Tag Archives: modifiera beteende

123 Leken

Bra hjälpmedel för Reaktiva Hundar!

Bra hjälp för hundar som går upp i stress på promenad!

Bra att använda för hundar som håller på att lära sig gå avslappnat i koppel i stunder då det blir lite för “svårt” och de behöver hjälp med fokus!

Kul att lära in. Och enkelt att använda!

Klicka här för att ladda ner en PDF om hur du tränar in och använder 123 leken.

Allt du behöver veta för att dra igång står på 5 första sidorna.

Efter sidan 5 följer lite mer tips, förklaringar och avslutas med lite teori i appendixen för den vetgirige geeken.

Det här är ingen trollstav, men det kan absolut vara en liten smart del av lösningen!

VILL DU LÄRA DIN HUND VARA AVSLAPPNAD I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild av ena stugan nedan). 

HoppJerka

Ibland får ägare rådet att stå på kopplet för att lära hunden att inte hoppa upp. Är det ett bra råd? Är det effektiv, reko träning? Varför väljer vi den strategin framför andra? Och hur upplever hunden den situationen? Vad känner den och vad lär sig egentligen hunden när man trampar på kopplet, så att det blir så kort att hunden inte fysiskt kan hoppa upp? Och, vad är det egentligen man vill lära hunden när man står på kopplet..? Att inte hoppa..?

“Problemet” är ju att “inte hoppa” är ju inte ett beteende. Det är ju bara att “inte göra någonting.” Så, vad är det egentligen vi försöker lära hunden genom att hindra den att hoppa? Vad är mål-beteendet?

Är det att stå med alla fyra tassarna på marken kanske… Eller att ligga ner, med magen mot marken….

Eller, är det kanske  att hunden sitter upp, med alla fyra tassarna mot marken..?

En ännu intressantare fråga är väl, varför hoppar hunden? Och vad är det som förstärker hundens hoppande..? Någonting i omgivningens bemötande gör att hunden startade och fortsätter att hoppa. Att bara hindra hunden från att hoppa förändrar ju inte hundens motivation till att hoppa. Vad är det för konsekvens hunden får av att den hoppar, som den vill åt? Med andra ord; varför hoppar hunden?

Vi kan väl alla vara överens om att en hund som hoppar inte är en helt avslappnad hund. Hur kan vi hjälpa hunden att slappna av och känna sig trygg? Hur behöver vi förändra miljön för att hunden skall klara av att ha alla fyra tassarna på golvet, eller vad det nu är vi bestämt oss för att vi vill ha.

Men, varför hoppar den? Nedan ser vi en bild på härliga Lucky som bor hos oss ibland. Han älskar att hoppa. Han gör det när han är lite uppe i varv och glad. För att han vill ha uppmärksamhet. Han kan oxå göra det när han är lite stressad, för att det är ett beteende som han mår bra av att göra.

Om en hund mår bra av att hoppa i en situation är jobbig, är det då en smart lösning att bara hindra den från att hoppa då..? Eller behöver vi göra nåt mer, nåt annat för att hjälpa dom?

Om hunden hoppar för att den är glad är det då schysst att hindra den från att uttrycka sin glädje, utan att ge den en annan output…? Bara “sluta tack“!

Belönings-baserad träning kallas positiv förstärkning på fack-språk vilket betyder att i träning med hunden förstärker/belönar man ett beteende som t.ex. “att stå” genom att ge hunden nåt den vill ha – t.ex. en godbit – när den gör det vi vill.

Förenklat kan man säga att vår uppgift som tränare är att hjälpa hunden att lyckas och att belöna det, plus att se hunden och dess behov; förstå vad den känner så att vi kan hjälpa den om den behöver det. Så att den t.ex. slipper hoppa för att få en “läskig människa” den inte känner att flytta sig längre bort.

Har vi en nervös, osäker hund behöver vi vara väldigt snabba i frekvensen med vår träning för att hjälpa hunden förstå, för att hinna före innan det blir för svårt, och arrangera miljön så att hunden inte känner sig tvingad att hoppa. Då kan vi belöna allt det där bra som hunden gör när den mår bra och är i balans.

Det brukar inte va svårt att få en hund att sluta hoppa. Men det krävs tajming, det krävs teknik, och det krävs att man övar. Krävs det att man står på kopplet? Det finns många kris-situationer då man måste göra det. Men i ett planerat tränings-pass det har jag personligen svårt att se, varken med vuxna hundar eller valpar.

Missförstå mig rätt. Jag har absolut inget emot att man lär hunden att signalen “fot på koppel” betyder “hund har fyra tassar i golvet“. Det är inte “vad” man tränar jag ifrågasätter utan “hur” man tränar det.

VILL DU LÄRA DIN HUND VARA AVSLAPPNAD I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild inifrån ena stugan nedan). 

Så äter du en elefant

Under helgen som gått har jag hållit kurser i Lugn & Följsamhet på Hundtrixet utanför Värnamo och fick förmånen att jobba med många härliga hundar och deras fantastiska ägare.

Vi jobbade bland annat på följsamhet i koppel samt att lära hundarna möta varandra med lugn. Vi såg fantastiska framsteg hos alla deltagarna tack vare att vi delade upp mål-beteendenena (i det här fallet t.ex. att gå avslappnat i koppel) i små “lärbara bitar” som vi belönade med godis (förstärkte).

Har ni hört det engelska ordspråket om hur äter man en elefant?

Det handlar om att man måste bryta ner större “projekt” i mindre delar för att klara av dem. När det gäller “elefanter” så kan man ju omöjligt äta en hel elefant i en tugga. Det förstår ju vem som helst. Men när det gäller träning av hundar, eller för den delen träning av oss själva, så verkar vi glömma bort det där med att vi måste ta små, stadiga steg i rätt riktning.

Jag tror faktiskt att det här är ett av de vanligaste felen man gör. “Vi förväntar oss för mycket och mister därför hela stycket” som man säger.

Vi tar oss ingen vart för vi förväntar oss perfektion och finner således inget att belöna. Vi missar därför alla små delmål i den här flerstegs-raketen. Resultatet blir att träningen inte fungerar.

Ovan ser ni underbara Edwin med sin person Christer. Bilderna under är samma hund och samma person, några timmar senare.

Vi hade även turen att få jobba lite med 5 månaders valpen Flisa, se klipp nedan. Jag jobbar på precis samma sätt med valpar som med vuxna. D.v.s. vi förstärker små steg i rätt riktning, och vi använder utrustning som hjälper hunden att lyckas dvs en sele med 2 kontaktpunkter och ett “flytande handtag”. Vi belönade även Flisa, liksom alla andra hundar, för att de tittar på hundarna runt omkring. Det lär hunden att möta andra hundar med lugn!

