och på bilden ovan nosar Bozz i snön tillsammans med Tina. Om man övar in ett enkelt SÖK kan detta vara ett perfekt litet verktyg att ha med sig när man övar på hundmöten!

Som alltid, din hund skall inte prova SÖK första gången ni är ute och tränar på hundmöten. Du behöver en stoooOOOoOooor och lååååååååÅÅååång förstärknings-historik på beteendet innan det blir riktigt användbart i jobbigare/stressiga situationer. Hunden skall “veta” att SÖK betyder “jippi – chans att nosa upp godis“!! Då blir det väldigt värdefullt och nåt hunden lättare väljer istället för att välja stress.

Att få SÖKA frisätter Dopamin, kroppens egen glädjemolekyl, som får hunden att känna entusiasm och positivitet. Perfekta känslor att smitta ner “jobbiga” hundmöten med! Nedan ser vi Kerstin med sin hund Dos som tar sig en sniff när de jobbade tillsammans med Bozz förra helgen.

 

16) Öva utan stimuli

Ja, visst är det självklart. Men hur ofta lägger vi tid på att öva koppelhantering inomhus med hunden? Eller i trädgården eller på parkeringen med hunden? Eller helt utan hund?

Att lära sig stryka mjukt på kopplet gör man faktiskt enklast genom att  först t.ex. knyta kopplet i ett staket och stryka, helt utan hund. Och öva tillsammans med en annan människa. Det är väldigt effektivt. En kan vara hund och den andra öva, öva, öva.

Att lära sig någonting när man är stressad – och det blir man lätt när hunden drar i kopplet eller exploderar –  är inte det enklaste. Det vet vi ju och det är ju därför vi försöker se till att våra hundar är lugna när vi tränar.

Bara för att man “vet” hur man skall göra, betyder inte att man kan göra det på ett mjukt och inbjudande vis. Det kräver massa övning innan man åstadkommer det!

 

17) Läs hundens signaler

Jag har skrivit mycket om hundens stress-signaler tidigare. Ju mer du lägger märke till desto bättre beslut kan du ta. Det är stressigt för oss alla att lära oss nya saker. Att hunden slickar sig lite om nosen, gäsparskakar sig eller tittar bort det kan man förvänta sig, men man vill inte ha för mycket av det, man vill förstå varför det händer, samt självklart undvika att det eskalerar och exploderar. Verkar hunden ha “fastnat i en doft på marken” eller  kliar sig kan det vara ett tecken på stress och att man behöver “hjälpa” hunden.

 

18) Arbeta i team

Att jobbat två personer tillsammans med en hund har klara fördelar. Man ser så mycket mer då! Det är otroligt lätt att missa många av hundens stress-signaler listade ovan (punkt 17) när man går med hunden i koppel själv. Man är helt enkelt för nära och i fel vinkel.

Är man två kan man hjälpas åt att se till att hunden inte eskalerar och att den får hjälp när så behövs!

 

19) Filma träningen

Att filma träningen är enormt bra eftersom man kan analysera saker så bra efteråt! Speciellt värdefullt om nåt gick väldigt bra, eller mindre bra, så att man förstår mer.

Jag filmade lite när vi började jobba på fältet med Bozz & Tuffa. På klippet gör Tina TTouch beröringar på Bozz, vilket hade en fantastiskt rogivande effekt på Bozz. De gjorde även lite SÖK. Tuffas ägare jobbade tillsammans och Tuffa fick också göra SÖK.

Just här filmade jag för att få båda hundarna med i bild, därför ser man inte så mycket detaljer och närbilder.

 

20) Planera & förbered träningen

Alla aktiviteter påverkar hunden på ett eller annat sätt, bra eller dåligt. Berikning med matleksaker dagarna innan kan öka tålamodet på din hund både på lång och kort-sikt. Det finns många studier som påvisar de positiva effekterna av att ge hunden regelbundna beriknings-aktiviteter.

