Tag Archives: rädsla

Aggressiv och impulsiv

Frustration, impulsivitet, rädsla och aggression. Vad är egentligen vad och hur fungerar det..? Ibland beskrivs en hund som aggressiv, men aggressiv beskriver ju “bara” ett beteende i den specifika stunden. Aggressiv är inte en känsla. Det säger oss väldigt lite om hundens egentliga problem. Min hund kan bete sig aggressivt av många olika orsaker. Aggressionen har olika funktioner för olika hundar, i olika situationer.

Ett aggressivt beteende kan skapas av diverse olika känslor så som rädsla och frustration. Eller smärta. Eller för den delen rädsla för smärta.

Impulsivitet å anda sidan är varken en känsla eller ett beteende. Det är ett karaktärsdrag som både vi och våra djur har, men alla har det i olika nivåer. Hur impulsiv man är influerar säkert hur snabbt man blir frustrerad i olika situationer. Vilket i sin tur påverkar hur man beter sig i den specifika situationen.

Kan man minska, eller för den delen öka, en hunds medfödda impulsivitet och den frustration och därmed oxå de beteende-problem som följer? Det är en hel del diskussion om det, men många studier tyder på det och vi är många som arbetar utefter teorin att man kan det och det verkar fungera.

Hypotesen är att tålamod fungerar som en slags muskel som kan tränas upp. Jag känner själv att jag tränat upp och ökat mitt egen tålamod enormt genom att träna med och leva med krävande, känsliga hundar. Jag har helt enkelt blivit belönad/förstärkt för mitt ökade tålamod, och oxå bestraffad när tålamodet inte räckt till genom att hundens beteende ofta eskalerat. Och genom träning/rehabilitering kan man även förändra hur hunden hanterar sin medfödda impulsivitet.

Jag nämnde tidigare studien på 5 veckor gamla schäfrar och labradorer. 90% av Schäfervalparna visade allt från lite rädsla till extrem rädsla. Endast 4% av Labbarna visade lite rädsla, resten, 96% ingen rädsla alls! AnnaKarin Bergman och Sofia Malmberg frågade om hundarna var avlade för nåt specifikt, som ev kunde påverka att schäfrarna var så rädda. Dvs om de var avlade för bruks, utställning, eller arbete/jakt. Jag har funderat på det en hel del nu under konferensen och även funnit en intressant studie, som Sian Ryan nämnde i sin fantastiska presentation om “Impulsivitet hos Valpar” tidigare idag.

Studien gjordes på Labbar och Bordercollies, både på linjer för arbete/jakt/valla och linjer för utställning/familj. Den studien visar att när det gäller impulsivitet är Bordercollien mer impulsiv än Labradoren. Men avelslinjen spelar ingen roll. Där är det ingen skillnad inom rasen. Och om vi tänker på att rädsla är impulsivitet är 2 olika saker. Klart att impulsiviteten nog influerar hur rädslan uttrycker sig, dvs beteendet. Det är intressanta koncept det här. Och det tål att tänkas på från många olika vinklar.

 

STUDIE RESULTAT:

“Collies were more impulsive on average, consistent with the original purpose of breed selection. Regarding line, working Collies di ered from working Labradors, but show lines from the two breeds were not significantly different.”

 

LÄSA KOMMANDE INLÄGG?

Om du vill kunna se mina framtida inlägg välj ”se först” bredvid gilla knappen. Även om du gillat min sida så visar inte Facebook allt förrän man klickar i ”se först”. Då talar du om för Facebook att du vill se inläggen från just den sidan.

LÄNK TILL STUDIE:

Differences in Trait Impulsivity Indicate Diversification of Dog Breeds into Working and Show Lines

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4785826/pdf/srep22162.pdf

Varmt välkommen att träna och bo tillsammans med din hund hos mig i Värmland! 

Kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund! 

SaveSave

SaveSave

En modig rädd hund

Äntligen fick jag – eller rättare sagt “tog jag” – mig en hel helg tillsammans med Iggy! Jag kan inte minnas sist vi hängde ihop i en hel helg. Vi behövde det verkligen, båda två.

Den som följer mig på min Instagram vet vilken otrolig tur med vädret vi hade! Wooow. Snöfall följt av -16 grader kallt.

Bedårande vackert. Återhämtning. Nuet.

Och så kom måndagen. Och den bjöd minsann på en stor utmaning för Iggy. Min modiga, rädda lilla Iggy! Vi håller nämligen på att installera bergvärme. Förra veckan borrades det. Och idag kom fyra “främlingar” för att fortsätta installera. Fyra män, och fyra olika fordon parkerade utanför med massa aktivitet och buller hela dagen. Både ute och inne.