Klippet illustrerar även vikten av mjuk koppelhantering! När Flisan inte är redo att följa med Susanne mjukar hon kopplet och smyger lite närma Flisan, ger henne en kort paus att tänka, och sen uppmuntrar vi glatt Flisan att följa med UTAN att rycka och dra i kopplet!! Tvärtom mot va många skulle göra alltså. Och vad händer? Flisan hänger på såklart vilket hennes person belönar.

Flisan bor tillsammans med mysiga Ängla som är 8 månader. Ängla kan ha lite bråttom och hamnar lätt i änden av kopplet med snabba svängar. Även här förstärkte vi små, successiva approximationer mot mål-beteendet vilket gav resultat.

Se oxå på klippet nedan hur Änglas ägare strategiskt väljer att ge Ängla godisen vid sidan, lite bakom sig. Det är oerhööööört viktigt att tänka på hur och var man ger hunden godisen!!! Det påverkar framtida beteende! Vill vi ha Ängla lite längre bak så droppar vi godisen där. Igen. Och igen. Och igen. Det skapar en vana hos Ängla att hålla sig längre bak, för det är ju “där det händer!!!

Jag har varit i kontakt med Flisas och Änglas ägare efter kursen som berättat att de hunnit träna lite sen vi sågs och att det blir bättre och bättre. Hejja Susanne och Peter och alla andra ägare som jobbar på, även när det känns svårt, för det gör det ju ibland för oss alla.

När man noterar, markerar och belönar små steg i rätt riktning mot mål-beteendet använder det som på fackspråk kallas shejping. Här kan du läsa mer om hur jag jobbar för att skapa Lugn & Följsamhet i kopplet. Om du inte hinner läsa så är kanske den viktigaste lärdomen att träna korta pass med mycket pauser. Det påminde finaste Eddie mig om på helgens kurs. Tack Eddie!!

Slutligen. Tänk på att använda godis din hund älskar. Simba (nedan) och de andra hundarna gillade verkligen min hemmagjorda lever-kaka. Om du vill prova göra den finner du receptet här.

STORT TACK TILL ALLA SOM KOM PÅ HELGENS WORKSHOPS!

Det var otroligt roligt att få träna med er å lära känna er lite grann!

VILL DU LÄRA DIN HUND GÅ AVSLAPPNAT I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild på ena stugan nedan). 

Varför skäller hunden?

Om man vill förändra ett beteende hos sin hund, spelar det då nån roll varför hunden gör det den gör..?

Svaret är ett rungande sjungande “ja, orsaken, den känsla som driver fram och motiverar beteendet, har en enorm betydelse“! Annars skulle det bli svårt att inse vad det är som förstärker/motiverar/bi-behåller beteendet och svårt att finna rätt väg för att hjälpa hunden anamma ett nytt beteende.

Jag har nyss haft glädjen att jobba med underbara Leo och Zico, på bilden ovan, och en av sakerna vi jobbade på tillsammans med deras fantastiska person Marie var att de skällde i bilen.

Då frågar man sig alltså varför skäller dom? Är det för att de är bilsjuka? Eller är det bara en “dålig vana” de lagt sig till med? Rasen är en vakt-hunds-typ så kanske är det därför de skäller? Skäller de på saker de ser, i sånt fall vad? Skäller de för att de är exalterade eftersom de “vet att vi är på väg ut på äventyr”..? Skäller de hela tiden eller bara när man man svänger, bara på vissa ställen eller bara när man kommit fram osv?

I Leo och Zicos fall så skällde de mest när man körde på grusvägar, när man svängde, i rondeller, när man stängde och öppnade bakluckan, när någon gick förbi om bilen var parkerad och när de såg en annan hund. Båda skällde ofta – men inte alltid – samtidigt, och ibland satte den ena igång den andra. Leo tuggar oxå sönder sina koppel om de ligger i hans bur när de kör.

Det blir lite detektiv-arbete att nysta upp vad som triggar, vad som händer och vad man kan göra för att förändra men skällandet lät inte ångest-laddat och kändes inte som det hade inslag av rädsla, panik eller stark negativ stress.

För att få bort skällandet när man öppnade och stängde luckan använde vi vanlig hederlig positiv förstärkning (Operant Inlärning) med RÄTT som en belönings-markör. Vi markerade tystnad, belönade med godis och rörde gradvis luckan mer och mer tills vi kunde stänga och öppna utan problem. Vi använde Klassisk Inlärning genom att dels använda en fjärrstyrd godis-maskin så att vi kunde leverera godis när vi körde, och även genom att ge hundarna varsitt ben som de fick tugga på när vi körde iväg. På så vis kan man förändra hundens association med med bilkörning, läs gärna inlägget  Belöna Pipet där jag gör just detta med Iggy.

Leo, på bilden ovan, åt inte sit ben, men skällde heller inte, så vi insåg att Maries teori stämde: Zico, bilden nedan, var ofta “the fire-starter” så att säga.  Däremot skällde Leo när vi körde förbi en annan hund, något Marie i framtiden kommer lösa genom att täcka över buren. Eftersom Leo inte blir åksjuk, älskar sin bur och är väldigt trygg i bilen så fungerar det bra. Att arrangera om miljön på smarta vis är essentiellt när man arbetar med att beteende-“problem” hos djur. Gör man det bra undviker man problemet helt och hållet och då behövs ju faktiskt inte mer “träning”.

Men det är just det där med att förstå varför hunden gör det den gör som är viktigt. Iggy har oxå problem att åka bil vilket jag som sagt skrev om i inlägget  Belöna Pipet. Om jag skulle täcka över hennes utsikt skulle hon bli mycket värre, för hennes problem drivs av andra känslor; troligtvis en kombination av åksjuka och traumatiska erfarenheter som skapat ångest och stress.

Iggy har alltid ben att tugga på i bakluckan, vilket hjälper. Hon vill även gärna sitta i mitt knä när jag kör, vilket ju inte är särskilt lagligt eller praktiskt, men det säger mig att stress och ångest/oro driver på hennes bil-problem eftersom min närhet gör det bättre, men jag tror oxå att det har att göra med att hon då sitter lite stabilare mellan mina utsträckta armar. Att sticka ut nosen och lukta hjälper oxå. Att nosa är ju lugnande och att andas djupt hjälper i alla fall oss människor om vi är illamående, så det stöder min teori men återigen det är inte alltid så praktiskt att låta henne hänga ut med huvudet.

