Tag Archives: välmående

HoppJerka

Ibland får ägare rådet att stå på kopplet för att lära hunden att inte hoppa upp. Är det ett bra råd? Är det effektiv, reko träning? Varför väljer vi den strategin framför andra? Och hur upplever hunden den situationen? Vad känner den och vad lär sig egentligen hunden när man trampar på kopplet, så att det blir så kort att hunden inte fysiskt kan hoppa upp? Och, vad är det egentligen man vill lära hunden när man står på kopplet..? Att inte hoppa..?

“Problemet” är ju att “inte hoppa” är ju inte ett beteende. Det är ju bara att “inte göra någonting.” Så, vad är det egentligen vi försöker lära hunden genom att hindra den att hoppa? Vad är mål-beteendet?

Är det att stå med alla fyra tassarna på marken kanske… Eller att ligga ner, med magen mot marken….

Eller, är det kanske  att hunden sitter upp, med alla fyra tassarna mot marken..?

En ännu intressantare fråga är väl, varför hoppar hunden? Och vad är det som förstärker hundens hoppande..? Någonting i omgivningens bemötande gör att hunden startade och fortsätter att hoppa. Att bara hindra hunden från att hoppa förändrar ju inte hundens motivation till att hoppa. Vad är det för konsekvens hunden får av att den hoppar, som den vill åt? Med andra ord; varför hoppar hunden?

Vi kan väl alla vara överens om att en hund som hoppar inte är en helt avslappnad hund. Hur kan vi hjälpa hunden att slappna av och känna sig trygg? Hur behöver vi förändra miljön för att hunden skall klara av att ha alla fyra tassarna på golvet, eller vad det nu är vi bestämt oss för att vi vill ha.

Men, varför hoppar den? Nedan ser vi en bild på härliga Lucky som bor hos oss ibland. Han älskar att hoppa. Han gör det när han är lite uppe i varv och glad. För att han vill ha uppmärksamhet. Han kan oxå göra det när han är lite stressad, för att det är ett beteende som han mår bra av att göra.

Om en hund mår bra av att hoppa i en situation är jobbig, är det då en smart lösning att bara hindra den från att hoppa då..? Eller behöver vi göra nåt mer, nåt annat för att hjälpa dom?

Om hunden hoppar för att den är glad är det då schysst att hindra den från att uttrycka sin glädje, utan att ge den en annan output…? Bara “sluta tack“!

Belönings-baserad träning kallas positiv förstärkning på fack-språk vilket betyder att i träning med hunden förstärker/belönar man ett beteende som t.ex. “att stå” genom att ge hunden nåt den vill ha – t.ex. en godbit – när den gör det vi vill.

Förenklat kan man säga att vår uppgift som tränare är att hjälpa hunden att lyckas och att belöna det, plus att se hunden och dess behov; förstå vad den känner så att vi kan hjälpa den om den behöver det. Så att den t.ex. slipper hoppa för att få en “läskig människa” den inte känner att flytta sig längre bort.

Har vi en nervös, osäker hund behöver vi vara väldigt snabba i frekvensen med vår träning för att hjälpa hunden förstå, för att hinna före innan det blir för svårt, och arrangera miljön så att hunden inte känner sig tvingad att hoppa. Då kan vi belöna allt det där bra som hunden gör när den mår bra och är i balans.

Det brukar inte va svårt att få en hund att sluta hoppa. Men det krävs tajming, det krävs teknik, och det krävs att man övar. Krävs det att man står på kopplet? Det finns många kris-situationer då man måste göra det. Men i ett planerat tränings-pass det har jag personligen svårt att se, varken med vuxna hundar eller valpar.

Missförstå mig rätt. Jag har absolut inget emot att man lär hunden att signalen “fot på koppel” betyder “hund har fyra tassar i golvet“. Det är inte “vad” man tränar jag ifrågasätter utan “hur” man tränar det.

VILL DU LÄRA DIN HUND VARA AVSLAPPNAD I KOPPEL?

Varmt välkommen på helg-kurs hos mig i Värmland den  6e, 7e och 8e juli!

Plats för 3 hundar och deras ägare. Vi tränar din hund att bli följsam och lyhörd i koppel ute på promenad och i mötet med andra. Ni bor i en varsin stuga tillsammans med er hund (bild inifrån ena stugan nedan). 

Lugn & Följsamhet

Att ha en hund som går avslappnat i kopplet är ingen utopi.  Tvärtom. Även om hunden är vuxen. Även om den dragit som tåget i flera år. Även om det är en jakthund.

Den härliga Hälleforsaren Atlas kom till mig tillsammans med Schäfern Zehra och deras personer för att öva på Lugn & Följsamhet i Koppel.

Allt som krävs för att skapa Lugn & Följsamhet i Koppel är:

Det är inte svårt, även om man ofta behöver lite hjälp att få snurr på allting.

Ibland blir det så som det ser ut nedan, lite drag under galosherna, vilket ger människan chansen att öva sig i tålamod, beslutsamhet och kärlek. Och med en bra sele riskerar man inte att skada hunden bara för att man “möter trycket” när den drar. Aldrig rycka, slita, dra eller bli förbannad!

Möta trycket är allt vi gör med TTouch koppelhantering och hjälper sen snabbt hunden att göra rätt istället vilket vi direkt markerar med vår BelöningsSignal och förstärker; ofta med godis men inte alltid.

Förstärkaren, dvs beteendets belöning, skall vara något hunden upplever som “förstärkande”. I Atlas fall var det bland annat att få sitt VARSÅGOD kommando å få susa ner i diket för att lukta å gräva!

Pauserna är lika viktiga som träningen. Och studier visar att man får bättre tränings-resultat om hunden får leka efter träning!

Det är praktiskt med en inhängnad hektar att leka på.

Sen lite mer träning, mycket belöning och mjuk koppelhantering!

Resultatet blir Lugn…

… Följsamhet…

… och harmoni.

Nedan en klipp från vår träning. Fy fasan så bra ni är Sofia & Linn! Ser massor fram emot att ses nästa gång! Tusen tack för att ni kom!

 

LUGN OCH FÖLJSAMHET

Vill du lära dig främja Lugn och Följsamhet hos din hund?

håller jag workshop på Hundtrixet utanför Värnamo, i Jönköpings län, om just detta!

Fokus ligger på praktisk träning med TTouch och Positiv Förstärkning! 

Vi kommer arbeta i små grupper, max 5 ekipage med hund per dag, så att vi får mycket tid att träna individanpassat med alla deltagare. 

Varmt välkomna!

En modig rädd hund

Äntligen fick jag – eller rättare sagt “tog jag” – mig en hel helg tillsammans med Iggy! Jag kan inte minnas sist vi hängde ihop i en hel helg. Vi behövde det verkligen, båda två.

Den som följer mig på min Instagram vet vilken otrolig tur med vädret vi hade! Wooow. Snöfall följt av -16 grader kallt.

Bedårande vackert. Återhämtning. Nuet.