Iggy är livrädd för folk hon inte känner. En del hundar är rädda för människor pga av något jobbigt de varit med om. Jag har bland annat skrivit tidigare om att det kan räcka med en enda läskig erfarenhet för att hunden skall utveckla en rädsla som sedan kvarstår och med tiden blir djupt sittande. En rädd hund som inte rehabiliteras (eller habiturerar “av sig själv”) sensitieras istället med varje exponering. Det innebär att för varje gång hunden upplever rädsla växer sig rädslan större och större. Beteendet blir således oxå värre och värre.

Att ignorera en hund som är rädd är alltså absolut inte rätt väg att gå, även om det var rådet man fick förr. (Allting var verkligen inte bättre förr.)

Att ha kontroll, att kunna öka distansen om man känner det behovet, få välja vart man går, hur nära man går osv, är ENORMT VIKTIGT för rädda hundar. Det är så lätt att sätta för mycket tryck på de små liven. Att tvinga dem för nära innan de är redo. Vi människor vill så mycket så fort.

Och så är det så innerligt svårt att få folk att förstå att det inte handlar om att man skall/behöver bevisa att hunden “kan” komma si och så nära. Det handlar om “hur” hunden är när den är si och så nära den “läskiga personen”? Om hunden kastar sig bort efter att ha tagit en godis, om hundens viktfördelning är ojämn, om pupillerna är stora, om blicken är flackig, osv, ja då vet man att trycket är för hårt.

Och vill man hjälpa en rädd hund som man möter skall man i princip ignorera hunden. Titta åt andra hållet. Låtsas som det regnar och sen kanske kasta en godis till hunden som faktiskt till och med hamnar lite längre bort än hunden. Så att hunden måste öka distansen för att finna godisen. Då bygger man tillit minsann!

Jag är väldigt tacksam att installatörerna var så tålmodiga, lugna och bra med Iggy idag! Stort tack till Sunne Brunnsborrning och XL Bygg i Årjäng!!

Och jag är väldigt stolt över Iggy! Visst skällde hon när hon råkade hamna för nära, eller när det plötsligt lät högt, när nån knackade på eller kom in. Men hon var oxå lugn nog för att välja att lägga sig och äta (härlig vana hon lagt sig till med att alltid ligga när hon äter), lugn nog för att välja att sitta tyst och titta på, och till och med lugn nog sova en lur på soffan.

Jag förstår att folk säkert tycker det är underligt att en rädd hund springer närmre det den är rädd för och skäller på det!! Varför inte bara öka distansen..? Jo, för den rädda hunden är så himla rädd, och känner att den bara måste se till att du inte kommer närmre. Det bästa verktyget hunden har för att se till att nåt eller nån håller sig på avstånd är ju att göra ett utfall mot det!

Det är absolut inte alltid rätt att hantera en hund på det sättet som jag hanterade Iggy idag. jag skall inte gå in på alla skäl till det förutom att säga att det självklart inte alltid säkert att låta en reaktiv hund gå lös. Det här är inte menat som någon slags förklaring för hur man arbetar med rädda hundar. Alla hundar är individer och kräver en skräddarsydd rehabilitering!

Iggy är inte rädd för att hon upplevt någonting läskigt en gång i tiden. Hennes rädsla är patologisk. Det är gener i kombination med bristen på socialisering och träning, kanske även undermålig diet och för tidigt separerad från mamman, vem vet.

Iggy spenderade sina 2,5 första år i Rumänien hemma hos en gammal dam, tillsammans med en kullsyster. När hundarna var 2,5 år gamla tog damen dem till veterinären och bad dem avliva båda två. Lyckligtvis vägrade veterinären.

Iggy var mycket mer rädd än sin syster, vilket man ser på dessa två bilderna från Rumänien. Iggy är hunden längst fram.

Både Iggy och systern fick komma till England. Jag har tyvärr aldrig träffat systern. Jag tänker på henne ibland och undrar om de skulle känna igen varandra om de träffades nu, så där 5,5 år senare.

Modiga, rädda hundar. Mitt hjärta brinner för dem!

För den som är intresserad finns det 1 plats kvar på Reaktivitets Rehab Weekend i Maj hos mig i Värmland! Varmt välkommen!

Eller kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund!

Du når mig via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk

Information om mina workshops finns på mina Facebook Evenemang .   

Jag postar alla inlägg på min Facebook Sida  och där skriver jag oxå saker som inte postas här på min hemsida. 

Hurra för Maggie

Goa, fina Maggie kom till  mig tillsammans med sin person på två dagars träning. Maggie är reaktiv runt kor och hästar och om hon är uppe i varv kan hon även reagera på andra hundar.  Alla hundar och alla situationer är olika. I Maggies fall verkade hon varken rädd eller väldigt stressad runt boskap. Vår uppfattning var att beteendet mestadels drivs av frustration och hennes inneboende vallhunds-instinkt, vilket förstärkts genom repetition.