I vissa fall, om man har en hund som reagerar starkt negativt under varje promenad, bör man överväga att ge hunden en paus från promenader. Självfallet måste hunden ändå få uträtta sina behov, men när det gäller själva aktiveringen så gör man den inomhus med berikning, träning, sök, osv. Denna “paus” kan vara vad både hunden och ägaren behöver för att “komma ner” från konstant sky-höga stresshormoner som adrenalin och kortisol. Man vet att långvarig stress påverkar beteendet och välmående oerhört negativt för både djur och människor. Och om man kan hjälpa hunden komma ner från detta, kan man få ett gyllene tillfälle att äntligen börja lära hunden ett nytt sätt att hantera hundmöten.

Jag läste precis ett arbete där man tittat lite på just möjligheten att att ge reaktiva hundar en semester från deras promenader. Det är inte en fallstudie (väldigt få hundar med i studien, ingen kontrollgrupp, dom har inte definierat sina mätresultat osv) men det är intressant i alla fall.

Alla reaktiva hundar som fick genomgå ett AvslappningsProgram där man bland annat drog ner på deras promenader visade starkt förbättrade beteenden när de testades efter AvslappningsProgrammet. Bland annat reducerades skällandet med 80% och utfallen reducerades med 88%, se bild nedan.

Man kan inte läsa denna studie som en lagbok, för det är som sagt ingen regelrätt fallstudie, men allt jag läst tidigare och min egen erfarenhet säger mig att det ligger mycket i det här och det som ibland verkar logiskt, t.ex. att man tror att mer motion leder till en lugnare hund, faktiskt ibland inte alls stämmer.

Är din hund stressad/reaktiv, byt aktiviteter som bollkastning mot aktiviteter där din hund utmanas och belönas på andra, lugnare sätt.

 

21)  Säkerhet framför allt

Slutligen säkerhet. Vi introducerade munkorgs-träning med Bozz, se nedan. Min egen Iggy håller också på att bli munkorgs-tränad. Ingen av dessa hundar har någon tendens att bita men det finns en massa anledningar till att lära sin hund gilla att bära munkorg!

Bozz matte vill se till att Bozz inte kan råka få i sig saker som folk slänger i parker. Jag vill säkerställa att Iggy är OK med munkorg om hon nån gång blir väldigt sjuk och måste läggas in. Eftersom hon är så extremt rädd för okända, så vore det en trygghet för henne att få ha på sig munkorg på en främmande/läskig plats, när väl munkorgen är helt intränad.

Smärta påverkar som bekant beteende negativt. Har man väl haft en hund som blivit riktigt sjuk som våra Poppy blev så vet man att även den snällaste, lojalaste hunden kan  morra för att få vara ifred när den har riktigt ont. Måste man då tränga sig på en sån hund kan munkorgs-träning ha varit en väldigt bra investering.

Munkorg, staket, bra sele/koppel osv är alla essentiella säkerhetsåtgärder. Ta det säkra före det osäkra!

Först lärde vi Bozz att själv sticka in huvudet i munkorgen. Som ni ser på bildserien nedan fick Bozz trycka nosen mot munkorgen medan Tina flyttade undan handen. Det är alltså INTE ägaren som trycker på korgen utan tvärtom!

Det lärde sig Bozz på några repetitioner! Sen tog vi ut två munkorgar på fälten och så fick Bozz springa mellan oss båda och hämta godis i varje munkorg! Hur kul som helst om du frågar Bozz (och mig)!

Det här var de sista 7 TräningsTipsen som kan vara bra att ha i åtanke om man vill hjälpa sin hund att hantera hundmöten på ett lugnare vis kommer i nästa inlägg. Totalt har jag sammanställt 21 TräningsTips för hundmöten. Missade du de andra 1-7 finner du dem här och 8-14 finns här.

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt.

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

SaveSave

Hundmöten: TräningsTips (8-14)

Tänk på att om man vill ha ett nytt, annorlunda  beteende så måste man förändra hur hunden känner inför det “jobbiga”. Med små, lugna positiva steg övertygas hunden över tid om att det faktiskt inte är läskigt/frustrerande/osv. Hunden lär sig att möten t.o.m kan leda till positiva känslor som avslappning och glädje.