Och så kom måndagen. Och den bjöd minsann på en stor utmaning för Iggy. Min modiga, rädda lilla Iggy! Vi håller nämligen på att installera bergvärme. Förra veckan borrades det. Och idag kom fyra “främlingar” för att fortsätta installera. Fyra män, och fyra olika fordon parkerade utanför med massa aktivitet och buller hela dagen. Både ute och inne.

Iggy är livrädd för folk hon inte känner. En del hundar är rädda för människor pga av något jobbigt de varit med om. Jag har bland annat skrivit tidigare om att det kan räcka med en enda läskig erfarenhet för att hunden skall utveckla en rädsla som sedan kvarstår och med tiden blir djupt sittande. En rädd hund som inte rehabiliteras (eller habiturerar “av sig själv”) sensitieras istället med varje exponering. Det innebär att för varje gång hunden upplever rädsla växer sig rädslan större och större. Beteendet blir således oxå värre och värre.

Att ignorera en hund som är rädd är alltså absolut inte rätt väg att gå, även om det var rådet man fick förr. (Allting var verkligen inte bättre förr.)

Att ha kontroll, att kunna öka distansen om man känner det behovet, få välja vart man går, hur nära man går osv, är ENORMT VIKTIGT för rädda hundar. Det är så lätt att sätta för mycket tryck på de små liven. Att tvinga dem för nära innan de är redo. Vi människor vill så mycket så fort.

Och så är det så innerligt svårt att få folk att förstå att det inte handlar om att man skall/behöver bevisa att hunden “kan” komma si och så nära. Det handlar om “hur” hunden är när den är si och så nära den “läskiga personen”? Om hunden kastar sig bort efter att ha tagit en godis, om hundens viktfördelning är ojämn, om pupillerna är stora, om blicken är flackig, osv, ja då vet man att trycket är för hårt.

Och vill man hjälpa en rädd hund som man möter skall man i princip ignorera hunden. Titta åt andra hållet. Låtsas som det regnar och sen kanske kasta en godis till hunden som faktiskt till och med hamnar lite längre bort än hunden. Så att hunden måste öka distansen för att finna godisen. Då bygger man tillit minsann!

Jag är väldigt tacksam att installatörerna var så tålmodiga, lugna och bra med Iggy idag! Stort tack till Sunne Brunnsborrning och XL Bygg i Årjäng!!

Och jag är väldigt stolt över Iggy! Visst skällde hon när hon råkade hamna för nära, eller när det plötsligt lät högt, när nån knackade på eller kom in. Men hon var oxå lugn nog för att välja att lägga sig och äta (härlig vana hon lagt sig till med att alltid ligga när hon äter), lugn nog för att välja att sitta tyst och titta på, och till och med lugn nog sova en lur på soffan.

Jag förstår att folk säkert tycker det är underligt att en rädd hund springer närmre det den är rädd för och skäller på det!! Varför inte bara öka distansen..? Jo, för den rädda hunden är så himla rädd, och känner att den bara måste se till att du inte kommer närmre. Det bästa verktyget hunden har för att se till att nåt eller nån håller sig på avstånd är ju att göra ett utfall mot det!

Det är absolut inte alltid rätt att hantera en hund på det sättet som jag hanterade Iggy idag. jag skall inte gå in på alla skäl till det förutom att säga att det självklart inte alltid säkert att låta en reaktiv hund gå lös. Det här är inte menat som någon slags förklaring för hur man arbetar med rädda hundar. Alla hundar är individer och kräver en skräddarsydd rehabilitering!

Iggy är inte rädd för att hon upplevt någonting läskigt en gång i tiden. Hennes rädsla är patologisk. Det är gener i kombination med bristen på socialisering och träning, kanske även undermålig diet och för tidigt separerad från mamman, vem vet.

Iggy spenderade sina 2,5 första år i Rumänien hemma hos en gammal dam, tillsammans med en kullsyster. När hundarna var 2,5 år gamla tog damen dem till veterinären och bad dem avliva båda två. Lyckligtvis vägrade veterinären.

Iggy var mycket mer rädd än sin syster, vilket man ser på dessa två bilderna från Rumänien. Iggy är hunden längst fram.

Både Iggy och systern fick komma till England. Jag har tyvärr aldrig träffat systern. Jag tänker på henne ibland och undrar om de skulle känna igen varandra om de träffades nu, så där 5,5 år senare.

Modiga, rädda hundar. Mitt hjärta brinner för dem!

För den som är intresserad finns det 1 plats kvar på Reaktivitets Rehab Weekend i Maj hos mig i Värmland! Varmt välkommen!

Eller kontakta mig för information om hur vi kan lägga upp en skräddarsydd vistelse för dig och din hund!

Du når mig via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk

Information om mina workshops finns på mina Facebook Evenemang .   

Jag postar alla inlägg på min Facebook Sida  och där skriver jag oxå saker som inte postas här på min hemsida. 

När explosionerna upphör

Många av de hundarna jag jobbar med har någon slags reaktivitet-problematik. En del exploderar vid åsynen av en annan hund eller kastar sig ut efter bilar. I den uuuuunderbara Rottweilern Diezels fall handlade det bland annat om paraplyer. Mjuka sängar däremot gillade Diezel skarpt som ni ser och eftersom vila är essentiellt för minnesformation så det passade ju det ypperligt.

Känslor motiverar/genererar som bekant allt beteende och därför måste man förändra känslan om man vill ändra ett beteende på ett pålitligt och bestående sätt.

Att t.ex. bestraffa ett beteende som drivs av rädsla förändrar inte hur hunden känner för t.ex. paraplyer. Hunden förblir rädd och i många fall ökar rädslan och obehaget p.g.a. av bestraffning samtidigt som relationen med ägaren försämras. Rädsla övergår i panik! Detta kan göra att  beteendet endera eskalerar eller “verkar fixat” för att sedan poppa upp igen när man minst anar det – för hunden känner ju fortfarande starkt obehag.

Reaktivitet och utfall är lika stressigt för ägare till små hundar som det är för ägare till stora hundar. Men självfallet medför såna här problem större risker när det är en stor, stark hund som hänger i andra sidan kopplet.

Lyckligtvis kan man med mjuk TTouch Koppehantering ge ägaren maximal kontroll utan att varken skapa obehag eller smärta hos hunden. Inte heller behöver man få stopp på hunden genom att kväva lufttillförseln med stryphalsband. Hurra för det!

Den fina med TTouch koppelhanteringen är att hunden blir lugnare, mer avslappnad och mer följsam, eftersom man inte rycker, drar och stryper. Bonusen blir oxå att man själv undviker frustration och ilska eftersom man inte far runt som en fjäril en blåsig sommardag. Självklart belönar vi hunden så att vi förstärker de beteenden vi vill få mer av. Vi belönar alltså lugn och avslappning.

Vem kan tro att vovven på de här bilderna brukade ha för vana att dra i kopplet..?

Mjuk koppelhantering är A & O när man rehabiliterar en hund med reaktivitets-problematik och man klarar det inte utan en bra sele & rätt koppel.

När vi arbetade med Diezel använde vi en TTouch sele med 2 kontaktpunkter och ett förlängningsbart TTouch koppel. Det är en ny praktisk koppel-design som ni kan läsa mer om på sidan där jag samlat information om de TTouch Produkter jag säljer.