Maggie kommer ursprungligen från Irland och vi vet väldigt lite om hennes bakgrund. Hon är en extremt social och positiv hund som älskar människor och gillar att träna men som snabbt kan bli frustrerad om hon inte förstår. Därför har vi arbetat med att bygga Maggies frustrations-tolerans parallellt med att hjälpa Maggie att ändra sitt beteende runt boskap.

Vi har använt en massa olika varianter av lek, positiv förstärkning, sök, och TTouch i vår träning.

Vi använde en TTouch sele och 1,5 meters koppel med separat handtag i formation både med 1 och 2 kontakt-punkter.

Det var varmt så vi såg till att ha en hink med vatten med oss…

Och hade mycket pauser med både simning och vila.

Självklart arbetade vi med distanser stora nog för att Maggie skulle klara av att känna sig lugn och trygg. På fotot nedan är Maggie och hennes person vid den gröna pilen till höger, och kossorna är bakom träden till vänster vid den röda pilen. Så långt ifrån behövde vi vara när vi började vår träning.

Klippet nedan är ett av tränings-passen tidigt den första träningsdagen, på samma plats som bilden ovan. Det är stor distans till kossorna i hagen men när kossorna rör sig blir det ändå för mycket för Maggie. Vi ökade således distansen för att lugna Maggie och när vi sedan stryker på kopplet hjälper det direkt Maggie att lugna sig.

Jag har skrivit tidigare om vikten av en mjuk koppelhantering vilket är en stor del av Tellington TTouch Träning och på klippet nedan ser man tydligt hur otroligt effektivt det kan vara att göra något så enkelt som att stryka på kopplet.

Att få göra saker man kan och är väldigt duktig på är kul för oss alla, så även för hundar. På klippet nedan fick Maggie bland annat trycka nosen mot sin ägares hand – något hon tyckte var väldigt kul – lek helt enkelt – och något som även hjälper hennes ägare att bryta “sikten” med det “jobbiga” när Maggie ser ut att behöva “hjälp” att hålla sig lugn.

På klippet nedan har Maggie även en TTouch Head Wrap på sig för att främja lugn. I slutet av klippet blir buskaget så tätt att Maggie inte längre ser hästarna. Notera hennes reaktion då hästarna försvinner ur sikte! Hon vädrar och visar att hon verkligen vill hålla koll på vart de är. Det är otroligt viktigt att vi låter hundar ha kontroll och hålla koll på stimulit!

Plus när en hund som “ignorerar” det jobbiga är det ofta ett tecken på stress. En lugn hund klarar av att regelbundet titta på stimulit och sedan fortsätta “vara hund” och njuta av promenaden och naturen: det är beteendet vi shejpar fram i vårt arbete med Maggie.

Sista tränings-passet dag 2 – vår sista träningsdag – jobbar Maggies ägare vidare med att belöna Maggies bra beslut – när Maggie klarar av att titta på djuren och vara lugn – genom att markera med sin belönings-signal RÄTT och följa med belöning. Detta varvas med att Maggie får trycka nosen mot handen. Vi ger ofta belöningen så att Maggie får söka upp den. Att få använda nosen är avslappnande och lugnande för hundar.

Vi jobbar korta pass med mjuk koppelhantering och observerar som alltid Maggie så att vi kan respektera/uppfylla hennes önskningar/behov om ökad distans, paus osv, vilket bygger tillit och hjälper Maggie att lära sig att ta bra beslut och hålla sig lugn.

Nedan är sista delen av vårt sista träningspass tillsammans. Maggie klarar galant av att gå förbi kossorna. Hon lägger sig t.o.m. ner frivilligt med kossorna i sikte och jag höll på att börja gråta av glädje.

Hurra för Maggie och hurra för hennes ägare som gör ett så fantastiskt jobb! Hennes koppelhantering och tajming är precis på pricken. Här använder hon både godis och boll som belöning. Bollen är bra för Maggie eftersom den stimulerar till lek och lek är inte kompatibelt med varken frustration, ilska eller rädsla! Plus att det är lugnande för Maggie (och de flesta hundar) att få bära på något.

Lugn, fokus och följsamhet – Introduktion till Tellington TTouch

Vill du lära dig använda TTouch?

Söndagen den 15e Oktober ger jag en TTouch workshop på Hundtrixet i Jönköpings län, inte långt ifrån Värnamo.

Fokus ligger på praktisk träning, max 8 deltagare med hund, läs mer här. Biljetter bokas via epost marianne@hundtrixet.se eller telefon 0732-001225. Anmälan är bindande.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här. Nedan en bild från en av våra gäststugor som ägare kan bo i med sin hund när de kommer och tränar hemma hos mig.