  • 1-7 i förra inlägget
  • 8 TTouch Beröringar
  • 9 TTouch Lugnande Bandage
  • 10 Låt hunden ta in information
  • 11 Frivillighet, valmöjlighet & tålamod
  • 12 Belöna bra beslut med Positiv Förstärkning
  • 13 Belöna bra beslut med Negativ Förstärkning
  • 14 Lek

 

8) TTouch Beröringar

En del hundar reagerar väldigt positivt på TTouch Beröringar. Det kan hjälpa hunden att hålla sig lugn, eller hjälpa hunden lugna ner sig snabbare efter en stressig upplevelse. Och, när dessa beröringar sitter i benmärgen hos oss ägare så är det faktiskt även lugnande för oss att administrera dem, så att säga.

Jag har haft en del “kris-situationer” med såväl mina egna som andras hundar. Då har det varit oerhört betryggande och lugnande för både mig och hundarna att ge dem TTouch.

Tänk på att TTouch beröringar inte handlar om muskel-massage, utan man förflyttar “bara” huden på olika vis. Prova att sätta ett – eller några fingrar – över ena ögonlocket och flytta huden varsamt men ändå bestämt/betryggande. Det lätta trycket du kan använda på ditt ögonlock utan att det känns obehagligt, är ungefär samma tryck man använder när man gör TTouch Beröringar. Som alltid, se hunden! Reagerar den negativt så prova något annat!!

Det finns massor av olika TTouch Beröringar och de har alla olika namn, uppkallade efter djur. Många är små och cirkelformade rörelser, en del är följsamma lyft, men idag tänkte jag dela med mig av den beröringen som kallas “Zebra”.  Den är oerhört lätt att lära sig och enkel att använda.

Man använder de delarna som är rödfärgade på fingrarna nedan…

Man sätter mjukt handflatan mot hunden och zick-zackar sig följsamt fram över hunden. Det behöver inte nödvändigtvis vara massa zick-zack över hela hunden (som bilden under visar) det kan räcka med en kortare rörelse. Försök vara avslappnad och häng inte över hunden.

Moments, not minutes” brukar man prata om när det gäller TTouch. Så berör hunden någon sekund och ge den sen en paus. Zebra rörelsen kan vara bra att använda om hunden har en viss plats den är lite extra känslig på. Man man prova att zick-zacka sig fram, från en trygg plats till den lite känsligare platsen och avsluta på en trygg/bekväm plats. Mjukt och följsamt och lugnt.

Och glöm inte att andas! Alltid när vi människor provar nåt nytt och fokuserar så håller vi andan. Det känner hunden direkt och undrar “vad fasiken vi håller på med för skumt“… Att andas ut när man gör en beröring kan hjälpa. Prova gärna på dig själv några gånger först. Eller på en annan människa, innan du provar på hunden! Och alltid i en trygg miljö först!

För den som är intresserad att lära sig mer om TTouch så erbjuder jag att man kan komma och bo hos oss tillsammans med sin egen hund och lära sig mer om TTouch, se Bo & Lär Paket för mer information Jag  går även igenom 3 andra TTouch Beröringar i artikeln jag skrev för Canis.

 

9) TTouch Lugnande Bandage

Att använda ett bandage främjar lugn på många hundar. Läs mitt tidigare inlägg om hur man applicerar ett bandage, eller inlägget om hur Tanja – efter att ha läst här om hur bandagen fungerar – använde ett bandage på sin hund Attis för att hjälpa honom komma över sin mörker-rädsla.

 

10) Låt hunden ta in information

På bilden ovan (och på in-zoomingen under) ser man Tina & Bozz som jobbar tillsammans med Tuffa och hennes ägare Linda & Sarah.

Tina och Bozz har stannat upp och Bozz vill ha mer information om Tuffa så han sticker nosen i luften och vädrar. Det är perfekt att Tina låter honom göra just det!! Om hon skulle försöka tvinga honom att gå vidare skulle det riskera leda till  frustration och explosion.

Man ser på Bozzs svans att han inte är på väg att explodera här utan helt enkelt är lite nyfiken. Det vill vi uppmuntra/belöna/förstärka genom att låta honom lukta och lugnt berömma med avslappnat koppel! När han fått ta in lite information kan man be honom att fortsätta i rörelse.