Nedan ett klipp från vår träning. Min partner Tina stod still på vägen med ett paraply och vi kommunicerade med walkie-talkies. Hunden som piper emellanåt är min Iggy och inte Diezel.

Vi markerade och belönade oxå Diezels bra beslut som t.ex. när han tittade på det “jobbiga stimulit” utan att inte explodera, något man ofta kallar skvaller-träning. Det är alltid lika magiskt när explosionerna upphör och hunden istället vänder sig mot sin person för att få en godbit. Och jag blir varm i hjärtat när jag ser en hund röra sig mjukt och följsamt tillsammans med sin person istället för att dra och streta emot.

Som alltid så jobbade vi med stora distanser för att Diezel skulle kunna känna sig trygg. Självklart lyckas man ändå inte alltid att undvika explosioner när man tränar. Men en del av träningen är oxå att ägaren lär sig hanterar hunden när den exploderar, och känna att de faktiskt har tillräckligt med teknik, styrka & kontroll eftersom det är i princip omöjligt att hindra explosioner i vardagen under rehabiliteringsträningen.

VILL DU LÄRA DIG MER?

På min Facebook Sida postar jag allt jag skriver om hund och beteende. Gilla sidan och välj “Visa Först” under Följer-Knappen så får du framtida inlägg i ditt flöde.

BEHÖVER DU HJÄLP ATT REHABILITERA EN REAKTIV HUND?

Varmt välkommen att träna hos mig i Värmland! Du bor med din hund i en av våra tre gäststugor.

TACK!!

Stoooooort tack till Diezels ägare Lena för att ni kom och tränade hos mig! Och bamsetack till bästa Diezel som stal en bit av mitt hjärta.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Nedan en bild från en av våra gäststugor som ägare kan bo i med sin hund när de kommer och tränar hemma hos mig.

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Tänk efter före

Bilden ovan illustrerar bra behovet av distans som en del hundar har. Jag tog bilden när jag var i Danmark nyligen och jobbade med Sookie, Rufus, Felix och deras fantastiska personer Anette och Merete.  Sookie är en underbart härlig och social Kinesisk Nakenhund. Hon älskar att kela och leka med både människor och sina två hund-kompisar Rufus och Felix men utomhus är hon väldigt reaktiv. Kort och gott hon reagerar stort på minsta förändring i miljön. Den lila cirkeln till höger indikerar vart Sookie och Anette befann sig och den turkosa vart vår hjälpar-hund och ägare stod under det andra tränings-passet med hund.

Här är en annan bra bild, tagen vid vårt fjärde tränings-pass tillsammans med Sookie och en annan hund (inringad i bakgrunden).

Nedan är ett 6 minuters klipp från vårt andra tränings-pass med hjälpar-hund.  Det klippet illustrerar bra vikten av:

  • mjuk koppelhantering
  • fokuserade observationer
  • att man jobbar i den takt som är rätt för hunden
  • att man har tillräckligt med distans för att hunden skall kunna vara lugn (vi vill inte att hunden skall behöva explodera)
  • att man respekterar hundens önskningar om vart den vill gå
  • att man minimerar stress för både hundar och ägare
  • att man hjälper hunden när den behöver det genom att öka distansen, använda tekniker från TTouch markarbete så som att gå i serpentiner, cirklar osv samt gärna gör lite rogivande TTouch  Beröringar då och då eller använder ett TTouch Lugnande Bandage (vilket vi gjorde från pass 3 tror jag med Sookie)
  • att man belönar/uppmärksammar bra beslut som hunden tar (inte alltid med godis eftersom en del hundar switchar in i “arbete-modus”
  • och att hunden har en överlag positiv upplevelse (vi använde både leksaker och SÖK)

Man får inte vara så nära att hunden exploderar eller helt ignorerar den andra hunden. Målsättningen är att vår hund skall klara av att notera att det finns en annan hund (eller vad nu det jobbiga stimulit är) och göra det en hund normalt gör på promenad (engagerar sig i sin omgivning; luktar, tittar osv).

Anette gör ett helt fantastiskt jobb med både att läsa Sookie och hjälpa henne!  Innan man överhuvudtaget tränar tillsammans med en annan hund övar man rejält mycket koppelhantering för att kunna klara av det så galant som Anette gör här.

Ja, så bra vill man att det går när man tränar och rehabiliterar reaktiva hundar. Så var det det här med vardagen då, och oplanerade möten med hundar vars ägare kanske inte ens syns till…. Jag, liksom många andra ägare, väljer ofta att gå på platser där man vet att man inte möter andra. Där vi bor har vi lyckligtvis många olika skogsturer att välja på.

Igår gick jag en långtur som tog oss både i skogen och på en grusväg. Vi hade gått  ca 2/3 när vi ser en hund ute på ett fält brevid vägen. Hunden var ensam, utan varken ägare, sele eller halsband.

Iggy gick upp i varv.

Jag beslöt mig för att filma det som hände, men har valt att inte lägga ut hela filmen eftersom jag inte är ute efter att hänga ut någon. Däremot vill jag sprida kunskap och har därför tagit ut en del bilder ur filmen för att tydliggöra varför “att låta sin hund löpa fritt vind för våg” kan vara så enormt jobbigt, skadligt, läskigt, stressigt och förbannat orättvist för andra hundar. Så, tänk efter före!

Den lösa, främmande hunden kommer galopperande emot oss, men jag ser på Iggy – svansen, öronen, vikten, benen – att hon trots detta är positivt inställd. 4,5 års arbete med Iggy på hennes reaktivtitet har betalat sig…

Kopplet är stramt. Iggy är uppe i varv.

Jag pratar, stryker på kopplet, försöker lugna. Det går väl sisådär. 

Hunden springer fram men är osäker…

Hunden vet inte riktigt hur den skall hantera situationen…

När hunden fattar att Iggy inte vill ha bråk börjar den främmande hunden ta för sig och tränga sig på.

Hunden blir mer och mer burdus. 

Hunden ignorerar gång på gång Iggys signaler att hon vill att han skall varva ner och lämna henne ifred. Och här börjar även hundens ägare ropa på hunden. Ägaren är långt bort och hunden ignorerar ägaren totalt.

Hunden blir bara mer och mer närgången.

Tillslut visar Iggy tänderna för att hunden skall fatta/lyssna, men det gör inte hunden. Inte för att den är elak utan för att den inte fått lära sig vett och etikett.

Allt går väldigt fort… Iggy visar tydligt att hunden skall ge henne mer utrymme, men det gör den inte.

Hunden tornar sig över Iggy… Och här inser jag att jag måste hjälpa Iggy.

Den sista sekunden innan jag slutar filma kastar sig Iggy iväg från hunden med svansen mellan benen.

Jag tror verkligen inte att någon människa tycker att detta är rättvist. Iggy är väldigt stressad. 

Och visst kan det kännas när man ser på bilderna att jag borde ha slutat filma tidigare, men allt sker otroligt snabbt.