Det slog mig för ett tag sen att jag skulle prova hennes Thundshirt igen, och se om det kunde hjälpa. Thundershirten har annars inte varit lika lugnande/effektivt på Iggy som att använda TTouch Lugnande Bandage. Men. Om man inte är i samma utrymme som hunden är inte bandagen så smarta, eftersom hunden kan trassla in sig om den kliar sig o.s.v.

Och det hjälpte! Vi åkte nästan 2 mil innan ett pip kom. Hurra!

Iggy sitter upp nästan hela tiden i bakluckan. Hon lägger sig en kort sväng sen sätter hon sig upp igen och tittar ut. Lägger vi in en väska klättrar hon gärna upp på den, trots att bakluckan är väldigt stor och hon absolut inte behöver sitta på väskan av utrymmes-skäl. Detta stöder min teori om åksjuka och vi planerar därför att bygga en slags upphöjt golv i bakluckan så att Iggy kan ligga och titta ut, om hon nu skulle vilja det.

Idag när vi skulle köra 12 mil gjorde min partner ett “temporärt” golv av en stor resväska och la in en hundsäng på den, vilket gjorde att Iggy kom upp i höjd. Skulle det hjälpa..?

Lyckligtvis ja! Det hjälpte faktiskt! Iggy pep i princip inte alls på hela 12 mil! Och som man (nästan) ser på bilden nedan så låg hon ner oxå.

Marie kommer i fortsättningen ge Leo och Zico ben när de startar nya resor, för att ge hundarna nåt kul att göra i början av resan. Även om Leo inte åt sitt ben när vi övade så säger mig hans koppeltuggande-beteende att de är bra att han har nåt att tugga på om och när han behöver/vill. Marie kommer även använda sin fjärrstyrda godis-automat.

Iggy har fortfarande stora problem när vi närmar oss slutet av en resa och det börjar svänga och man saktar ner. Jag tror det har med hennes separations-problematik att göra (för hon har inte samma problem när vi kommer hem). Jag hade tänkt att lägga upp en video på hur det faktiskt såg ut och lät idag, men det känns för hjärt-skärande så jag skippar det. Vår rehabilitering och träning av Iggy är något vi kommer leva med och jobba på hela hennes liv. Ibland tar vi två steg framåt och ett steg bakåt, men på det stora hela går det i alla fall framåt med starka steg.

Nedan lite fler bilder från våra härliga tränings-dagar tillsammans med Leo, Zico, Isa, Adde och deras personer Marie och Susanne. Jag har nog världens bästa jobb som får spendera mina dagar på det här viset. Lycka!!

Vill du oxå komma och bo och träna hos mig så tar jag nu bokningar för 2018 för Bo & Lär Paket hos oss i Värmland.

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur kontakta mig gärna via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk.

Jag kommer hålla ett antal workshops under hösten, se mina Facebook Evenemang för lista. 

Vill du boka mig för en Föreläsning eller Workshop så hör av dig. 

Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

När explosionerna upphör

Många av de hundarna jag jobbar med har någon slags reaktivitet-problematik. En del exploderar vid åsynen av en annan hund eller kastar sig ut efter bilar. I den uuuuunderbara Rottweilern Diezels fall handlade det bland annat om paraplyer. Mjuka sängar däremot gillade Diezel skarpt som ni ser och eftersom vila är essentiellt för minnesformation så det passade ju det ypperligt.

Känslor motiverar/genererar som bekant allt beteende och därför måste man förändra känslan om man vill ändra ett beteende på ett pålitligt och bestående sätt.

Att t.ex. bestraffa ett beteende som drivs av rädsla förändrar inte hur hunden känner för t.ex. paraplyer. Hunden förblir rädd och i många fall ökar rädslan och obehaget p.g.a. av bestraffning samtidigt som relationen med ägaren försämras. Rädsla övergår i panik! Detta kan göra att  beteendet endera eskalerar eller “verkar fixat” för att sedan poppa upp igen när man minst anar det – för hunden känner ju fortfarande starkt obehag.

Reaktivitet och utfall är lika stressigt för ägare till små hundar som det är för ägare till stora hundar. Men självfallet medför såna här problem större risker när det är en stor, stark hund som hänger i andra sidan kopplet.

Lyckligtvis kan man med mjuk TTouch Koppehantering ge ägaren maximal kontroll utan att varken skapa obehag eller smärta hos hunden. Inte heller behöver man få stopp på hunden genom att kväva lufttillförseln med stryphalsband. Hurra för det!

Den fina med TTouch koppelhanteringen är att hunden blir lugnare, mer avslappnad och mer följsam, eftersom man inte rycker, drar och stryper. Bonusen blir oxå att man själv undviker frustration och ilska eftersom man inte far runt som en fjäril en blåsig sommardag. Självklart belönar vi hunden så att vi förstärker de beteenden vi vill få mer av. Vi belönar alltså lugn och avslappning.

Vem kan tro att vovven på de här bilderna brukade ha för vana att dra i kopplet..?

Mjuk koppelhantering är A & O när man rehabiliterar en hund med reaktivitets-problematik och man klarar det inte utan en bra sele & rätt koppel.

När vi arbetade med Diezel använde vi en TTouch sele med 2 kontaktpunkter och ett förlängningsbart TTouch koppel. Det är en ny praktisk koppel-design som ni kan läsa mer om på sidan där jag samlat information om de TTouch Produkter jag säljer.

Nedan ett klipp från vår träning. Min partner Tina stod still på vägen med ett paraply och vi kommunicerade med walkie-talkies. Hunden som piper emellanåt är min Iggy och inte Diezel.

Vi markerade och belönade oxå Diezels bra beslut som t.ex. när han tittade på det “jobbiga stimulit” utan att inte explodera, något man ofta kallar skvaller-träning. Det är alltid lika magiskt när explosionerna upphör och hunden istället vänder sig mot sin person för att få en godbit. Och jag blir varm i hjärtat när jag ser en hund röra sig mjukt och följsamt tillsammans med sin person istället för att dra och streta emot.

Som alltid så jobbade vi med stora distanser för att Diezel skulle kunna känna sig trygg. Självklart lyckas man ändå inte alltid att undvika explosioner när man tränar. Men en del av träningen är oxå att ägaren lär sig hanterar hunden när den exploderar, och känna att de faktiskt har tillräckligt med teknik, styrka & kontroll eftersom det är i princip omöjligt att hindra explosioner i vardagen under rehabiliteringsträningen.

VILL DU LÄRA DIG MER?