Flera gånger under vårt tränings-pass lät vi hundarna korsa varandras spår också så att de kunde lukta lite mer och på så vis lära känna den andra hunden på tryggt avstånd, om de ville.

 

11) Frivillighet, valmöjlighet & tålamod

Vi började vårt tränings-pass med Bozz och Tuffa ute på vårt fält där det var ca 10cm relativt tung snö. Jag hade frågat ägarna om de trodde det skulle vara OK och vi beslöt oss att starta så och se.

Efter ett kort tag visade dock Tuffa att hon ville därifrån. Klart och tidligt drog hon bort från fältet mot vägen. Självklart lyssnade vi och styrde kosan mot den plogade vägen istället.

Det innebar att vi inte kunde använda TTouch Markarbetet jag förberett på fältet men viktigast av allt är ju att hundarna känner sig bekväma med det vi gör. Och! Markarbetet skall vara lugnande. Det får ju den raka motsatsen om man genomför det med tvång!

Frivillighet och valmöjlighet är essentiellt inte bara när man arbetar med beteende-förändring utan överallt i vardagen med djur där det är praktiskt möjligt. Det bygger tillit och självförtroende!

Tålamod är lika viktigt! Vi vill att hundarna skall ha tålamod, men hur är vi själva med vårt eget tålamod när den “perfekta planen” vi gjort måste kastas åt sidan..? När vi missbedömt situationen och hunden exploderar..? När vi snubblar, och faller över hunden..? Om du känner att tålamodet tryter, avsluta tränings-passet och ge hunden nåt gott att tugga på medan du tar en paus från hunden.

 

12) Belöna bra beslut med Positiv Förstärkning

  • Ibland när hunden lugnt tittar på den andra hunden, ge din belönings-signal/klick och ge en godbit.
  • Ibland när hunden tittar lugnt mot dig,  ge din belönings-signal/klick och ge en godbit.
  • Se till att hunden klarar av att vara lugn även om den får godis.
  • Vi vill inte ha en hund som “springer och jobbar” eller som “maniskt stirrar på sin ägare med krökt nacke”.
  • Vi vill ha en hund som klarar av att gå lugnt i sin egen balans och njuta av livet.

 

13) Belöna bra beslut med Negativ Förstärkning

Har man en hund som är reaktiv (gör utfall) för att den vill öka distansen mellan sig och hunden, eftersom den är osäker/obehaglig till mods osv, så kan man även belöna hundens bra/lugna beteende genom att öka distansen lite mellan hundarna. Gå gärna i en stor cirkel, så får hunden liksom en liten positiv lättnads-känsla.

Tänk på att en hund inte vet hur länge vi har tänkt vara ute och “jobba” med den andra hunden! En liten paus i form av en lugnande cirkel då och då kan vara oerhört effektivt, speciellt om man tajmar det så att hunden associerar ett bra/lugnt beteende med “pausen”.

Tänk också på att om din hund gör utfall för att den är frustrerad för att den faktiskt vill springa och hälsa/leka, ja då är en ökad distans faktiskt en Negativ Bestraffning och resultatet blir minskad sannolikhet att beteendet du ville ha mer av utförs igen.

 

14) Lek

Man kan med fördel leka lite med hunden, t.ex. med någon favorit-leksak, i närheten av den andra hunden. Lek genererar oerhört mycket positiva känslor i hunden som den då lär sig associera med den andra hunden om den får öva lite i dess närhet.

Tänk på att vissa lekar inte är passande. Frenetisk boll-kastade  genererar en oerhörd massa adrenalin vilket gör hunden mer reaktiv. Ta det varsamt!

 

De sista 7 TräningsTipsen som kan vara bra att ha i åtanke om man vill hjälpa sin hund att hantera hundmöten på ett lugnare vis finns i här i nästa inlägg. Totalt har jag sammanställt 21 TräningsTips för hundmöten. Missade du de 7 första finner du dem här.

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. 