Ägaren kommer fram, utan koppel, halsband osv och får inte tag på sin hund. Ägaren vänder om för att hämta utrustning så jag fångar hunden och håller fast den så att den inte kan ta sig till Iggy. 

Iggy står spak och stilla på behörigt avstånd. Jag tackar tyst mig själv att jag behåll 5 meters kopplet på så att hon kan  stå där hon känner sig mest trygg.

Lyckligtvis när vi tog oss därifrån var Iggy lugn och fin, som man ser nedan. För några år sedan hade det nog inte gått lika bra.

Det finns en oerhörd massa mer saker jag skulle kunna skriva om vad som hände, om vad jag upplyste ägaren om och hur denne svarade, men det spelar ingen roll. Det ändrar ändå ingenting.

Men vad som kan spela en JÄTTE roll och verkligen betyda MASSOR är om fler människor inser hur förödande det kan vara att låta sin otränade hund springa lös. Om den insikten kom till fler folk och de därför höll sina hundar kopplade och under uppsikt ja då vore världen en bättre plats för alla hundar.

Vore inte det fantastiskt? – Dela gärna detta inlägg! Och berätta för alla som vill lyssna!

DETTA INLÄGG TILLÄGNAS

Dagens inlägg är dedikerat till Anette, Merete, Rufus, Sookie & Felix (som ses ovan) , AnnaKarin & Gucci, Tina & Bozz, Gunilla & Blossa, Phia, Jonny, Stella &  Duffy, Linda, Sarah & Tuffa, Sofia & Gala, Inger, Göran, Walter & Pluto , Malin & Lakkri, Elin & Whiskey, Emmy & Maggie, Kristina & Mira och alla ni andra fantastiska människor som gör en sån enormt skillnad i så många hundars liv! Ni är helt bäst!!!

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland. Du kan läsa mer om mig här. Och vad jag kan hjälpa till med kan man läsa om här. Klippet nedan filmade jag igår kväll kl 22.00. Till höger ses ett av gästhusen som ägare bor i när de kommer och tränar hos oss. Varmt välkommna!

Nervösa hundar i koppel

Häromdagen hälsade jag på min mamma och Iggy var med. Jag tog henne på en kort promenad runt kvarteret. Vi mötte endast 1 person och det var otroligt lugnt och stilla. Ändå kändes det tyvärr som Iggy upplevde något liknande bilden nedan…

Vi har kommit enormt långt från där vi började med Iggy, och idag lever vi även ett liv som är väldigt anpassat för hennes behov, så långt som det är möjligt. Det kan numera gå flera dagar då Iggy i princip verkar som de flesta andra hundar, men när man är på en plats där det finns “främlingar”, rörelser, ljud och händelser som hon inte är van så är det enormt stressande och läskigt för henne.  Och ibland kan man ju helt enkelt inte undvika det hur gärna man än vill.

Nervösa hundar drar ofta i kopplet. De scannar omgivningen och en del hoppar till av minsta förändring, andra drar bort från saker de är rädda för, eller gör utfall för att se till att det läskiga håller sig borta. Oavsett vad den nervösa hundens strategi är så omöjliggör kopplet det som ofta är en hunds försvar; flykt eller utfall! Sitter du fast styr du ju inte längre varken över din riktning eller hastighet.

Leder man hunden i halsband ökar stressen i takt med att syreintaget minskar då hunden drar. Plus att hunden riskerar lära sig associera det läskiga med ökat obehag (en känsla av strypning) vilket sannolikt förvärrar rädslan. Och, när hunden drar hamnar den i obalans vilket är obehagligt i sig och på så vis späs rädslan på ytterligare.

Vad är då bästa utrustningen för rädda, nervösa hundar?

Mitt råd är att använda en sele med 2 kontakt-punkter (en fram på bröstet och en på ryggen), med ett handtag som löper fritt på kopplet som på bilderna ovan av TTouch Selen, TTouch Kopplen och TTouch handtagen eftersom:

  1. det hjälper hunden att gå i balans
  2. samtidigt som det ger ägaren väldigt bra kontroll
  3. och det är extremt liten risk att hunden skadar sig själv om den rycker till eller drar

TTouch Selen är absolut inte den enda sele som funkar så här, men långt ifrån alla selar är bra! Det finns t.ex. massa selar som skall vara “anti-drag” men många av dem fungerar genom att orsaka obehag (alltså positiv bestraffning) så gör din research innan du köper!

Det här är viktigt!

Kolla på den här hunden i sin sele nedan. Det här var en hund som RSPCA fått in för omplacering i England för nåt år sedan. Den selen ser kanske mjuk och fin ut. Men se nedanför hur det ser ut när hunden går….

Hunden är stor och stark och som många omplacerings-hundar har den inte fått den träning den förtjänat och således inte lärt sig att gå avslappnat i kopplet utan lärt sig att dra genom att det beteendet förstärkts. Hundar kan habituera till smärtan och obehaget, men det betyder ju inte att det är varken rätt eller bra.

Eftersom selen inte har nån kontaktpunkt där fram så har de även satt på ett halsband med koppel  som en andra människa håller i. Man ser ju klart och tydligt att hunden är ur balans. Och människan som hänger i kopplet fäst på ryggen har inget att sätta emot.

Har man en omplacerings-hund som tidigare bott på gatan, eller som bott med människor men aldrig fått lära sig gå i koppel så som Iggy t.ex., ja då blir det oerhört viktigt att man har en utrustning som hjälper hunden gå i balans eftersom det kommer ta lite tid innan koppel-träningen är på plats och hunden kan gå avslappnat i koppel.

Jag har skrivit tidigare om hur den mjuka koppelhanteringen vi använder i TTouch skapar en följsam hund, och hur man använder TTouch Markarbete för att främja lugn genom att man bland annat förbättrar hundens Muskel & Ledsinne. Om du missat nåt av dessa inlägg så finns mycket matnyttigt där!

För att vara extra tydlig om just vikten av att använda bra utrustning och hur detta kan bidra till positiv förändring så vill jag dela med mig av feedback jag fått av två läsare. Först ut är Eva, ägaren som skickat in bilden på den härliga hunden nedan. Eva säger så här:

Måste skriva en rad och berätta hur det går. Jag är så glad att jag köpt sele och koppel av dig, det har gjort underverk med våra promenader. Han trippar så snällt vid min sida och jag behöver bara nudda kopplet så tittar han upp på mig, detta är det absolut bästa köp jag någonsin gjort. Tack!

Kom ihåg! Jag menar inte att TTouch Selen är den enda selen som fungerar så här!! Jag säger inte att alla skall köpa just en TTouch Sele. Det finns andra selar som är lika bra! Och. Jag har en del klienter som designar sina egna koppel och handtag vilket funkar alldeles utmärkt!

Det är funktionen och designen som är viktig!

Och här är feedback från Inga-Lill samt ett klipp på hennes vackra Vilja:

Köpte en sele för en tid sedan och måste bara få dela med mej av den här videosnutten som jag tog idag på spark-promenaden. Hon har tidigare bara strävat efter att komma före mej och kopplet har varit helt sträckt. Hon blev dock här lite störd av att jag filmade men syns ändå att hon är ganska avslappnad och har kontakten med mej. Måste säga att jag har provat allt känns det som. Vilja har aldrig tyckt om att dra något över huvudet varken halsband eller sele men igår kom hon och satte sej framför mej helt avslappnad då vi skulle ut på promenad.