På min Facebook Sida postar jag allt jag skriver om hund och beteende. Gilla sidan och välj “Visa Först” under Följer-Knappen så får du framtida inlägg i ditt flöde.

BEHÖVER DU HJÄLP ATT REHABILITERA EN REAKTIV HUND?

Varmt välkommen att träna hos mig i Värmland! Du bor med din hund i en av våra tre gäststugor.

TACK!!

Stoooooort tack till Diezels ägare Lena för att ni kom och tränade hos mig! Och bamsetack till bästa Diezel som stal en bit av mitt hjärta.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Nedan en bild från en av våra gäststugor som ägare kan bo i med sin hund när de kommer och tränar hemma hos mig.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Tänk efter före

Bilden ovan illustrerar bra behovet av distans som en del hundar har. Jag tog bilden när jag var i Danmark nyligen och jobbade med Sookie, Rufus, Felix och deras fantastiska personer Anette och Merete.  Sookie är en underbart härlig och social Kinesisk Nakenhund. Hon älskar att kela och leka med både människor och sina två hund-kompisar Rufus och Felix men utomhus är hon väldigt reaktiv. Kort och gott hon reagerar stort på minsta förändring i miljön. Den lila cirkeln till höger indikerar vart Sookie och Anette befann sig och den turkosa vart vår hjälpar-hund och ägare stod under det andra tränings-passet med hund.

Här är en annan bra bild, tagen vid vårt fjärde tränings-pass tillsammans med Sookie och en annan hund (inringad i bakgrunden).

Nedan är ett 6 minuters klipp från vårt andra tränings-pass med hjälpar-hund.  Det klippet illustrerar bra vikten av:

  • mjuk koppelhantering
  • fokuserade observationer
  • att man jobbar i den takt som är rätt för hunden
  • att man har tillräckligt med distans för att hunden skall kunna vara lugn (vi vill inte att hunden skall behöva explodera)
  • att man respekterar hundens önskningar om vart den vill gå
  • att man minimerar stress för både hundar och ägare
  • att man hjälper hunden när den behöver det genom att öka distansen, använda tekniker från TTouch markarbete så som att gå i serpentiner, cirklar osv samt gärna gör lite rogivande TTouch  Beröringar då och då eller använder ett TTouch Lugnande Bandage (vilket vi gjorde från pass 3 tror jag med Sookie)
  • att man belönar/uppmärksammar bra beslut som hunden tar (inte alltid med godis eftersom en del hundar switchar in i “arbete-modus”
  • och att hunden har en överlag positiv upplevelse (vi använde både leksaker och SÖK)

Man får inte vara så nära att hunden exploderar eller helt ignorerar den andra hunden. Målsättningen är att vår hund skall klara av att notera att det finns en annan hund (eller vad nu det jobbiga stimulit är) och göra det en hund normalt gör på promenad (engagerar sig i sin omgivning; luktar, tittar osv).

Anette gör ett helt fantastiskt jobb med både att läsa Sookie och hjälpa henne!  Innan man överhuvudtaget tränar tillsammans med en annan hund övar man rejält mycket koppelhantering för att kunna klara av det så galant som Anette gör här.

Ja, så bra vill man att det går när man tränar och rehabiliterar reaktiva hundar. Så var det det här med vardagen då, och oplanerade möten med hundar vars ägare kanske inte ens syns till…. Jag, liksom många andra ägare, väljer ofta att gå på platser där man vet att man inte möter andra. Där vi bor har vi lyckligtvis många olika skogsturer att välja på.

Igår gick jag en långtur som tog oss både i skogen och på en grusväg. Vi hade gått  ca 2/3 när vi ser en hund ute på ett fält brevid vägen. Hunden var ensam, utan varken ägare, sele eller halsband.

Iggy gick upp i varv.

Jag beslöt mig för att filma det som hände, men har valt att inte lägga ut hela filmen eftersom jag inte är ute efter att hänga ut någon. Däremot vill jag sprida kunskap och har därför tagit ut en del bilder ur filmen för att tydliggöra varför “att låta sin hund löpa fritt vind för våg” kan vara så enormt jobbigt, skadligt, läskigt, stressigt och förbannat orättvist för andra hundar. Så, tänk efter före!

Den lösa, främmande hunden kommer galopperande emot oss, men jag ser på Iggy – svansen, öronen, vikten, benen – att hon trots detta är positivt inställd. 4,5 års arbete med Iggy på hennes reaktivtitet har betalat sig…

Kopplet är stramt. Iggy är uppe i varv.

Jag pratar, stryker på kopplet, försöker lugna. Det går väl sisådär. 

Hunden springer fram men är osäker…

Hunden vet inte riktigt hur den skall hantera situationen…

När hunden fattar att Iggy inte vill ha bråk börjar den främmande hunden ta för sig och tränga sig på.

Hunden blir mer och mer burdus. 

Hunden ignorerar gång på gång Iggys signaler att hon vill att han skall varva ner och lämna henne ifred. Och här börjar även hundens ägare ropa på hunden. Ägaren är långt bort och hunden ignorerar ägaren totalt.

Hunden blir bara mer och mer närgången.

Tillslut visar Iggy tänderna för att hunden skall fatta/lyssna, men det gör inte hunden. Inte för att den är elak utan för att den inte fått lära sig vett och etikett.

Allt går väldigt fort… Iggy visar tydligt att hunden skall ge henne mer utrymme, men det gör den inte.

Hunden tornar sig över Iggy… Och här inser jag att jag måste hjälpa Iggy.

Den sista sekunden innan jag slutar filma kastar sig Iggy iväg från hunden med svansen mellan benen.

Jag tror verkligen inte att någon människa tycker att detta är rättvist. Iggy är väldigt stressad. 

Och visst kan det kännas när man ser på bilderna att jag borde ha slutat filma tidigare, men allt sker otroligt snabbt.

Ägaren kommer fram, utan koppel, halsband osv och får inte tag på sin hund. Ägaren vänder om för att hämta utrustning så jag fångar hunden och håller fast den så att den inte kan ta sig till Iggy. 

Iggy står spak och stilla på behörigt avstånd. Jag tackar tyst mig själv att jag behåll 5 meters kopplet på så att hon kan  stå där hon känner sig mest trygg.

Lyckligtvis när vi tog oss därifrån var Iggy lugn och fin, som man ser nedan. För några år sedan hade det nog inte gått lika bra.

Det finns en oerhörd massa mer saker jag skulle kunna skriva om vad som hände, om vad jag upplyste ägaren om och hur denne svarade, men det spelar ingen roll. Det ändrar ändå ingenting.