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

SaveSave

SaveSave

TTouch möjliggör positiv förändring

Idag vill jag dela med mig av en av en solskenshistoria från en av er läsare! Den illustrerar så bra hur enkelt man kan använda TTouch och på så vis möjliggöra träning och positiv förändring. En stressad eller rädd hund har ju väldigt svårt att lära sig nya saker, vilket är en av anledningarna till att det kan vara svårt att överkomma beteendeproblem som drivs av rädsla, stress eller hög frustration.

I mitt tidigare inlägg om vikten av att inte ignorera en rädd hund och faran med att använda s.k. flooding skrev jag bland annat hunden Attis. Jag kom i kontakt med Attis ägare Tanja genom min blogg. Den Dansk-Svenska Gårdshunden Attis var extremt mörkrädd! Han ville inte gå ut i mörker. Försökte smita hem osv, se hunden nedan med lyft tass och kutad rygg.

Så här skrev Tanja: ”Attis är mörkrädd som bara den. Blev skrämd som liten och det sitter i. Några ungdomar slängde även smällare efter honom vid ungefär samma tidpunkt, så skotträdsla utvecklades. Tror han uppvisar alla lugnande signaler och stressignaler som finns när vi är ute.”

På bilden ovan ser man hur Attis (hunden till vänster) nervöst scannar omgivningen medans hans kompis Prinsen står avslappnat men alert. Jämför hundarnas svanshållning och även hur de står med benen.

Mörkerrädsla är komplicerat. Man kan ju t.ex. inte bara låta bli att gå ut med hunden. Den måste ju få både göra av sig och få röra på sig. Och på vintern är det mörkt en stor del av dagen, vilket gör det ännu svårare. Och att ha en annan hund som inte är rädd hjälper generellt inte den rädda hunden att lugna ner sig (oavsett vilken rädsla det handlar om)!

Tanja hade läst hur TTouch Lugnande Bandage kan hjälpa en rädd hund. Innan nyår, den 19e december, beslutade sig Tanja för att prova om ett Lugnande TTouch Bandage kunde hjälpa Attis. Eftersom Attis är en liten hund passade ett bandage runt kroppen bäst. Vi pratade online om bl.a. vikten av att använda bandagen innan hunden är rädd och även om att bokföra beteendena så att man kan vara säker på att det man gör faktiskt ger resultat.

Två timmar senare fick jag följande meddelande från Tanja:

Jag måste ju bara berätta. Provade att linda runt kroppen på Attis innan vi gick ut på kvällspromenaden. 2 minuter innan och så fick det sitta på under de första 2 minuterna på promenaden. Då såg hans kroppshållning ut så här. Och han stannade bara för att klia sig en gång istället för normalt 8 gånger eller så. Jag vet att det inte är något quickfix men kanske att det här kommer att funka

Tanja fortsätter att använda ett TTouch Lugnande bandage innan kvällspromenaderna i mörker och den 21a december såg Attis ut så här under promenaden.

Lägg märke till skillnaderna i Attis kroppshållning! På de två första bilderna ser vi en hund med väldigt låg svansföring, som kutar med ryggen och tveksamt lyfter en tass, som nervöst scannar omgivningen. På de senare bilderna är svansen lite högre och även om Attis fortfarande inte är helt avslappnad så ser man att han är markant mindre rädd. Så här skrev Tanja;

Han lyssnar, han kan träna och han springer inte hem om jag släpper kopplet. Tror jag har fått tillbaka min hund efter alla år.”

Och det är just det här som är så viktigt! Att Tanja kunde börja träna med Attis ute i mörkret. Börja ha kul ute i mörkret! Det Lugnande TTouch Bandaget gjorde träningen möjlig vilket hjälper Attis att associera mörker med “kul aktiviteter” s.k. mot-betingning. Istället för att känna rädsla upplever han glädje. Vill man förändra ett beteende så måste man förändra känslan som driver/motiverar det beteendet!

