Hårklyveri eller tydlighet?

Världen fungerar kanske inte exakt så som man tidigare trott… Det är ofta genom diskussioner man lär sig att se saker man inte tidigare ”såg”. 

Vad är t.ex. en ”bra relation”? Vad är ”ledarskap” i sammanhanget djurträning? Jag tippar att det finns lika många definitioner på dessa öppna begrepp som det finns människor. Utan att först definiera och operationalisera t.ex. ”ledarskap” kan vi omöjligt diskutera och utvärdera det. 

Det handlar inte om hårklyveri utan om tydlighet. Vi behöver värdeord som är så tydliga och talande som möjligt, för att undvika missförstånd och för att förklara viktiga koncept.

Just nu diskuteras ”valmöjlighet och kontroll” (choice & control) en hel del. Varför ska man ge valmöjlighet? Vad innebär det att ge djuret ”valmöjlighet och kontroll”? Är det luddiga koncept eller inte? 

Kontroll är en primär förstärkare

Personligen tycker jag inte det är speciellt luddigt. Kontroll är ju faktiskt – som Susan Friedman ofta påminner oss om – en primär förstärkare precis som mat och vatten. Djur arbetar (liksom vi) för att kontrollera händelser, så att de kan känna sig trygga, kan förstå och kan påverka sin situation. I princip allt beteende utförs (av alla) för att påverka/kontrollera/influera vår situation/omgivning. Att försättas i en situation där man inte har kontroll är aversivt/obehagligt. Information ger oss mer kontroll över en given situation. Även valmöjlighet ger oss kontroll; jag kan välja det jag själv föredrar av två (eller flera) olika alternativ.  

Att skapa kommunikation

Jag kan ge mitt djur kontroll t.ex. genom att ge den signaler att använda för att kommunicera sin vilja. Det kan handla om katten som hoppar upp på ett bord när den vill bli utsläppt genom fönstret, eller hunden som kan styra sin rehabiliteringsträning (mot-betingning) genom START- och STOPP-beteenden, eller hästen som fått lära sig att välja och visa om den vill ha täcke på eller inte när den går ut i hagen. Läs gärna om det fascinerande forskningsprojektet där man lärde hästar just detta. Alla hästar i studien lärde sig att kommunicera hur de ville ha det; täcke på eller av. Oavsett väderförhållanden fanns det alltid enskilda hästar som valde att ha täcke på medans andra inte gjorde det. Personliga preferenser fick styra. Hästarna fick därmed lite mer kontroll över sina egna liv vilket sannolikt påverkar deras välfärd positivt. 

Nisse styr sin träning med START och STOPP beteenden

Ja eller nej?

När jag var på workshop med legenden Bob Bailey i höstas var det rätt tydligt att han tyckte det här med START och STOPP i djurträning var en poänglös modefluga. ”Varför försöka lära hunden att säga NEJ när man borde fokusera på att lära hunden säga JA..?” Ungefär så sa Bob Bailey. Det jag – allra ödmjukast – tycker att han missar i det resonemanget är att för att ett JA skall ha värde behöver vi också ha NEJ som alternativ. Om jag endast har JA i mitt vokabulär då är ju inte JA ett aktivt val. D.v.s. det är inget JA i ordets rätta bemärkelse. Jag behöver ha möjligheten att säga NEJ för att kunna ge ett sant JA. 

Att få välja eller inte

Peter Giljam, träningsansvarig på Kolmården, skrev nyligen ett inlägg han kallade ”why Choice and Control is a fashion statement”. I inlägget beskrivs bland annat hur man gjort framsteg med en ledar-gorilla som tidigare vägrade att bli separerad från de andra gorillorna (vilket man av olika anledningar ville göra). När gorillan däremot själv fick välja att öppna dörren och lämna gruppen självmant då funkade det. Alltså valmöjlighet och kontroll över situationen gjorde att Gorillan klarade av något den tidigare vägrat att gå med på. 

Topps och jag lär oss mer om START och STOPP beteenden av Eva Bertilsson
Moa Linder fotograf.

I inlägget ”why Choice and Control is a fashion statement” beskrivs också bland annat framstegen de gjort med schimpansen Martin när de börjar låta Martin själv få aktivt välja sina förstärkare/belöningar. Martin vill inte ha samma förstärkare varje dag och valmöjlighet blir nyckeln till framgång. Läs gärna inlägget som är intressant även om jag inte förstår resonemanget som titeln antyder; att Valmöjlighet och Kontroll skulle vara några slags modeord när det faktiskt verkar som det är just valmöjlighet och kontroll som gör att djuren i exemplen gör framsteg…

Inlägget ”why Choice and Control is a fashion statement” avslutas med texten ”I personally find that we quickly drop the words choice and control when training our animals. We should look deeper into letting the animal own their problem and their success afterwards just what great leadership is all about. At the end of the day we form a team with the animals we work with. Teamwork makes the dream work.”

