Stämde det man berättade om Poppy innan vi adopterade henne..?
På söndag är sista anmälningsdag för föreläsningen 10 Tips För Rescuehundar och Omplaceringsvovvar och därför tillägnas den här veckan i första hand Poppy. Du har tillgång till Föreläsningen i 3 månader och du bokar på butik.MileneWallin.com.
Poppy skulle – enligt organisationen vi adopterade henne genom – inte ha något problem med katter, inte med dörrklockor eller barn och ja enligt testerna som gjorts var hon i princip ett helgon. Förutom att hon hade lus och var undernärd, men det kunde vi ju snabbt åtgärda.
Var Poppy så perfekt som de sa?
Ja på sitt sätt var hon en helt perfekt drömhund! Ett av hennes första smeknamn blev ”Maria Skällas” för att skälla det var lösningen på det mesta.
Vi bodde i London när vi adopterade Poppy och grannarna berättade att Poppy kunde skälla 45 minuter på raken om de råkat föra oväsen på något vis. Det var inte speratationsångest. Det var ren vakt.
Poppy lärde mig bland annat att det är skillnad på en hund som vaktar och en hund som larmar. Poppy räddade oss faktiskt från inte mindre än två inbrottsförsök i London.
Första inbrottsförsöket var Poppy ensam hemma och blev troligtvis helt rabiat när de försökte bryta upp ett fönster. Så tjuvarna lämnade vårt fönster och bröt sig in hos den hundlösa grannen istället. Där stal de allt som kunde bäras. Själva fick vi ”bara” märken på fönstren.
Heja Poppy!
Under det andra inbrottsförsöket var vi hemma när det skedde. Vi hade gått och lagt oss och Poppy började bete sig underligt. Hon gick omkring och ”patrullerade” i lägenheten. Jag gick upp för att kolla men såg inget, förrän jag såg skuggan av en man falla in genom ett fönster samtidigt som Poppy gick igång.
Total kalabalik. Jag tror aldrig min adrenalin varit högre än då. Vi ringde polisen som kom inom några minuter varpå Poppy så klart gick igång igen. Vi ursäktade henne och jag glömmer aldrig vad poliserna sa:
”She is only doing her job!”
Jag kände mig aldrig osäker på Londons gator tillsammans med Poppy. Vi satte skällandet på kommandot KILL så att jag, om någon hotade mig, skulle kunna peka på personen om och säga KILL. Lyckligtvis behövde vi aldrig använda det tricket ”på riktigt”.
Roundwood Park var ett av våra favoritställen för morgonpromenad och det var där detta foto togs. Fotot högst upp är taget av Sarah M Persson.
Jag saknar dig varje dag Poppy.