Den 22a December skriver Tanja följande:

Måste fortsätta redogöra om Attis. Bodywrap 20 minuter innan promenad. Gjorde inte ifrån sig ute på tomten utan väntade längre. En kort kvällspromenad, endast 800 meter. Det blåser ute (det har det inte gjort de andra kvällarna). Lite stel kropp och svans, men kurar inte ihop. Lyft tass 5 gånger. Men följde med utan tjat, lock eller drag i koppel och därav valde jag också att vända samma väg tillbaka hem när han så ville.”

Det är väldigt bra att Tanja går hem när Attis vill hem, som hon skriver ovan! Och vilka framsteg! Men sen kommer bakslaget…

Den 23e December skippar Tanja bandaget innan kvällsturen för att se om det blev nån skillnad, och det blev det. Det började lugnt och bra. Attis följer frivilligt med ut. Men sen gick han tillbaks till sina gamla beteenden och visar tydligt att han inte vill vara ute i mörkret, trots att han behöver kissa. På nedanstående video-klipp kan ni se hur det såg ut. Det är mörkt men man ser att det bubblar negativa känslor i Attis.

Här är det lätt att ge upp som ägare. Man har haft massa fina framsteg. Sen kommer bakslaget som en käftsmäll och man tappar tron på både sig själv och sina metoder. Men Tanja hade tålamod och gav inte upp. Hon jobbade på och fortsatte även föra dagbok.

Det är sååååå lätt att glömma sina framsteg, glömma hur jobbigt det var tidigare, och bara ta för givet de nya beteenden man tränat. Därför är just bokförandet ett otroligt bra hjälpmedel! Och att filma och fota!

I veckan messade jag Tanja för att kolla hur det gått. Så här skrev Tanja efter lite eftertanke:

Reflekterade lite över det hela nu ikväll när jag var ute med honom. Även om jag lagt det lite på hyllan så har det faktiskt blivit bättre. Jag måste inte ha med mig Prinsen (familjens andra hund) för att få ut Attis överhuvudtaget. Jag får med mig honom ut utan att behöva släpa runt honom. Jag kan ha honom lös utan att han vänder sig om och går hem. Han gör inte en massa lugnande signaler hela tiden så att man inte kommer någonstans.”

Sen skickade Tanja en video. Se själva och jämför!

Alltså, det får bara mitt hjärta att sjunga när jag ser den här videon! Attis viftar t.o.m på svansen lite när han skall gå ut. Han följer med ut utan Prinsen och utan koppel!!! Alltså jag blir bara sååååå glad! Som jag ofta säger, tänk att så lite kan göra så mycket i längden. Känslorna ackumuleras och byggs på under tidens lopp. Så länge vi använder positiva och lugna metoder bygger vi tillit och stärker relationen med våra djur.

Hurra för Tanja! Och hurra för alla er andra som inte ger upp utan tränar vidare med metoder som gynnar djurets välmående! Tålamod, träning, tid! Det är var man behöver.

Om du är intresserad av att lära dig mer om TTouch så erbjuder jag Bo & Lär Paket där man kan komma och träna tillsammans med sin hund och bo i en av våra gäststugor. Varmt välkomna!

STORT TACK

Ett stort tack till Tanja för att jag fick dela hennes och Attis story!

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur, eller boka en föreläsning, kontakta Milene via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

Förstärkning för förändring

Att använda Positiv Förstärkning för att förändra ett djurs beteende handlar såklart om att man lär hunden vad man faktiskt vill att den skall göra. Det kan vara att man lär en hund att sitta istället för att hoppa t.ex.

En fantastisk sak med Positiv Förstärkning är ju att det är riktigt kul för hunden eftersom det genererar massa positiva känslosvallningar i form av t.ex. kroppens glädjemolekyl Dopamin.

Så här nöjd och glad blir man när man fått chansen att tjäna en godbit…

En annan fördel med Positiv Förstärkning är att det kan ge hunden själv en känsla av “kontroll” eftersom hunden upplever att den faktiskt kan påverka/influera sin omgivning! Detta är enormt mycket bättre än när man t.ex. vänder sig om och ignorerar en hoppande hund för att få den att sluta hoppa. Den metoden kallas “utsläckning” och genererar frustration/obehag hos hunden, och därför är något man inte överväger förrän man uttömt alla andra alternativ. Det är naturligtvis mycket bättre att välja en metod som skapar glädje och en positiv bemästringskänsla i hunden!