Vems ansvar är det?

Jag tror egentligen att vi i grund och botten till största del säger samma sak, men ordvalen är annorlunda. Personligen förbryllas jag lite över formuleringen att djuren själva skall ”äga sina problem”. Det är vi människor som ansvarar för djuren i vår fångenskap, vare sig de befinner sig på ett zoo, i en ladugård eller i ett hem. Hur mycket valmöjlighet vi än försöker ge våra djur så kan de oftast inte välja att flytta ifrån oss. Om min hund är rädd för att få sina klor trimmade, så är det mitt ansvar – inte hundens – att rehabilitera detta på ett sätt som samtidigt säkerställer djurets välfärd.

De Fem Friheterna för Djurvälfärd

Nationellt Centrum För Djurvälfärd, CSAW, har förresten definierat Djurvälfärd i det som kallas ”De Fem Friheterna för Djurvälfärd” (The Five Freedoms for Animal Welfare) på följande sätt:

  1. Frihet från hunger och törst genom tillgång till färskt vatten och en diet som upprätthåller fullständig hälsa och kraft.
  2. Frihet från obehag genom att ordna med en lämplig miljö som inkluderar skydd och en komfortabel viloplats.
  3. Frihet från smärta, skada och sjukdom genom förhindrande av detta eller snabb diagnos och behandling.
  4. Frihet att utföra naturligt beteende genom att tillgodose djurets behov av, tillräckligt utrymme, rätt resurser och sällskap av djurets eget slag.
  5. Frihet från rädsla och oro genom att säkra förutsättningar och behandlingar som undviker mentalt lidande.

Den fenomenale djurtränaren Ken Ramirez skriver i sitt inlägg ”What is choice? The evolution of a concept: ”I have never used the word “choice” to describe what I try to accomplish as a trainer. I think the word “choice” is the latest of many buzz words we use when we try to push for improved training and animal welfare. Ultimately, it is not the words we choose to describe what we do that matters most; the real test is an animal’s welfare, health, and comfort”. 

Vad är en “bra relation”?

Jag håller helt med om att allt till sist och syvende handlar om livskvalitet, om djurens välfärd enligt ovanstående nämnda definiering av termen. Men, jag tycker däremot faktiskt att orden vi använder spelar en jätte roll. I Ken Ramirez presentationer på Clicker Expo pratade han mycket om vikten av att ha en ”bra relation” till djuret man tränar, och om hur dåligt det kan bli om man inte har en ”bra relation” med djuren. Men, då är vi där igen med subjektiva tolkningar av vad som är ett bra ledarskap eller inte. Om detta är orden vi skall använda så behöver vi definiera och operationalisera ”ledarskap” är och vad ett ”bra ledarskap i relation till djurträning är”. 

Svipp styr sin rehabiliterings-träning genom START och STOPP beteenden!

Valmöjlighet och Kontroll

Min åsikt är att Valmöjlighet och Kontroll är viktiga ord i djurtränings-kontext eftersom de beskriver något essentiellt på ett tydligare vis än ”bra ledarskap” eller ”bra relation”. Och protokollen där man använder START och STOPP-beteenden gör det lättare för oss att rehabilitera rädslor, aggression och frustration på ett sätt som undviker att vi kör över djuret genom att tex gå för fort fram eller att vi missar de där små naturliga signalerna på ökat obehag. Djuren kan ju säga STOPP när de känner minsta obehag. Men framförallt är det djuren som väljer att säga START ifrån första början. Eller att inte säga START, så klart. 

Tvåvägs kommunikation

Men visst, någon kan säkert komma på ännu bättre ord, formuleringar och protokoll framöver. Det ser jag verkligen fram emot! Till dess kommer mitt fokus ligga på att ge djuren jag tränar med så mycket Valmöjlighet och Kontroll som möjligt. Leslie McDevitt kallar det ”conversational training” där djuret är delaktig och själv styr genom aktiva val. En rehabiliterings-träning i form av en konversation mellan djur och människa där båda signalerar/pratar och båda aktivt lyssnar och där vi människor tränar i djurets takt. Det är på djurets villkor. Det handlar inte om att ge kommandon, kräva lydnad och sen ge en godis efteråt. 

VILL DU VETA MER?

Vill man veta mer om potentialen i Valmöjlighet, Kontroll och Konversation så kan man t.ex. lyssna på Fenzie Dog Sports Podcasten där Leslie McDevitt bland annat diskuterar ”behaviour modification with canine consent”.

Eller om du vill lära dig mer om inlärning och träning gå min självstudiekurs om Mattans Möjligheter!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Jag vill logga in till Braver Dogs kursplattform

Jag är medlem i Braver Dogs Målcirkel och vill logga in där

Jag vill logga in till Braver Dogs kursplattform

Jag är medlem i Braver Dogs Målcirkel och vill logga in där