Men vad som kan spela en JÄTTE roll och verkligen betyda MASSOR är om fler människor inser hur förödande det kan vara att låta sin otränade hund springa lös. Om den insikten kom till fler folk och de därför höll sina hundar kopplade och under uppsikt ja då vore världen en bättre plats för alla hundar.

Vore inte det fantastiskt? – Dela gärna detta inlägg! Och berätta för alla som vill lyssna!

DETTA INLÄGG TILLÄGNAS

Dagens inlägg är dedikerat till Anette, Merete, Rufus, Sookie & Felix (som ses ovan) , AnnaKarin & Gucci, Tina & Bozz, Gunilla & Blossa, Phia, Jonny, Stella &  Duffy, Linda, Sarah & Tuffa, Sofia & Gala, Inger, Göran, Walter & Pluto , Malin & Lakkri, Elin & Whiskey, Emmy & Maggie, Kristina & Mira och alla ni andra fantastiska människor som gör en sån enormt skillnad i så många hundars liv! Ni är helt bäst!!!

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här. Klippet nedan filmade jag igår kväll kl 22.00. Till höger ses ett av gästhusen som ägare bor i när de kommer och tränar hos oss. Varmt välkommna!

Nervösa hundar i koppel

Häromdagen hälsade jag på min mamma och Iggy var med. Jag tog henne på en kort promenad runt kvarteret. Vi mötte endast 1 person och det var otroligt lugnt och stilla. Ändå kändes det tyvärr som Iggy upplevde något liknande bilden nedan…

Vi har kommit enormt långt från där vi började med Iggy, och idag lever vi även ett liv som är väldigt anpassat för hennes behov, så långt som det är möjligt. Det kan numera gå flera dagar då Iggy i princip verkar som de flesta andra hundar, men när man är på en plats där det finns “främlingar”, rörelser, ljud och händelser som hon inte är van så är det enormt stressande och läskigt för henne.  Och ibland kan man ju helt enkelt inte undvika det hur gärna man än vill.

Nervösa hundar drar ofta i kopplet. De scannar omgivningen och en del hoppar till av minsta förändring, andra drar bort från saker de är rädda för, eller gör utfall för att se till att det läskiga håller sig borta. Oavsett vad den nervösa hundens strategi är så omöjliggör kopplet det som ofta är en hunds försvar; flykt eller utfall! Sitter du fast styr du ju inte längre varken över din riktning eller hastighet.

Leder man hunden i halsband ökar stressen i takt med att syreintaget minskar då hunden drar. Plus att hunden riskerar lära sig associera det läskiga med ökat obehag (en känsla av strypning) vilket sannolikt förvärrar rädslan. Och, när hunden drar hamnar den i obalans vilket är obehagligt i sig och på så vis späs rädslan på ytterligare.

Vad är då bästa utrustningen för rädda, nervösa hundar?

Mitt råd är att använda en sele med 2 kontakt-punkter (en fram på bröstet och en på ryggen), med ett handtag som löper fritt på kopplet som på bilderna ovan av TTouch Selen, TTouch Kopplen och TTouch handtagen eftersom:

  1. det hjälper hunden att gå i balans
  2. samtidigt som det ger ägaren väldigt bra kontroll
  3. och det är extremt liten risk att hunden skadar sig själv om den rycker till eller drar

TTouch Selen är absolut inte den enda sele som funkar så här, men långt ifrån alla selar är bra! Det finns t.ex. massa selar som skall vara “anti-drag” men många av dem fungerar genom att orsaka obehag (alltså positiv bestraffning) så gör din research innan du köper!

Det här är viktigt!

Kolla på den här hunden i sin sele nedan. Det här var en hund som RSPCA fått in för omplacering i England för nåt år sedan. Den selen ser kanske mjuk och fin ut. Men se nedanför hur det ser ut när hunden går….

Hunden är stor och stark och som många omplacerings-hundar har den inte fått den träning den förtjänat och således inte lärt sig att gå avslappnat i kopplet utan lärt sig att dra genom att det beteendet förstärkts. Hundar kan habituera till smärtan och obehaget, men det betyder ju inte att det är varken rätt eller bra.

Eftersom selen inte har nån kontaktpunkt där fram så har de även satt på ett halsband med koppel  som en andra människa håller i. Man ser ju klart och tydligt att hunden är ur balans. Och människan som hänger i kopplet fäst på ryggen har inget att sätta emot.

Har man en omplacerings-hund som tidigare bott på gatan, eller som bott med människor men aldrig fått lära sig gå i koppel så som Iggy t.ex., ja då blir det oerhört viktigt att man har en utrustning som hjälper hunden gå i balans eftersom det kommer ta lite tid innan koppel-träningen är på plats och hunden kan gå avslappnat i koppel.

Jag har skrivit tidigare om hur den mjuka koppelhanteringen vi använder i TTouch skapar en följsam hund, och hur man använder TTouch Markarbete för att främja lugn genom att man bland annat förbättrar hundens Muskel & Ledsinne. Om du missat nåt av dessa inlägg så finns mycket matnyttigt där!

För att vara extra tydlig om just vikten av att använda bra utrustning och hur detta kan bidra till positiv förändring så vill jag dela med mig av feedback jag fått av två läsare. Först ut är Eva, ägaren som skickat in bilden på den härliga hunden nedan. Eva säger så här:

Måste skriva en rad och berätta hur det går. Jag är så glad att jag köpt sele och koppel av dig, det har gjort underverk med våra promenader. Han trippar så snällt vid min sida och jag behöver bara nudda kopplet så tittar han upp på mig, detta är det absolut bästa köp jag någonsin gjort. Tack!

Kom ihåg! Jag menar inte att TTouch Selen är den enda selen som fungerar så här!! Jag säger inte att alla skall köpa just en TTouch Sele. Det finns andra selar som är lika bra! Och. Jag har en del klienter som designar sina egna koppel och handtag vilket funkar alldeles utmärkt!

Det är funktionen och designen som är viktig!

Och här är feedback från Inga-Lill samt ett klipp på hennes vackra Vilja:

Köpte en sele för en tid sedan och måste bara få dela med mej av den här videosnutten som jag tog idag på spark-promenaden. Hon har tidigare bara strävat efter att komma före mej och kopplet har varit helt sträckt. Hon blev dock här lite störd av att jag filmade men syns ändå att hon är ganska avslappnad och har kontakten med mej. Måste säga att jag har provat allt känns det som. Vilja har aldrig tyckt om att dra något över huvudet varken halsband eller sele men igår kom hon och satte sej framför mej helt avslappnad då vi skulle ut på promenad.