Förstå hur glad jag blir när jag läser sån feedback! Tusen tack till alla er som tar er tid och hör av er!!!

Just det som Inga-Lill skriver om hur Vilja nu är OK med att få på sig selen eftersom den inte behöver dras över huvudet, det är också otroligt viktigt. TTouch selen kan man sätta på på många olika vis. Man kan undvika både att lyfta benen/tassarna och att dra den över huvudet vilket många hundar upplever som obehagligt, långt fler än vi inser/tror/märker.

Slutligen, undvikt att hänga över hunden när ni sätter på selen! Även om hunden står still är risken stor att adrenalinet stiger för de flesta hundar tycker det är jobbigt när man hänger över dem. Alla bäckar små…

FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

OM MIG

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.

TTouch Markarbete

En stor del av TTouch Träning handlar om att skapa en följsam hund genom mjuk koppelhantering och vi använder s.k. Markarbete där vi leder hundarna runt och över diverse olika material t.ex. en enkel plastmatta som ovan, eller pinnar som nedan.

Varför gör vi det?

Jo, bland annat för att det främjar lugn hos hunden vilket gör att den lär sig saker bättre. (En stressad hund kan inte lära sig något vettigt.) Vi kan därför med fördel använda TTouch Markarbete t.ex. när vi lär en hund att gå avslappnat i koppel, eller det när vi arbetar med en hund som gör utfall mot andra hundar då hunden får lära sig att associera andra hundar med “lugn” istället för rädsla.

Hur fungerar det?

Rörelsemönster och hållning har en dubbelverkande påverkan på hundens (och vår) sinnesstämning. Det betyder att när hunden mår dåligt – t.ex. är nervös eller stressad – så syns det i hundens rörelsemönster. En stressad/rädd/nervös hund rör sig väldigt annorlunda än en avslappnad hund.

Nedan ett klipp på Iggy när hon är stressad för vi går i en stad bland andra människor och trafik. Vad ser du? Vad är dina observationer i Iggys rörelsemönster och hållning…?

Det är väldigt sällan Iggy följer med till någon stad överhuvudtaget och jag vill inte gå in här och nu på just varför hon var med denna gång, mer än att säga att det ingår i min träningsplan att göra korta besök till befolkade platser då och då.

Man ser att Iggy bland annat tar väldigt korta steg, håller svansen tight om rumpan och går nästan som om hon hade blöjor på sig. Öronen och hållningen ja allt i rörelsemönstret berättar om stress.

Eftersom rörelsemönster och hållning alltså har en dubbelverkande påverkan på hundens (och vår) sinnesstämning betyder det inte bara att känslan influerar rörelsen utan att det också fungerar tvärt om!

Hundens rörelser influerar dess känslomässiga upplevelse och sinnesstämning! Alltså, när vi hjälper en hund att röra sig på ett avslappnat vis, så blir den mer avslappnad. Magiskt!

Långsamma rörelser signalerar till hjärnan att “kroppen är avslappnad” vilket i sin tur ändrar hjärnans kemi och vår hela fysiologi (sänker adrenalin, pulsen osv). Ungefär som Yoga och Thai Chi.

Och ju mer hunden får röra sig avslappnat, ju mer avslappnad och lugn kommer den att bli generellt i livet, eftersom den använder och således tränar/stärker de muskler som används för en “lugn” kroppshållning mer. I och med  att vi övar/tränar/repeterar den “stressiga” kroppshållningen mycket mindre blir de muskler som associeras med att röra sig stressigt och vara stressig mindre!

Detta reflekteras i hjärnan där de kopplingar som associeras med stress förtvinar medan de nya kopplingarna som associeras med lugn stärks.

Det finns fler stora fördelar med Markarbete. Det får jag skriva om nästa gång.

FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP MED SITT DJUR

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.

FÖR DEN SOM VILL LÄRA SIG MER

Den  9e och 10e september ger jag en helg-kurs i TTouch, Emotioner och Beteende på hundskolan Catch i Hønefoss, Norge.  Det ser jag verkligen fram emot! Fokus ligger på praktiskt träning tillsammans med egen hund men det blir även en del djupdykningar i relevanta studier och demonstrationer med andra hundar.

STORT TACK

Stort tack till Sarah M Persson som tagit dessa fina bilder och till Annelie för att hennes vackra vovvar får vara med!

REFERENSER

Kolla gärna nedanstående klipp för en mer ingående förklaring i hur vår hållning och position influerar oss själva och vår omgivning.

Belöna Pipet

“Ger du henne godis när hon skäller så belönar du skällandet!” Hur många gånger har man inte hört det. Eller; “här kör vi med mutor ser jag“, vilket ofta sägs med en giftigt, fördömande blick.

Jag säger tack, men nej tack till människor som har sin egen alternativa sanning, för någon vetenskapligt vedertagen sanning är det inte.

När det gäller beteende-förändring är det ju oftast den bakomliggande/pådrivande känslan vi behöver förändra. Förändrar vi hur hunden känner så tar vi bort hundens motivation att skälla på bilar eller vad det nu är den gör. Klassisk betingning/inlärning kan va perfekt till detta, och ofta enklare att använda än Operant betingning/inlärning vilket jag skrivit om tidigare.

Att ge godis när hunden skäller/piper/osv behöver alltså inte vara en belöning/förstärkning av beteendet utan det kan hjälpa hunden att förändra hur den känner för situationen via inlärningsprocessen Klassisk Betingning.

Nedan ett exempel axat ur livet, plus en solid studie som referens.

Iggy har lite problem att åka bil och jag har tänkt att vi är båda redo att jobba lite mer på detta  nu. Hon är mycket bättre än hon var. Hon brukade skrika i panik, slita sönder delar av inredningen i frustration, spy ibland osv.

Idag är hon ofta OK så länge vi kör lugnt, rakt fram. Ju mer det svänger och man stannar till osv desto jobbigare blir det för henne och då piper hon. Börjar hon jaga upp sig och pipa högre/skrika i bakluckan stannar jag bilen och tar fram henne, sätter på henne bälte och ger henne TTouch Beröringar och godis vilket hjälper/lugnar men det är inte alltid så praktiskt för chauffören. Det är dock essentiellt för tilliten/relationen att inte ignorera hunden när den får panik på det viset.

Iggys “problem” och pådrivande känslor är troligtvis delvis att hon ibland blir åksjuk plus  dåliga minnen/inlärning/trauma/stress från sin första bilfärd, då hon 2,5 år gammal kördes i en van, hela vägen från Rumänien till England. Det måste ha varit en fruktansvärd, lång och skrämmande upplevelse för både henne och de andra hundarna. Inlåsta. Massa främmande dofter och ljud. Okända hundar. Rörelse på ett sätt de aldrig tidigare upplevt. Inte veta om det nånsin tar slut, osv.