Vinn Nina Ottosson Produkter

När vi tillfredsställer hundens ras-specifika (etologiska) behov med aktivering och berikning med matleksaker frisätter det dopamin vilket påverkar hundens sinnesstämning oerhört positivt. Det skapar entusiasm och gör hunden glad. Att använda mat-puzzel kan även långsiktigt öka hundens frustrations-tolerans och tålamod. Plus! Ju mer tillfreds och glad en hund är, desto mer lätt-tränad blir den. Det är verkligen en vinn-vinn situation som är bus-enkel att arrangera!

Och nu har tre läsare har möjligheten att vinna en aktiverings-leksak från Nina Ottosson till sin hund! En DogCasino Plast, en DogSmart Plast, och en DogPyramid Soft Large ligger i potten! Mer information om dessa kan du även få på Nina Ottossons Facebook Sida.

För den som vill ha chansen att vinna en aktiverings-leksak från Nina Ottosson så är allt man behöver göra att:

  1. Gilla inlägget om tävlingen på min Facebook sida
  2. Finn ett foto du tagit på en hund där tassarna syns
  3. Lägg upp fotot i kommentarsfältet på inlägget om tävlingen
  4. Deadline 23.59, lördag 3e Juni, 2017

Jag har använt Nina Ottossons aktiverings-leksaker till våra hundar i många år. Det finns naturligtvis massor av olika sätt att aktivera sin hund vilket jag skriver mer om nedan.

Om din hund bott på gatan innan den kom till dig så har mat-letandet förstärkts både via positiv och negativ förstärkning. En sån hund är ofta väldigt duktigt på det här med mat-leksaker och kanske även att sno mat från borden.

Poppy var sån. Hon var street-smart och mat var väldigt viktigt för henne. Och det skulle gå fort! Slickade Poppy tallriken satte hon alltid en tass på för att förhindra att den for iväg. I början när vi hade henne hade hon razzia i varenda soptunna vi gick förbi. Hon hoppade upp mot dem för för att välta dem och få tag i maten.

Tänk på att det är faktiskt är “onaturligt” för hundar att få maten i en skål. “Mat-letande” är en del av deras naturliga beteende, behov.

Se därför till att ge din hund möjlighet att få “leka med maten” regelbundet mår den bra helt enkelt. Det är alltså mer sökandet än själva ätandet som hunden influerar hundens sinnesstämning.

Fast när det gäller just att tugga så är faktiskt tuggandet lugnande för hunden. Våran Iggy får tuggpinnar och ben dagligen.  Iggy är väldigt “mun-fokuserad”. Allt åker in i munnen. Är hon uppe i varv letar hon upp något att bära och tugga på. Regelbundet tuggande kan vara extra viktigt för en nervös hund.

Ge ALDRIG ben med knutar!!! De kan fastna i halsen. Och lämna aldrig en hund ensam med ett  ben. Ta alltid det säkra före det osäkra helt enkelt men se till att hunden får tugga ordentligt regelbundet!

Det är inte alla hundar som kan få ben. Bulldoggen Louie har inte begåvats med världens bästa tänder och han slänger i sig ben relativt hela och spyr sen upp dem. Tjocka pinnar kan fungera, bara man ser till att de inte skadar hunden. Kasta aldrig pinnar till en hund!! Det är förenat med livsfara!

En stor tugg-favorit för Louie var faktiskt däcken jag hade liggandes i trädgården hemma i England. Han älskade att gnaga på dem. Iggy tittade fundersamt på och verkade inte fatta någonting. Och det är just det som är grejen. Det handlar om ras-specifika behov. Alla hundar föredrar inte samma sak.

En del älskar att gräva.

Iggy behöver få utlopp för “grävandet” regelbundet. Hon tycker även att själva sökandet är roligare än att t.ex. pilla ut maten ur en aktiverings-leksak.

Vissa aktiverings-leksaker funkar kanon för vissa hundar, men inte alls för andra. En sån här boll som Poppy använde nedan kan bli alldeles för mycket för vissa hundar som far runt som virvelvindar över golven med bollen och krossar allt i sin väg.  Finn nåt annat i sånt fall. Gör det lätt, sprid ut maten utomhus!

Jag använder mycket vanliga plast burkar, tomma äggkartonger och toalettrullar. Men även det fungerar mindre bra på vissa väldigt dregliga och frenetiska hundar.

Och ibland, finner hunden självklart  sin egen aktivering när man inte varit tillräckligt innovativ själv.

Om du har en väldigt nervös hund kan berikning med matleksaker vara för mycket för den. Osäkra hundar kan också ha svårt att ens våga sänka huvudet för att dricka  och äta. Att höja skålarna och/eller ställa dem på en plats där hunden känner sig mest trygg kan hjälpa. Att skapa en trygg sov- och vilo-plats är viktigt. En fristad för hunden dit den kan dra sig tillbaks, gärna lite övertäckt! Jag har tidigare skrivit lite om att göra en “koja” till hunden på inlägget om fyrverkeri-rädsla.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här.