Ibland kan man också välja att förstärka alternativa beteenden. Om det av någon anledning inte fungerar/räcker att lära hunden att sitta för att få den att sluta hoppa, ja då kan man prova att förstärka “alla” andra saker hunden faktiskt gör i den situationen. Allt som inte är att hoppa. Det kan t.ex. vara att hunden går, vänder sig bort, tittar upp, springer, står med en boll i munnen, jagar en boll man kastar, gör ett trick den kan osv.

Ett praktiskt exempel ur verkliga livet på just förstärkning av alternativa beteenden var den goa hunden Gucci som hade lagt sig till med vanan att slita sönder fårfällar. Gucci och hennes ägare Anna-Karin var hemma hos oss och tränade, inbokade tillsammans på ett skräddarsytt Bo & Lär Paket. Vi hade planerat vårt upplägg väl, men det här med fårfällen hade inte kommit upp i våra diskussioner innan vi sågs. Det fanns helt enkelt andra saker som var viktigare. Hur många fårfällar möter man en vanlig dag typ, i normala fall..? Nej just det: Inga alls, därav är ju faktiskt beteendet att tugga fårfäll inte ett beteende som skapar problem i vardagen.

Vad Anna-Karin inte visste var att mitt hem är proppfullt av fårfällar, högt och lågt. Ha ha! Det gav oss många möjligheter att träna “ligga lugnt på fårfäll“, även om det inte varit med i vår planering från början. Precis så som det ofta är! Man har en plan, men man får va flexibel. Hunden bestämmer takt och riktning.

Vad vi gjorde var att så fort Gucci klev upp på en fårfäll berömde vi henne och förstärkte allt hon gjorde på fårfällen som inte var att bita. Det spelade ingen roll om hon satt, låg, sov eller luktade osv. Gucci fick smarriga tuggpinnar på fällarna som hon kunde ligga där och gnaga på. Hon fick godis och massa uppmärksamhet på fårfällarna! Och beteendet förbättrade sig faktiskt oerhört snabbt under våra dagar tillsammans som ni ser på bilderna här.

Vi såg naturligtvis också till att Gucci inte fick chansen att ligga på en fäll när vi såg/visste att hon var väldigt trött (eftersom det då blir mycket svårare att bryta gamla mönster och lära sig nåt nytt). Vi hjälpte alltså Gucci genom att ta hennes allmänna hälsotillstånd i akt, och att arrangera omgivningen på bästa sätt, plus att förstärka alternativa beteenden på fårfällen.

Guccis fantastiska ägare har också insett för länge sen att just “slita saker i stycken” är ett extra viktigt ras-specifikt beteende för Gucci. Anna-Karin ser därför till att Gucci regelbundet får slita ur stoppningen på leksaker, tugga tuggben osv, vilket återigen alltså handlar om att att stärka grunden med berikande aktiviteter.  Hurra för underbara och klarsynta ägare med engagemang!! Älskar bilden nedan som Sarah M Persson tog av Anna-Karin och Gucci. Här skiner engagemanget igenom på ett så härligt och samspelt sätt. Inspirerande!

Att tugga är som jag nämnt tidigare lugnande för hundar och något de alla bör få göra regelbundet. Det är ett beteende hundar har ett instinktivt/etologiskt behov av på ett helt annat sätt än vi människor har, även om vi gärna tuggar tuggummi just för att det ger ett diffust men ändå förnimbart lugn och fokus.

Som alltid, tänk på att den som har flera hundar kan behöva separera hundarna när man ger dem ben, för att undvika konflikter. Tänk på att aldrig ge ben med knutar (eftersom de kan orsaka förstoppning, kvävning osv) och att akta er för väldigt hårda tuggben (viktbärande ben-delar och horn ger inte jag Iggy).

Det var en sak till vi gjorde för att hjälpa Gucci förstå att slita sönder fårfällar inte lönar sig. Det skriver jag om i nästa inlägg! Tills dess hoppas jag ni har det riktigt kul i träningen och livet med era djur! Själv har jag börjat klicker-träna min väns häst. Det ska bli väldigt roligt och se hur det går!