Nedan är första bilden tagen av Iggy när hon kommit fram, för första gången på Engelska mark, ett halvår innan hon kom till vår familj. Man ser ju att hon är så rädd/chockad/traumatiserad att hon i princip försöker smälta ner och försvinna genom gatustenen.

Lite skillnad på den bilden jag tog på Iggy igår medan jag satt och förkovrade mig i Karen Overalls fantastiska bok Manual of Clinical Behavioral Medicine for Dogs and Cats.

Så, dags för bilträning! Igår när jag och Iggy skulle åka bil till en kompis tog jag min fjärrkontroll…

… och ställde in min “Manners Minders” i bakluckan, laddad med världens bästa hundgodis; hemgjord leverkaka. Manners Minders är en av olika produkter på marknaden som hjälper dig leverera godis fjärrstyrt till din hund. Iggy är vet hur den funkar. Vi har använt den en hel del. Jag trycker på knappen, det låter “piiiiiiIiiip” och börjar snurra tills en godbit kommer ut.

Nedan en kort filmsnutt på själva leveransen. Som ni hör ber jag också Iggy att “find it“. Det är första gången jag har “automaten” i bilen och Iggy behöver lite extra uppmuntran för att hajja vad som gäller.

Så stänger vi luckan och kör iväg,. Jag med fjärrkontrollen i handen. Redo att “öva bilkörning” med Iggy!

Under hela bilfärden, ca 10 minuter, levererar jag godis då och då oavsett vad Iggy gör. Ibland piper hon. Ibland är hon tyst. Hon kan vara i vilken position hon vill. Jag filmade en snutt som ni ser nedan.

Precis så enkelt är Klassisk Inlärning. Med repetition kommer Iggy bygga upp en mer positiv association med att vara i bilen. Hon får nåt annat att tänka på än att stå och stressa upp sig. Att äta godis frisätter dopamin och andra härligheter i kroppen som säkert hjälper henne att bli mindre åksjuk. Den positiva upplevelsen av att få äta leverkaka smittar av sig på bilupplevelsen!

Jag använde samma teknik när jag lärde Iggy att älska hundgården. Nu väljer hon t.o.m. själv att gå in i hundgården på sommaren om vi får besök i trädgården av folk hon inte känner dvs som hon blir lite osäker/rädd. Då går hon in i hundgården och lägger sig (hurra!!). Jag klicker-tränade henne också i hundgården och har spridit ut mat där. I bakluckan på bilen får hon även ofta tuggben.

Så över till mer vetenskapliga bevis än min bilträning!

Clive Wynne och Alexandra Protopopova gjorde en studie som heter “Improving in-kennel presentation of shelter dogs through response-dependent and response-independent treat delivery: TRAINING SHELTER DOGS“. De testade hur man kunde träna hundar i kennel att skälla mindre. Skäller hunden har den en sämre chans att bli omplacerad. Blir den inte omplacerad riskerar den att få sätta livet till. Därför kan det vara livsviktigt att lära en sådan hund att vara tyst.

Dessa omplaceringshem simmar inte i pengar, och att anställa välutbildade instruktörer kostar. Men som ni såg på videon ovan, att leverera godis utan att behöva tänka på tajming eller beteende är plätt-lätt!

I studien tränade en grupp instruktörer ett gäng hundar till att vara tysta med operativ betingning. De ringde i en klocka som belönings-signal/klick och jobbade med positiv förstärkning. En annan grupp ringde i en klocka och levererade godis oavsett vad hundarna gjorde i sin kennel dvs Klassisk Betingning. Plus att det fanns en kontroll grupp som bara ringde i en klocka…

Resultatet blev lika för båda tränings-grupperna! Välutbildade instruktörer som jobbade med Operativ Betingning och den grupp som använde Klassisk Betingning minskade skällandet lika mycket (-67,5% median). Hundarna i kontrollgruppen däremot ökade skällandet (+15,3%).

Är det inte magiskt! Hundarna i den Klassiska Betingnings Gruppen skäller mindre för att de upplever kenneln på ett mer positivt vis, och har lärt sig associera främlingar med chans att få godis. Och det är så himla enkelt!

Det finns t.o.m. ett program som heter Open Paw där man implementerat “enkla” detta tänk. Hundarna i Open Paw får sin mat pö om pö av besökarna, istället för  i en skål två gånger om dagen. För den som vill veta mer om det, ligger det ett klipp längst ner i inlägget.

Det enkla är ofta det bästa! Lycka till med träningen!

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Hon spenderar f.n. halva tiden i Stockholm och den andra halvan på sin gård hemma i Värmland.

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

 

Hundmöten: TräningsTips (15-21)

Här är sista delen av tre inlägg som alla presenterat sju olika saker man skall tänka på när man vill hjälpa hunden hantera hundmöten på ett bättre sätt!

  • 1-7 finns här
  • 8-14 finns här
  • 15 Sök
  • 16 Öva utan stimuli
  • 17 Läs hundens signaler
  • 18 Arbeta i team
  • 19 Filma träningen
  • 20 Planera & förbered träningen
  • 21  Säkerhet framför allt

 

15) Sök

Att få nosa är lugnande för en hund och på bilden ovan nosar Bozz i snön tillsammans med Tina. Om man övar in ett enkelt SÖK kan detta vara ett perfekt litet verktyg att ha med sig när man övar på hundmöten!

Som alltid, din hund skall inte prova SÖK första gången ni är ute och tränar på hundmöten. Du behöver en stoooOOOoOooor och lååååååååÅÅååång förstärknings-historik på beteendet innan det blir riktigt användbart i jobbigare/stressiga situationer. Hunden skall “veta” att SÖK betyder “jippi – chans att nosa upp godis“!! Då blir det väldigt värdefullt och nåt hunden lättare väljer istället för att välja stress.

Att få SÖKA frisätter Dopamin, kroppens egen glädjemolekyl, som får hunden att känna entusiasm och positivitet. Perfekta känslor att smitta ner “jobbiga” hundmöten med! Nedan ser vi Kerstin med sin hund Dos som tar sig en sniff när de jobbade tillsammans med Bozz förra helgen.

 

16) Öva utan stimuli

Ja, visst är det självklart. Men hur ofta lägger vi tid på att öva koppelhantering inomhus med hunden? Eller i trädgården eller på parkeringen med hunden? Eller helt utan hund?

Att lära sig stryka mjukt på kopplet gör man faktiskt enklast genom att  först t.ex. knyta kopplet i ett staket och stryka, helt utan hund. Och öva tillsammans med en annan människa. Det är väldigt effektivt. En kan vara hund och den andra öva, öva, öva.

Att lära sig någonting när man är stressad – och det blir man lätt när hunden drar i kopplet eller exploderar –  är inte det enklaste. Det vet vi ju och det är ju därför vi försöker se till att våra hundar är lugna när vi tränar.

Bara för att man “vet” hur man skall göra, betyder inte att man kan göra det på ett mjukt och inbjudande vis. Det kräver massa övning innan man åstadkommer det!