Tänk efter före

Bilden ovan illustrerar bra behovet av distans som en del hundar har. Jag tog bilden när jag var i Danmark nyligen och jobbade med Sookie, Rufus, Felix och deras fantastiska personer Anette och Merete.  Sookie är en underbart härlig och social Kinesisk Nakenhund. Hon älskar att kela och leka med både människor och sina två hund-kompisar Rufus och Felix men utomhus är hon väldigt reaktiv. Kort och gott hon reagerar stort på minsta förändring i miljön. Den lila cirkeln till höger indikerar vart Sookie och Anette befann sig och den turkosa vart vår hjälpar-hund och ägare stod under det andra tränings-passet med hund.

Här är en annan bra bild, tagen vid vårt fjärde tränings-pass tillsammans med Sookie och en annan hund (inringad i bakgrunden).

Nedan är ett 6 minuters klipp från vårt andra tränings-pass med hjälpar-hund.  Det klippet illustrerar bra vikten av:

  • mjuk koppelhantering
  • fokuserade observationer
  • att man jobbar i den takt som är rätt för hunden
  • att man har tillräckligt med distans för att hunden skall kunna vara lugn (vi vill inte att hunden skall behöva explodera)
  • att man respekterar hundens önskningar om vart den vill gå
  • att man minimerar stress för både hundar och ägare
  • att man hjälper hunden när den behöver det genom att öka distansen, använda tekniker från TTouch markarbete så som att gå i serpentiner, cirklar osv samt gärna gör lite rogivande TTouch  Beröringar då och då eller använder ett TTouch Lugnande Bandage (vilket vi gjorde från pass 3 tror jag med Sookie)
  • att man belönar/uppmärksammar bra beslut som hunden tar (inte alltid med godis eftersom en del hundar switchar in i “arbete-modus”
  • och att hunden har en överlag positiv upplevelse (vi använde både leksaker och SÖK)

Man får inte vara så nära att hunden exploderar eller helt ignorerar den andra hunden. Målsättningen är att vår hund skall klara av att notera att det finns en annan hund (eller vad nu det jobbiga stimulit är) och göra det en hund normalt gör på promenad (engagerar sig i sin omgivning; luktar, tittar osv).

Anette gör ett helt fantastiskt jobb med både att läsa Sookie och hjälpa henne!  Innan man överhuvudtaget tränar tillsammans med en annan hund övar man rejält mycket koppelhantering för att kunna klara av det så galant som Anette gör här.

Ja, så bra vill man att det går när man tränar och rehabiliterar reaktiva hundar. Så var det det här med vardagen då, och oplanerade möten med hundar vars ägare kanske inte ens syns till…. Jag, liksom många andra ägare, väljer ofta att gå på platser där man vet att man inte möter andra. Där vi bor har vi lyckligtvis många olika skogsturer att välja på.

Igår gick jag en långtur som tog oss både i skogen och på en grusväg. Vi hade gått  ca 2/3 när vi ser en hund ute på ett fält brevid vägen. Hunden var ensam, utan varken ägare, sele eller halsband.

Iggy gick upp i varv.

Jag beslöt mig för att filma det som hände, men har valt att inte lägga ut hela filmen eftersom jag inte är ute efter att hänga ut någon. Däremot vill jag sprida kunskap och har därför tagit ut en del bilder ur filmen för att tydliggöra varför “att låta sin hund löpa fritt vind för våg” kan vara så enormt jobbigt, skadligt, läskigt, stressigt och förbannat orättvist för andra hundar. Så, tänk efter före!

Den lösa, främmande hunden kommer galopperande emot oss, men jag ser på Iggy – svansen, öronen, vikten, benen – att hon trots detta är positivt inställd. 4,5 års arbete med Iggy på hennes reaktivtitet har betalat sig…

Kopplet är stramt. Iggy är uppe i varv.

Jag pratar, stryker på kopplet, försöker lugna. Det går väl sisådär. 

Hunden springer fram men är osäker…

Hunden vet inte riktigt hur den skall hantera situationen…

När hunden fattar att Iggy inte vill ha bråk börjar den främmande hunden ta för sig och tränga sig på.

Hunden blir mer och mer burdus. 

Hunden ignorerar gång på gång Iggys signaler att hon vill att han skall varva ner och lämna henne ifred. Och här börjar även hundens ägare ropa på hunden. Ägaren är långt bort och hunden ignorerar ägaren totalt.

Hunden blir bara mer och mer närgången.

Tillslut visar Iggy tänderna för att hunden skall fatta/lyssna, men det gör inte hunden. Inte för att den är elak utan för att den inte fått lära sig vett och etikett.

Allt går väldigt fort… Iggy visar tydligt att hunden skall ge henne mer utrymme, men det gör den inte.

Hunden tornar sig över Iggy… Och här inser jag att jag måste hjälpa Iggy.