 

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur, eller boka en föreläsning, kontakta Milene via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

Stärka grunden

Man är redo att påbörja beteende-förändring när man är beväpnad med fakta om vad som förstärker beteendet man vill förändra, pådrivande motivationer, hög-risk stimuli, mönster, odds, frekvens, etc som man samlat in och analyserat. Det man gör först är att “stärka grunden” om så behövs.

Grunden handlar om fysiologin; att tillfredsställa djurets mest basala biologiska behov vilket  t.ex. illustreras bra av Maslows behovstrappa. Ett “mänskligt” exempel nedan och ett hundexempel under det (det går att klicka på bilderna för den som vill läsa mer).

Det vore inte etiskt av mig att lägga upp ett träningsprogram för en hund om jag inte säkerställt att hälsan är bra och hundens etologiska behov är tillfredsställda. Om så inte redan gjorts, behöver i många fall även en veterinär hälso-undersöka hunden innan jag påbörjar arbete tillsammans med ägaren, för att utesluta att något medicinskt influerar hundens beteende.

Så, om min analys tyder på att vi behöver revidera “maten” då gör vi detta innan någon annan träning påbörjas. Utan att gå in på “varför” så kan det t.ex. handla om att man byter foder, ändrar antalet gånger hunden matas per dag, eller introducerar nya sätt att mata hunden som ger hunden möjlighet att använda delar av jaktsekvensen, s.k. berikning.

Beriknings-metoder kan vara allt från att slänga ut hundens torrfoder i trädgården så att han får leta upp den istället för att mata i skål, att gömma maten i toalettrullar/äggkartonger eller att använda några av de produkter som finns för just detta ändamål, bildexempel nedan.

      

      

Att ge sin hund regelbunden berikning av något slag är en av de viktigaste sakerna man kan göra för sin hunds välmående! Många hundar skulle må bättre av att inte ha nån matskål över huvudtaget. Det mest naturliga för en hund är ju faktiskt att finna maten själv. Som Roy Coppinger t.ex. säger så är hunden helt enkelt en “opportunistisk asätare”. Och! När hunden har sådana aktiviteter flödas hela hundens system av kroppens stora glädjemolekyl Dopamin, vilket påverkar hundens humör och balans oerhört positivt, reducerar frustration och ökar tålamodet generellt.

Vad just din hund tycker mest om beror på vilken ras som är i hunden. Vår Iggy tycker t.ex. bäst om att få söka upp maten, och gärna få gräva upp den. Att pilla ur maten ut en Kong är inte lika intressant som att få söka upp Kongen som man kan se på klippet nedan. I över en minut håller Iggy på att bara finna fram maten. En tid de flesta hundar redan sopat rent i skålen.

Tänk på att du kan behöva separera hundarna under beriknings-aktiviteter om du har fler än en hund (för att undvika konflikter)!

Jag rekommenderade ägaren till en hund jag jobbade med i England att byta foder efter jag skärskådat innehållsförteckningen på deras foder. Det löste inte alla problem, men de gjorde helt klart hunden lugnare, vilket i sin tur gjorde hunden mindre reaktiv.

En annan ägare, vars hund relativt plötsligt hade börjat attackera familjens andra hund, rekommenderade jag att be en veterinär kolla hunden. Veterinären uppdagade ryggsmärtor. Inte undra på att hunden var grinig. Den bästa träningen i världen skulle inte ändrat på det.

Om hälsan är bra och de etologiska behoven tillgodosedda, blir nästa alternativ i processen mot beteende-förändring att se om man kan ändra något i hundens omgivning för att lösa problemet. Detta skriver jag om i nästa inlägg. Tills dess ha det bäst!

Jag är diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt och certifierad TTouch Instruktör för husdjur. Jag bor på en liten gård i natursköna Värmland dit ägare att komma för att träna och rehabilitera sina hundar. Du bor tillsammans med din hund i en av våra tre gäststugor. Se Bo & Lär Paket för mer information.

Vill du ha hjälp med ditt djur kan du kontakta mig via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.