 

17) Läs hundens signaler

Jag har skrivit mycket om hundens stress-signaler tidigare. Ju mer du lägger märke till desto bättre beslut kan du ta. Det är stressigt för oss alla att lära oss nya saker. Att hunden slickar sig lite om nosen, gäsparskakar sig eller tittar bort det kan man förvänta sig, men man vill inte ha för mycket av det, man vill förstå varför det händer, samt självklart undvika att det eskalerar och exploderar. Verkar hunden ha “fastnat i en doft på marken” eller  kliar sig kan det vara ett tecken på stress och att man behöver “hjälpa” hunden.

 

18) Arbeta i team

Att jobbat två personer tillsammans med en hund har klara fördelar. Man ser så mycket mer då! Det är otroligt lätt att missa många av hundens stress-signaler listade ovan (punkt 17) när man går med hunden i koppel själv. Man är helt enkelt för nära och i fel vinkel.

Är man två kan man hjälpas åt att se till att hunden inte eskalerar och att den får hjälp när så behövs!

 

19) Filma träningen

Att filma träningen är enormt bra eftersom man kan analysera saker så bra efteråt! Speciellt värdefullt om nåt gick väldigt bra, eller mindre bra, så att man förstår mer.

Jag filmade lite när vi började jobba på fältet med Bozz & Tuffa. På klippet gör Tina TTouch beröringar på Bozz, vilket hade en fantastiskt rogivande effekt på Bozz. De gjorde även lite SÖK. Tuffas ägare jobbade tillsammans och Tuffa fick också göra SÖK.

Just här filmade jag för att få båda hundarna med i bild, därför ser man inte så mycket detaljer och närbilder.

 

20) Planera & förbered träningen

Alla aktiviteter påverkar hunden på ett eller annat sätt, bra eller dåligt. Berikning med matleksaker dagarna innan kan öka tålamodet på din hund både på lång och kort-sikt. Det finns många studier som påvisar de positiva effekterna av att ge hunden regelbundna beriknings-aktiviteter.

I vissa fall, om man har en hund som reagerar starkt negativt under varje promenad, bör man överväga att ge hunden en paus från promenader. Självfallet måste hunden ändå få uträtta sina behov, men när det gäller själva aktiveringen så gör man den inomhus med berikning, träning, sök, osv. Denna “paus” kan vara vad både hunden och ägaren behöver för att “komma ner” från konstant sky-höga stresshormoner som adrenalin och kortisol. Man vet att långvarig stress påverkar beteendet och välmående oerhört negativt för både djur och människor. Och om man kan hjälpa hunden komma ner från detta, kan man få ett gyllene tillfälle att äntligen börja lära hunden ett nytt sätt att hantera hundmöten.

Jag läste precis ett arbete där man tittat lite på just möjligheten att att ge reaktiva hundar en semester från deras promenader. Det är inte en fallstudie (väldigt få hundar med i studien, ingen kontrollgrupp, dom har inte definierat sina mätresultat osv) men det är intressant i alla fall.

Alla reaktiva hundar som fick genomgå ett AvslappningsProgram där man bland annat drog ner på deras promenader visade starkt förbättrade beteenden när de testades efter AvslappningsProgrammet. Bland annat reducerades skällandet med 80% och utfallen reducerades med 88%, se bild nedan.

Man kan inte läsa denna studie som en lagbok, för det är som sagt ingen regelrätt fallstudie, men allt jag läst tidigare och min egen erfarenhet säger mig att det ligger mycket i det här och det som ibland verkar logiskt, t.ex. att man tror att mer motion leder till en lugnare hund, faktiskt ibland inte alls stämmer.

Är din hund stressad/reaktiv, byt aktiviteter som bollkastning mot aktiviteter där din hund utmanas och belönas på andra, lugnare sätt.

 

21)  Säkerhet framför allt

Slutligen säkerhet. Vi introducerade munkorgs-träning med Bozz, se nedan. Min egen Iggy håller också på att bli munkorgs-tränad. Ingen av dessa hundar har någon tendens att bita men det finns en massa anledningar till att lära sin hund gilla att bära munkorg!

Bozz matte vill se till att Bozz inte kan råka få i sig saker som folk slänger i parker. Jag vill säkerställa att Iggy är OK med munkorg om hon nån gång blir väldigt sjuk och måste läggas in. Eftersom hon är så extremt rädd för okända, så vore det en trygghet för henne att få ha på sig munkorg på en främmande/läskig plats, när väl munkorgen är helt intränad.

Smärta påverkar som bekant beteende negativt. Har man väl haft en hund som blivit riktigt sjuk som våra Poppy blev så vet man att även den snällaste, lojalaste hunden kan  morra för att få vara ifred när den har riktigt ont. Måste man då tränga sig på en sån hund kan munkorgs-träning ha varit en väldigt bra investering.

Munkorg, staket, bra sele/koppel osv är alla essentiella säkerhetsåtgärder. Ta det säkra före det osäkra!

Först lärde vi Bozz att själv sticka in huvudet i munkorgen. Som ni ser på bildserien nedan fick Bozz trycka nosen mot munkorgen medan Tina flyttade undan handen. Det är alltså INTE ägaren som trycker på korgen utan tvärtom!

Det lärde sig Bozz på några repetitioner! Sen tog vi ut två munkorgar på fälten och så fick Bozz springa mellan oss båda och hämta godis i varje munkorg! Hur kul som helst om du frågar Bozz (och mig)!

Det här var de sista 7 TräningsTipsen som kan vara bra att ha i åtanke om man vill hjälpa sin hund att hantera hundmöten på ett lugnare vis kommer i nästa inlägg. Totalt har jag sammanställt 21 TräningsTips för hundmöten. Missade du de andra 1-7 finner du dem här och 8-14 finns här.

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt.

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

SaveSave

Hundmöten: TräningsTips (8-14)

Tänk på att om man vill ha ett nytt, annorlunda  beteende så måste man förändra hur hunden känner inför det “jobbiga”. Med små, lugna positiva steg övertygas hunden över tid om att det faktiskt inte är läskigt/frustrerande/osv. Hunden lär sig att möten t.o.m kan leda till positiva känslor som avslappning och glädje.

  • 1-7 i förra inlägget
  • 8 TTouch Beröringar
  • 9 TTouch Lugnande Bandage
  • 10 Låt hunden ta in information
  • 11 Frivillighet, valmöjlighet & tålamod
  • 12 Belöna bra beslut med Positiv Förstärkning
  • 13 Belöna bra beslut med Negativ Förstärkning
  • 14 Lek

 

8) TTouch Beröringar

En del hundar reagerar väldigt positivt på TTouch Beröringar. Det kan hjälpa hunden att hålla sig lugn, eller hjälpa hunden lugna ner sig snabbare efter en stressig upplevelse. Och, när dessa beröringar sitter i benmärgen hos oss ägare så är det faktiskt även lugnande för oss att administrera dem, så att säga.

Jag har haft en del “kris-situationer” med såväl mina egna som andras hundar. Då har det varit oerhört betryggande och lugnande för både mig och hundarna att ge dem TTouch.