Den sista sekunden innan jag slutar filma kastar sig Iggy iväg från hunden med svansen mellan benen.

Jag tror verkligen inte att någon människa tycker att detta är rättvist. Iggy är väldigt stressad. 

Och visst kan det kännas när man ser på bilderna att jag borde ha slutat filma tidigare, men allt sker otroligt snabbt.

Ägaren kommer fram, utan koppel, halsband osv och får inte tag på sin hund. Ägaren vänder om för att hämta utrustning så jag fångar hunden och håller fast den så att den inte kan ta sig till Iggy. 

Iggy står spak och stilla på behörigt avstånd. Jag tackar tyst mig själv att jag behåll 5 meters kopplet på så att hon kan  stå där hon känner sig mest trygg.

Lyckligtvis när vi tog oss därifrån var Iggy lugn och fin, som man ser nedan. För några år sedan hade det nog inte gått lika bra.

Det finns en oerhörd massa mer saker jag skulle kunna skriva om vad som hände, om vad jag upplyste ägaren om och hur denne svarade, men det spelar ingen roll. Det ändrar ändå ingenting.

Men vad som kan spela en JÄTTE roll och verkligen betyda MASSOR är om fler människor inser hur förödande det kan vara att låta sin otränade hund springa lös. Om den insikten kom till fler folk och de därför höll sina hundar kopplade och under uppsikt ja då vore världen en bättre plats för alla hundar.

Vore inte det fantastiskt? – Dela gärna detta inlägg! Och berätta för alla som vill lyssna!

DETTA INLÄGG TILLÄGNAS

Dagens inlägg är dedikerat till Anette, Merete, Rufus, Sookie & Felix (som ses ovan) , AnnaKarin & Gucci, Tina & Bozz, Gunilla & Blossa, Phia, Jonny, Stella &  Duffy, Linda, Sarah & Tuffa, Sofia & Gala, Inger, Göran, Walter & Pluto , Malin & Lakkri, Elin & Whiskey, Emmy & Maggie, Kristina & Mira och alla ni andra fantastiska människor som gör en sån enormt skillnad i så många hundars liv! Ni är helt bäst!!!

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här. Klippet nedan filmade jag igår kväll kl 22.00. Till höger ses ett av gästhusen som ägare bor i när de kommer och tränar hos oss. Varmt välkommna!

TTouch för nervösa hundar

TTouch är en väldigt stor verktygslåda och kan vara enormt effektivt när man arbetar med såväl omplacerings-hundar som andra hundar. Jag har tidigare skrivit bland annat om TTouch Markarbete och hur det främjar lugn hos hunden samt hur man kan använda Lugnande  Bandage, som ses på bilden ovan, vilket kan möjliggöra positiv förändring och jag har även gått igenom lite av den Koppelhantering vi använder i TTouch.

Här nedan är ett 30 minuters webbinarium (plus typ 10 minuter med frågor i slutet) med en fantastisk TTouch Lärare som heter Kathy Cascade. Hon är enormt duktig på just det är med rädda och nervösa hundar.  Jag rekommenderar varmt den som vill veta mer om hur TTouch kan hjälpa en nervös hund att ta en titt!! Kathy Cascade är definitivt en av mina stooooora hjältar!

Vissa av klippen i webbinariumet spelade inte så bra på min dator, men det kan ju va min uppkoppling det är fel på. Oavsett så är det här 30 väl-investerade minuter!

Kathy nämner bland annat TTouch Beröringen som kallas Lama som är väldigt bra för nervösa hundar eftersom man använder utsidan av handen, vilket ofta är mer acceptabelt för en rädd hund. Nedan ett foto på hur det kan se ut, samt en illustrering och kort beskrivning.

Man använder den här delen av handen:

Man rör handen i en liten cirkel, som på en urtavla.  Man startar cirkeln kl 6 och rör sig ett helt varv runt och avslutar på kl 9. Trycket är lätt. Man skall bara flytta huden försiktigt, inte jobba på djupet med musklerna. Ungefär samma tryck som du bekvämt kan flytta ögonlocket med ett finger om du blundar.

Lama TTouchen är en bra beröring att använda när man hälsar på främmande eller nervösa hundar. Gör en kort beröring eller två och ta sen bort handen.

Kom ihåg att andas! Det är lätt att man håller andan när man fokuserar och provar nåt nytt, därför är det bra att öva på sig själv innan man provar på sin hund, katt eller häst osv. Beröringen bör ta mellan 1 och 2 sekunder, beroende på hundens sinnesstämning och på situationen. Men generellt tenderar de flesta att jobba för snabbt. Så ha det i åtanke!

STORT TACK

Stort tack till Sarah M Persson som tagit bilderna och till Annelie för att hennes härliga hundar får vara med!

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här.