Förstå hur glad jag blir när jag läser sån feedback! Tusen tack till alla er som tar er tid och hör av er!!!

Just det som Inga-Lill skriver om hur Vilja nu är OK med att få på sig selen eftersom den inte behöver dras över huvudet, det är också otroligt viktigt. TTouch selen kan man sätta på på många olika vis. Man kan undvika både att lyfta benen/tassarna och att dra den över huvudet vilket många hundar upplever som obehagligt, långt fler än vi inser/tror/märker.

Slutligen, undvikt att hänga över hunden när ni sätter på selen! Även om hunden står still är risken stor att adrenalinet stiger för de flesta hundar tycker det är jobbigt när man hänger över dem. Alla bäckar små…

FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.

TTouch Markarbete

En stor del av TTouch Träning handlar om att skapa en följsam hund genom mjuk koppelhantering och vi använder s.k. Markarbete där vi leder hundarna runt och över diverse olika material t.ex. en enkel plastmatta som ovan, eller pinnar som nedan.

Varför gör vi det?

Jo, bland annat för att det främjar lugn hos hunden vilket gör att den lär sig saker bättre. (En stressad hund kan inte lära sig något vettigt.) Vi kan därför med fördel använda TTouch Markarbete t.ex. när vi lär en hund att gå avslappnat i koppel, eller det när vi arbetar med en hund som gör utfall mot andra hundar då hunden får lära sig att associera andra hundar med “lugn” istället för rädsla.

Hur fungerar det?

Rörelsemönster och hållning har en dubbelverkande påverkan på hundens (och vår) sinnesstämning. Det betyder att när hunden mår dåligt – t.ex. är nervös eller stressad – så syns det i hundens rörelsemönster. En stressad/rädd/nervös hund rör sig väldigt annorlunda än en avslappnad hund.

Nedan ett klipp på Iggy när hon är stressad för vi går i en stad bland andra människor och trafik. Vad ser du? Vad är dina observationer i Iggys rörelsemönster och hållning…?

Det är väldigt sällan Iggy följer med till någon stad överhuvudtaget och jag vill inte gå in här och nu på just varför hon var med denna gång, mer än att säga att det ingår i min träningsplan att göra korta besök till befolkade platser då och då.

Man ser att Iggy bland annat tar väldigt korta steg, håller svansen tight om rumpan och går nästan som om hon hade blöjor på sig. Öronen och hållningen ja allt i rörelsemönstret berättar om stress.

Eftersom rörelsemönster och hållning alltså har en dubbelverkande påverkan på hundens (och vår) sinnesstämning betyder det inte bara att känslan influerar rörelsen utan att det också fungerar tvärt om!

Hundens rörelser influerar dess känslomässiga upplevelse och sinnesstämning! Alltså, när vi hjälper en hund att röra sig på ett avslappnat vis, så blir den mer avslappnad. Magiskt!

Långsamma rörelser signalerar till hjärnan att “kroppen är avslappnad” vilket i sin tur ändrar hjärnans kemi och vår hela fysiologi (sänker adrenalin, pulsen osv). Ungefär som Yoga och Thai Chi.

Och ju mer hunden får röra sig avslappnat, ju mer avslappnad och lugn kommer den att bli generellt i livet, eftersom den använder och således tränar/stärker de muskler som används för en “lugn” kroppshållning mer. I och med  att vi övar/tränar/repeterar den “stressiga” kroppshållningen mycket mindre blir de muskler som associeras med att röra sig stressigt och vara stressig mindre!

Detta reflekteras i hjärnan där de kopplingar som associeras med stress förtvinar medan de nya kopplingarna som associeras med lugn stärks.

Det finns fler stora fördelar med Markarbete. Det får jag skriva om nästa gång.

FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP MED SITT DJUR

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.

FÖR DEN SOM VILL LÄRA SIG MER

Den  9e och 10e september ger jag en helg-kurs i TTouch, Emotioner och Beteende på hundskolan Catch i Hønefoss, Norge.  Det ser jag verkligen fram emot! Fokus ligger på praktiskt träning tillsammans med egen hund men det blir även en del djupdykningar i relevanta studier och demonstrationer med andra hundar.

STORT TACK

Stort tack till Sarah M Persson som tagit dessa fina bilder och till Annelie för att hennes vackra vovvar får vara med!

REFERENSER

Kolla gärna nedanstående klipp för en mer ingående förklaring i hur vår hållning och position influerar oss själva och vår omgivning.

Belöna Pipet

“Ger du henne godis när hon skäller så belönar du skällandet!” Hur många gånger har man inte hört det. Eller; “här kör vi med mutor ser jag“, vilket ofta sägs med en giftigt, fördömande blick.

Jag säger tack, men nej tack till människor som har sin egen alternativa sanning, för någon vetenskapligt vedertagen sanning är det inte.

När det gäller beteende-förändring är det ju oftast den bakomliggande/pådrivande känslan vi behöver förändra. Förändrar vi hur hunden känner så tar vi bort hundens motivation att skälla på bilar eller vad det nu är den gör. Klassisk betingning/inlärning kan va perfekt till detta, och ofta enklare att använda än Operant betingning/inlärning vilket jag skrivit om tidigare.

Att ge godis när hunden skäller/piper/osv behöver alltså inte vara en belöning/förstärkning av beteendet utan det kan hjälpa hunden att förändra hur den känner för situationen via inlärningsprocessen Klassisk Betingning.

Nedan ett exempel axat ur livet, plus en solid studie som referens.

Iggy har lite problem att åka bil och jag har tänkt att vi är båda redo att jobba lite mer på detta  nu. Hon är mycket bättre än hon var. Hon brukade skrika i panik, slita sönder delar av inredningen i frustration, spy ibland osv.

Idag är hon ofta OK så länge vi kör lugnt, rakt fram. Ju mer det svänger och man stannar till osv desto jobbigare blir det för henne och då piper hon. Börjar hon jaga upp sig och pipa högre/skrika i bakluckan stannar jag bilen och tar fram henne, sätter på henne bälte och ger henne TTouch Beröringar och godis vilket hjälper/lugnar men det är inte alltid så praktiskt för chauffören. Det är dock essentiellt för tilliten/relationen att inte ignorera hunden när den får panik på det viset.