Tänk på att TTouch beröringar inte handlar om muskel-massage, utan man förflyttar “bara” huden på olika vis. Prova att sätta ett – eller några fingrar – över ena ögonlocket och flytta huden varsamt men ändå bestämt/betryggande. Det lätta trycket du kan använda på ditt ögonlock utan att det känns obehagligt, är ungefär samma tryck man använder när man gör TTouch Beröringar. Som alltid, se hunden! Reagerar den negativt så prova något annat!!

Det finns massor av olika TTouch Beröringar och de har alla olika namn, uppkallade efter djur. Många är små och cirkelformade rörelser, en del är följsamma lyft, men idag tänkte jag dela med mig av den beröringen som kallas “Zebra”.  Den är oerhört lätt att lära sig och enkel att använda.

Man använder de delarna som är rödfärgade på fingrarna nedan…

Man sätter mjukt handflatan mot hunden och zick-zackar sig följsamt fram över hunden. Det behöver inte nödvändigtvis vara massa zick-zack över hela hunden (som bilden under visar) det kan räcka med en kortare rörelse. Försök vara avslappnad och häng inte över hunden.

Moments, not minutes” brukar man prata om när det gäller TTouch. Så berör hunden någon sekund och ge den sen en paus. Zebra rörelsen kan vara bra att använda om hunden har en viss plats den är lite extra känslig på. Man man prova att zick-zacka sig fram, från en trygg plats till den lite känsligare platsen och avsluta på en trygg/bekväm plats. Mjukt och följsamt och lugnt.

Och glöm inte att andas! Alltid när vi människor provar nåt nytt och fokuserar så håller vi andan. Det känner hunden direkt och undrar “vad fasiken vi håller på med för skumt“… Att andas ut när man gör en beröring kan hjälpa. Prova gärna på dig själv några gånger först. Eller på en annan människa, innan du provar på hunden! Och alltid i en trygg miljö först!

För den som är intresserad att lära sig mer om TTouch så erbjuder jag att man kan komma och bo hos oss tillsammans med sin egen hund och lära sig mer om TTouch, se Bo & Lär Paket för mer information Jag  går även igenom 3 andra TTouch Beröringar i artikeln jag skrev för Canis.

 

9) TTouch Lugnande Bandage

Att använda ett bandage främjar lugn på många hundar. Läs mitt tidigare inlägg om hur man applicerar ett bandage, eller inlägget om hur Tanja – efter att ha läst här om hur bandagen fungerar – använde ett bandage på sin hund Attis för att hjälpa honom komma över sin mörker-rädsla.

 

10) Låt hunden ta in information

På bilden ovan (och på in-zoomingen under) ser man Tina & Bozz som jobbar tillsammans med Tuffa och hennes ägare Linda & Sarah.

Tina och Bozz har stannat upp och Bozz vill ha mer information om Tuffa så han sticker nosen i luften och vädrar. Det är perfekt att Tina låter honom göra just det!! Om hon skulle försöka tvinga honom att gå vidare skulle det riskera leda till  frustration och explosion.

Man ser på Bozzs svans att han inte är på väg att explodera här utan helt enkelt är lite nyfiken. Det vill vi uppmuntra/belöna/förstärka genom att låta honom lukta och lugnt berömma med avslappnat koppel! När han fått ta in lite information kan man be honom att fortsätta i rörelse.

Flera gånger under vårt tränings-pass lät vi hundarna korsa varandras spår också så att de kunde lukta lite mer och på så vis lära känna den andra hunden på tryggt avstånd, om de ville.

 

11) Frivillighet, valmöjlighet & tålamod

Vi började vårt tränings-pass med Bozz och Tuffa ute på vårt fält där det var ca 10cm relativt tung snö. Jag hade frågat ägarna om de trodde det skulle vara OK och vi beslöt oss att starta så och se.

Efter ett kort tag visade dock Tuffa att hon ville därifrån. Klart och tidligt drog hon bort från fältet mot vägen. Självklart lyssnade vi och styrde kosan mot den plogade vägen istället.

Det innebar att vi inte kunde använda TTouch Markarbetet jag förberett på fältet men viktigast av allt är ju att hundarna känner sig bekväma med det vi gör. Och! Markarbetet skall vara lugnande. Det får ju den raka motsatsen om man genomför det med tvång!

Frivillighet och valmöjlighet är essentiellt inte bara när man arbetar med beteende-förändring utan överallt i vardagen med djur där det är praktiskt möjligt. Det bygger tillit och självförtroende!

Tålamod är lika viktigt! Vi vill att hundarna skall ha tålamod, men hur är vi själva med vårt eget tålamod när den “perfekta planen” vi gjort måste kastas åt sidan..? När vi missbedömt situationen och hunden exploderar..? När vi snubblar, och faller över hunden..? Om du känner att tålamodet tryter, avsluta tränings-passet och ge hunden nåt gott att tugga på medan du tar en paus från hunden.

 

12) Belöna bra beslut med Positiv Förstärkning

  • Ibland när hunden lugnt tittar på den andra hunden, ge din belönings-signal/klick och ge en godbit.
  • Ibland när hunden tittar lugnt mot dig,  ge din belönings-signal/klick och ge en godbit.
  • Se till att hunden klarar av att vara lugn även om den får godis.
  • Vi vill inte ha en hund som “springer och jobbar” eller som “maniskt stirrar på sin ägare med krökt nacke”.
  • Vi vill ha en hund som klarar av att gå lugnt i sin egen balans och njuta av livet.

 

13) Belöna bra beslut med Negativ Förstärkning

Har man en hund som är reaktiv (gör utfall) för att den vill öka distansen mellan sig och hunden, eftersom den är osäker/obehaglig till mods osv, så kan man även belöna hundens bra/lugna beteende genom att öka distansen lite mellan hundarna. Gå gärna i en stor cirkel, så får hunden liksom en liten positiv lättnads-känsla.

Tänk på att en hund inte vet hur länge vi har tänkt vara ute och “jobba” med den andra hunden! En liten paus i form av en lugnande cirkel då och då kan vara oerhört effektivt, speciellt om man tajmar det så att hunden associerar ett bra/lugnt beteende med “pausen”.

Tänk också på att om din hund gör utfall för att den är frustrerad för att den faktiskt vill springa och hälsa/leka, ja då är en ökad distans faktiskt en Negativ Bestraffning och resultatet blir minskad sannolikhet att beteendet du ville ha mer av utförs igen.

 

14) Lek

Man kan med fördel leka lite med hunden, t.ex. med någon favorit-leksak, i närheten av den andra hunden. Lek genererar oerhört mycket positiva känslor i hunden som den då lär sig associera med den andra hunden om den får öva lite i dess närhet.

Tänk på att vissa lekar inte är passande. Frenetisk boll-kastade  genererar en oerhörd massa adrenalin vilket gör hunden mer reaktiv. Ta det varsamt!

 

De sista 7 TräningsTipsen som kan vara bra att ha i åtanke om man vill hjälpa sin hund att hantera hundmöten på ett lugnare vis finns i här i nästa inlägg. Totalt har jag sammanställt 21 TräningsTips för hundmöten. Missade du de 7 första finner du dem här.

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. 

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.

SaveSave

SaveSave