 

Ibland blir det inte som man tänkt

När vi adopterade Poppy från Dogs Trust i England hade hon självfallet genomgått ett temperaments-test. Alla professionella omplaceringsorganisationer i England temperaments-testar sina hundar så att de kan para ihop hundarna med en passande familj och rätt miljö. Och även så att de kan undvika att placera en hund om den av någon anledning inte skulle klara av det. Många organisationer har hundar som kommer leva resten av sina liv i kennel, för att de helt enkelt inte kan rehabiliteras med tillförsikt. Andra organisationer avlivar sådana hundar.

Poppy hade klarat sitt tempraments-test galant. Hon var enligt testet bland annat helt OK med katter, OK med ljudet av dörrklockor, med barn, ja det var faktiskt ingenting negativt på hennes akt vad jag kan minnas. Man går igenom akten med personal innan man får träffa hunden. Det är så processen fungerar hos Dogs Trust. Ville vi träffa henne frågade kvinnan efteråt..? Självklart!!!

Vi satte oss ute på en bänk och väntade. Och sen kom kvinnan ut med en hund som inte alls var den hund vi valt på bilden. Kvinnan ursäktade sig och förklarade att det måste blivit ett missförstånd, för det här var hunden vars akt vi precis gått igenom. Hon vände och var på väg att ta Poppy tillbaks till kenneln när min partner stoppade henne. Vi träffar den här hunden. Det spelar ju ingen roll hur hon ser ut. Och hennes akt lät ju så bra!

Kärlek direkt! Såklart vi skulle adoptera den här hunden!!

Efter hembesök och diverse kontroller fick vi äntligen hämta hem Poppy. Hemma med Poppy! Det kändes magiskt! Min partner gick ut för att göra ett ärende en liten stund senare. När hon kom tillbaks ringde hon på dörrklockan, eftersom hon lämnat sina nycklar hemma. Jag minns fortfarande Poppy reaktion som om det var igår. Hon flög upp från sin korg. Reste ragg över hela ryggen, skällde som en galning, hoppade upp och ner, och ja, man såg i princip alla tänder i hennes mun. Jag hade aldrig tidigare sett en hund reagera på det viset.

I snabb takt insåg vi att “dörrklockan” inte var det enda Poppy hade problem med. Hon skällde och gjorde utfall mot färgade människor, överviktiga människor, gamla tanter med käpp, tonåringar med huvtröja, folk i annorlunda kläder eller som hade hjälm osv. Hon jagade cyklar, ekorrar, fåglar och katter. Efter en vecka kom min partners mamma på besök till oss i London. Poppy högg efter henne och fick således “smeknamnet” FenrisUlven…

Jag visste inte då det jag vet idag. Jag tittade på dåliga TV program med felaktiga råd. Jag började studera hund-beteende men slutade kursen efter halva tiden då de rekommenderade att jag skulle fylla en plastflaska med sten och kasta i golvet när Poppy skällde. Jag skulle alltså enligt dom skrämma Poppy till tystnad. Det kändes inte rätt.

När jag började studera TTouch gick det så sakteliga upp för mig att Poppy faktiskt var en osäker hund. Hon visade sig sedermera också vara enormt rädd för sopkvasten. Sopade man golvet gick hon och gömde sig. Man kan ju bara dra sina egna slutsatser om varför och vad hon antagligen varit med om. Vi dammsög istället för att sopa helt enkelt.

Jag minns även nån gång det första året med Poppy när en kompis var på besök. Han tog av sig sitt läderbälte med ett swish och la det på bordet. Poppy sänkte snabbt huvudet, vände sig bort och smög iväg. Snabba rörelser med händerna fick samma effekt. Att klappa i händerna kunde man bara glömma. Då blev Poppy jätte upprörd, pep och kastade sig mot händerna för att få stopp. Och det där med dörren, det var alltid en svår sak för Poppy. Många års träning gjorde det mycket, mycket bättre, men det bodde alltid en inre vakthund i Poppy. Var hon ensam hemma vägrade hon släppa in folk om hon inte kände dem väl. Det fick vi bland annat erfara när vi hade ny “dog-walker” som tappert försökte släppa in sig själv med nyckeln vi givit henne.

Många omplacerings-hundar är väldigt lugna och enkla att ha att göra med. De glider in i sina nya familjer som om ingenting hänt. Som om de varit där hela livet. Men ibland blir det inte som man hade tänkt sig när man adopterar en omplacerings-hund. Det är i alla fall min erfarenhet. Att tempraments-testa en nervös hund kan vara svårt. Är den riktigt rädd kan det vara så att den helt enkelt frusit fast och inte vågar reagera, eller övergått till att blivit apatisk. Men som Malin Nyström klokt skrev på min Facebook sida om gårdagens inlägg även hundar man har från de är valpar kan variera otroligt i lynne och trygghet. Att det är samma ras spelar inte heller nån roll. Det finns många studier som just påvisar variationen i personlighet hos hundar inom samma ras, så det här med rasstandard som beskriver egenskap och mentalitet det är absolut inga garantier.