Iggys “problem” och pådrivande känslor är troligtvis delvis att hon ibland blir åksjuk plus  dåliga minnen/inlärning/trauma/stress från sin första bilfärd, då hon 2,5 år gammal kördes i en van, hela vägen från Rumänien till England. Det måste ha varit en fruktansvärd, lång och skrämmande upplevelse för både henne och de andra hundarna. Inlåsta. Massa främmande dofter och ljud. Okända hundar. Rörelse på ett sätt de aldrig tidigare upplevt. Inte veta om det nånsin tar slut, osv.

Nedan är första bilden tagen av Iggy när hon kommit fram, för första gången på Engelska mark, ett halvår innan hon kom till vår familj. Man ser ju att hon är så rädd/chockad/traumatiserad att hon i princip försöker smälta ner och försvinna genom gatustenen.

Lite skillnad på den bilden jag tog på Iggy igår medan jag satt och förkovrade mig i Karen Overalls fantastiska bok Manual of Clinical Behavioral Medicine for Dogs and Cats.

Så, dags för bilträning! Igår när jag och Iggy skulle åka bil till en kompis tog jag min fjärrkontroll…

… och ställde in min “Manners Minders” i bakluckan, laddad med världens bästa hundgodis; hemgjord leverkaka. Manners Minders är en av olika produkter på marknaden som hjälper dig leverera godis fjärrstyrt till din hund. Iggy är vet hur den funkar. Vi har använt den en hel del. Jag trycker på knappen, det låter “piiiiiiIiiip” och börjar snurra tills en godbit kommer ut.

Nedan en kort filmsnutt på själva leveransen. Som ni hör ber jag också Iggy att “find it“. Det är första gången jag har “automaten” i bilen och Iggy behöver lite extra uppmuntran för att hajja vad som gäller.

Så stänger vi luckan och kör iväg,. Jag med fjärrkontrollen i handen. Redo att “öva bilkörning” med Iggy!

Under hela bilfärden, ca 10 minuter, levererar jag godis då och då oavsett vad Iggy gör. Ibland piper hon. Ibland är hon tyst. Hon kan vara i vilken position hon vill. Jag filmade en snutt som ni ser nedan.

Precis så enkelt är Klassisk Inlärning. Med repetition kommer Iggy bygga upp en mer positiv association med att vara i bilen. Hon får nåt annat att tänka på än att stå och stressa upp sig. Att äta godis frisätter dopamin och andra härligheter i kroppen som säkert hjälper henne att bli mindre åksjuk. Den positiva upplevelsen av att få äta leverkaka smittar av sig på bilupplevelsen!

Jag använde samma teknik när jag lärde Iggy att älska hundgården. Nu väljer hon t.o.m. själv att gå in i hundgården på sommaren om vi får besök i trädgården av folk hon inte känner dvs som hon blir lite osäker/rädd. Då går hon in i hundgården och lägger sig (hurra!!). Jag klicker-tränade henne också i hundgården och har spridit ut mat där. I bakluckan på bilen får hon även ofta tuggben.

Så över till mer vetenskapliga bevis än min bilträning!

Clive Wynne och Alexandra Protopopova gjorde en studie som heter “Improving in-kennel presentation of shelter dogs through response-dependent and response-independent treat delivery: TRAINING SHELTER DOGS“. De testade hur man kunde träna hundar i kennel att skälla mindre. Skäller hunden har den en sämre chans att bli omplacerad. Blir den inte omplacerad riskerar den att få sätta livet till. Därför kan det vara livsviktigt att lära en sådan hund att vara tyst.

Dessa omplaceringshem simmar inte i pengar, och att anställa välutbildade instruktörer kostar. Men som ni såg på videon ovan, att leverera godis utan att behöva tänka på tajming eller beteende är plätt-lätt!

I studien tränade en grupp instruktörer ett gäng hundar till att vara tysta med operativ betingning. De ringde i en klocka som belönings-signal/klick och jobbade med positiv förstärkning. En annan grupp ringde i en klocka och levererade godis oavsett vad hundarna gjorde i sin kennel dvs Klassisk Betingning. Plus att det fanns en kontroll grupp som bara ringde i en klocka…

Resultatet blev lika för båda tränings-grupperna! Välutbildade instruktörer som jobbade med Operativ Betingning och den grupp som använde Klassisk Betingning minskade skällandet lika mycket (-67,5% median). Hundarna i kontrollgruppen däremot ökade skällandet (+15,3%).

Är det inte magiskt! Hundarna i den Klassiska Betingnings Gruppen skäller mindre för att de upplever kenneln på ett mer positivt vis, och har lärt sig associera främlingar med chans att få godis. Och det är så himla enkelt!

Det finns t.o.m. ett program som heter Open Paw där man implementerat “enkla” detta tänk. Hundarna i Open Paw får sin mat pö om pö av besökarna, istället för  i en skål två gånger om dagen. För den som vill veta mer om det, ligger det ett klipp längst ner i inlägget.

Det enkla är ofta det bästa! Lycka till med träningen!

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Hon spenderar f.n. halva tiden i Stockholm och den andra halvan på sin gård hemma i Värmland.

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

 

Hundmöten: TräningsTips (15-21)

Här är sista delen av tre inlägg som alla presenterat sju olika saker man skall tänka på när man vill hjälpa hunden hantera hundmöten på ett bättre sätt!

  • 1-7 finns här
  • 8-14 finns här
  • 15 Sök
  • 16 Öva utan stimuli
  • 17 Läs hundens signaler
  • 18 Arbeta i team
  • 19 Filma träningen
  • 20 Planera & förbered träningen
  • 21  Säkerhet framför allt

 

15) Sök

Att få nosa är lugnande för en hund och på bilden ovan nosar Bozz i snön tillsammans med Tina. Om man övar in ett enkelt SÖK kan detta vara ett perfekt litet verktyg att ha med sig när man övar på hundmöten!

Som alltid, din hund skall inte prova SÖK första gången ni är ute och tränar på hundmöten. Du behöver en stoooOOOoOooor och lååååååååÅÅååång förstärknings-historik på beteendet innan det blir riktigt användbart i jobbigare/stressiga situationer. Hunden skall “veta” att SÖK betyder “jippi – chans att nosa upp godis“!! Då blir det väldigt värdefullt och nåt hunden lättare väljer istället för att välja stress.

Att få SÖKA frisätter Dopamin, kroppens egen glädjemolekyl, som får hunden att känna entusiasm och positivitet. Perfekta känslor att smitta ner “jobbiga” hundmöten med! Nedan ser vi Kerstin med sin hund Dos som tar sig en sniff när de jobbade tillsammans med Bozz förra helgen.

 

16) Öva utan stimuli

Ja, visst är det självklart. Men hur ofta lägger vi tid på att öva koppelhantering inomhus med hunden? Eller i trädgården eller på parkeringen med hunden? Eller helt utan hund?