Lyckligtvis blev Poppy en helt fantastisk hund med hjälp av tålamod, TTouch Träning och Belönigsbaserad Träning. Visst såg hon lite galen ut på den första bilden högst upp, men tittar man ordentligt så ser man ju att hon är avslappnad. Och tittar man på helheten, här nedanför, så ser man ju att det handlar om lek. Grannens hund var på besök i vårt trädgård när vi bodde i Bledlow, England.

DETTA INLÄGG TILLÄGNAS MARLEY

Marley & Winston är min vän Chloes två underbara omplacerings-hundar. Marley – som är den fluffiga Afghan-korsningen längst fram på kortet nedan – är f.n. väldigt sjuk och vi hoppas innerligt att han skall orka kämpa sig igenom detta. Chloe tog sig an Marley som en foster-hund. Det var inte meningen att han skulle stanna kvar hos dem, men vi vet ju alla hur det är med hundar som spatserar rakt in i våra hjärtan.

Som sagt, ibland blir det inte som man tänkt, men tänk så underbart det blir många gånger! Marley är en av de roligaste och underbaraste hundarna jag känner. Han kan två ord, det ena är “katt”, det andra är “ekorre”. Han är för rolig den hunden!

Kom igen Marley! Du har mycket mer att ge! Du fixar det här!

I kommande inlägg kommer jag gå igenom en del saker vi kan göra för att hjälpa nervösa och rädda hundar.

STORT TACK

Stort tack till fotografen Sarah M Persson som tagit dom finaste bilder i det här inlägget! För att se vem som illustrerat den coola FenrisUlven klicka på bilden.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här.

Mot ett bättre liv

Många av problem-beteendena våra hundar har motiveras av rädsla och nervositet. Hos omplacerings-hundar kan sådana problem bli extra tydliga. Dessa sköra – men ändå så starka och modiga – hundar har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Jag har alltid på ett eller annat vis tagit hand om eller övertagit andras hundar. För närvarande lever jag och min partner med en omplaceringshund från Rumänien, Iggy, den beiga hunden på fotona här. Den andra hunden är Poppy som var den första omplacerings-hunden min partner och jag adopterade tillsammans. Poppy kom till oss som ett benrangel, full i lus, och hade fångats in som löshund någonstans i Skottland.

I mitt arbete som BeteendeUtredare möter jag många omplacerings-hundar. Att genomgå stora förändringar kan vara oerhört traumatiskt för hundar, även om det handlar om en positiv förändring där en hund som t.ex. blivit dåligt behandlad nu får komma till en familj där kärleken flödar, där den får mat varje dag osv.

Även om förändringen på det stora hela är positiv, och hunden får ökad trygghet, så är det ju faktiskt så att hunden samtidigt förlorat allt den hade, inklusive tryggheten. Den enda, lilla trygghet hunden hade är nu borta och måste varsamt byggas upp på nytt igen.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer.” Alf Henrikssons dikt ramar in situationen på ett bra sätt. Dessa händelser som ibland förändrar allt. Och så kan det vara för oss människor också när vi tar emot en omplaceringshund.

Innan man vet ordet har hela livet förändrats. Man kan inte längre få besök för hunden är livrädd för “främlingar”. Man kan inte promenera där man brukade promenera för det finns saker där som hunden inte klarar av. Man kan inte lämna hunden ensam för den får panik och försöker rymma, förstör möbler osv. Listan kan göras lång.

Det är väldigt vanligt att omplacerade hundar får separations-relaterade problem just eftersom de förlorat allt och när en ny person eller familj kommer in i bilden projicerar/associerar hunden all trygghet med dessa människor, vilket är bra MEN, det gör ibland att hunden tror att den inte kan klara sig själv.

Den dramatiska förändringen – och självfallet också det hunden tidigare upplevt – har sått en oro i hunden. Sällskap av en annan hund spelar oftast ingen roll, det är människan som representerar trygghet. Det är människan hunden under +15,000 år är fram-avlad till att  vara beroende av. Det är en tendens vi skapat för att vi älskar det och mår bra av en hunds uppmärksamhet och kärlek, men det är också något som kan slå väldigt hårt mot hundar med dåligt självförtroende.

Självklart är det många andra saker som influerar huruvida en hund utvecklar separations-relaterade problem eller inte. Och, i England överges också många hundar av sina ägare för att de har just sådana problem.

I kommande inlägg kommer jag skriva mer om omplacerings-hundar och om hur vi kan hjälpa nervösa, skygga hundar. Om du behöver hjälp med din hund, omplacering eller inte, så tveka inte att kontakta en väl-utbildad problem-utredare/hundpsykolog! Dåliga råd och felaktig träning gör ofta problemen värre.

FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.