Att lära sig stryka mjukt på kopplet gör man faktiskt enklast genom att  först t.ex. knyta kopplet i ett staket och stryka, helt utan hund. Och öva tillsammans med en annan människa. Det är väldigt effektivt. En kan vara hund och den andra öva, öva, öva.

Att lära sig någonting när man är stressad – och det blir man lätt när hunden drar i kopplet eller exploderar –  är inte det enklaste. Det vet vi ju och det är ju därför vi försöker se till att våra hundar är lugna när vi tränar.

Bara för att man “vet” hur man skall göra, betyder inte att man kan göra det på ett mjukt och inbjudande vis. Det kräver massa övning innan man åstadkommer det!

 

17) Läs hundens signaler

Jag har skrivit mycket om hundens stress-signaler tidigare. Ju mer du lägger märke till desto bättre beslut kan du ta. Det är stressigt för oss alla att lära oss nya saker. Att hunden slickar sig lite om nosen, gäsparskakar sig eller tittar bort det kan man förvänta sig, men man vill inte ha för mycket av det, man vill förstå varför det händer, samt självklart undvika att det eskalerar och exploderar. Verkar hunden ha “fastnat i en doft på marken” eller  kliar sig kan det vara ett tecken på stress och att man behöver “hjälpa” hunden.

 

18) Arbeta i team

Att jobbat två personer tillsammans med en hund har klara fördelar. Man ser så mycket mer då! Det är otroligt lätt att missa många av hundens stress-signaler listade ovan (punkt 17) när man går med hunden i koppel själv. Man är helt enkelt för nära och i fel vinkel.

Är man två kan man hjälpas åt att se till att hunden inte eskalerar och att den får hjälp när så behövs!

 

19) Filma träningen

Att filma träningen är enormt bra eftersom man kan analysera saker så bra efteråt! Speciellt värdefullt om nåt gick väldigt bra, eller mindre bra, så att man förstår mer.

Jag filmade lite när vi började jobba på fältet med Bozz & Tuffa. På klippet gör Tina TTouch beröringar på Bozz, vilket hade en fantastiskt rogivande effekt på Bozz. De gjorde även lite SÖK. Tuffas ägare jobbade tillsammans och Tuffa fick också göra SÖK.

Just här filmade jag för att få båda hundarna med i bild, därför ser man inte så mycket detaljer och närbilder.

 

20) Planera & förbered träningen

Alla aktiviteter påverkar hunden på ett eller annat sätt, bra eller dåligt. Berikning med matleksaker dagarna innan kan öka tålamodet på din hund både på lång och kort-sikt. Det finns många studier som påvisar de positiva effekterna av att ge hunden regelbundna beriknings-aktiviteter.

I vissa fall, om man har en hund som reagerar starkt negativt under varje promenad, bör man överväga att ge hunden en paus från promenader. Självfallet måste hunden ändå få uträtta sina behov, men när det gäller själva aktiveringen så gör man den inomhus med berikning, träning, sök, osv. Denna “paus” kan vara vad både hunden och ägaren behöver för att “komma ner” från konstant sky-höga stresshormoner som adrenalin och kortisol. Man vet att långvarig stress påverkar beteendet och välmående oerhört negativt för både djur och människor. Och om man kan hjälpa hunden komma ner från detta, kan man få ett gyllene tillfälle att äntligen börja lära hunden ett nytt sätt att hantera hundmöten.

Jag läste precis ett arbete där man tittat lite på just möjligheten att att ge reaktiva hundar en semester från deras promenader. Det är inte en fallstudie (väldigt få hundar med i studien, ingen kontrollgrupp, dom har inte definierat sina mätresultat osv) men det är intressant i alla fall.

Alla reaktiva hundar som fick genomgå ett AvslappningsProgram där man bland annat drog ner på deras promenader visade starkt förbättrade beteenden när de testades efter AvslappningsProgrammet. Bland annat reducerades skällandet med 80% och utfallen reducerades med 88%, se bild nedan.

Man kan inte läsa denna studie som en lagbok, för det är som sagt ingen regelrätt fallstudie, men allt jag läst tidigare och min egen erfarenhet säger mig att det ligger mycket i det här och det som ibland verkar logiskt, t.ex. att man tror att mer motion leder till en lugnare hund, faktiskt ibland inte alls stämmer.

Är din hund stressad/reaktiv, byt aktiviteter som bollkastning mot aktiviteter där din hund utmanas och belönas på andra, lugnare sätt.

 

21)  Säkerhet framför allt

Slutligen säkerhet. Vi introducerade munkorgs-träning med Bozz, se nedan. Min egen Iggy håller också på att bli munkorgs-tränad. Ingen av dessa hundar har någon tendens att bita men det finns en massa anledningar till att lära sin hund gilla att bära munkorg!

Bozz matte vill se till att Bozz inte kan råka få i sig saker som folk slänger i parker. Jag vill säkerställa att Iggy är OK med munkorg om hon nån gång blir väldigt sjuk och måste läggas in. Eftersom hon är så extremt rädd för okända, så vore det en trygghet för henne att få ha på sig munkorg på en främmande/läskig plats, när väl munkorgen är helt intränad.

Smärta påverkar som bekant beteende negativt. Har man väl haft en hund som blivit riktigt sjuk som våra Poppy blev så vet man att även den snällaste, lojalaste hunden kan  morra för att få vara ifred när den har riktigt ont. Måste man då tränga sig på en sån hund kan munkorgs-träning ha varit en väldigt bra investering.

Munkorg, staket, bra sele/koppel osv är alla essentiella säkerhetsåtgärder. Ta det säkra före det osäkra!

Först lärde vi Bozz att själv sticka in huvudet i munkorgen. Som ni ser på bildserien nedan fick Bozz trycka nosen mot munkorgen medan Tina flyttade undan handen. Det är alltså INTE ägaren som trycker på korgen utan tvärtom!

Det lärde sig Bozz på några repetitioner! Sen tog vi ut två munkorgar på fälten och så fick Bozz springa mellan oss båda och hämta godis i varje munkorg! Hur kul som helst om du frågar Bozz (och mig)!

Det här var de sista 7 TräningsTipsen som kan vara bra att ha i åtanke om man vill hjälpa sin hund att hantera hundmöten på ett lugnare vis kommer i nästa inlägg. Totalt har jag sammanställt 21 TräningsTips för hundmöten. Missade du de andra 1-7 finner du dem här och 8-14 finns här.

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt.

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

SaveSave