När det gäller att förändra ett djurs beteende handlar det inte bara om effektivitet utan också om vilken procedur/metod som är mest skonsamt för djuret eller som kanske rent av har möjligheten att stärka relationen mellan ägare och djur.

I förra inlägget skrev jag om ett enkelt rättesnöre jag fick lära mig under min TTouch utbildning. Framöver kommer jag gå igenom belysa detta lite mer konkret.

Det första man gör, efter att ägaren delat information om problemets natur, omständigheter osv, är att samla fakta. Ägaren mäter och kvantifierar “beteendet” och hundens aktiviteter. Jag kan inte nog betona vikten av att som jag brukar kalla det “bokföra” innan man kan skapar och påbörjar en träningsplan! Det gäller varesig man jobbar tillsammans med en hundpsykolog/instruktör eller sköter träningen själv.

Varför…?

Flera anledningar. För det första, hur kan man annars klart och tydligt inse om en träningsplan faktiskt fungerar eller inte? Och från ett etiskt perspektiv är det inte rätt att påbörja beteende-träning om man inte ens vet hur man skall definiera “resultat”.

Om vi inte kvantifierar beteendet – svart på vitt – så glömmer vi snart hur ofta det brukade hända, hur länge det höll på, hur svårt det var att få stopp på det o.s.v. Resultatet blir att man inte kommer ihåg exakt hur det  var, och därmed inte heller “känner”/inser att man faktiskt gjort framsteg.

Med mätbar “utgångsdata” lägger man även märke till småååå framsteg i träningen som man annars lätt skulle missa. Katten kanske klöser på mattan 10 ggr om dagen, istället för 13. Eller, hunden skäller inte längre i 45 sekunder utan 40. Dessa små framsteg är viktiga bevis på att man går i rätt riktning! Det kan även vara just den motivationen man behöver för att orka vidare.

Ett annat skäl till att bokföra beteendet innan man påbörjar träning är att vi människor lägger så mycket känslor i allt vi gör men vårt minne är faktiskt relativt dåligt. Man stör sig på att man får vänta länge vid ett rött ljus, men efteråt har man ingen aning hur länge man faktiskt stod där, trots att man var så plågsamt medveten om att man stod där läääääänge!  Man minns tydligt känslan men inte exakta fakta.

Man kan även finna viktiga mönster i utgångsdatan som ger information både om beteendets funktion, motivation och bidragande orsaker.

I vissa fall kan det vara livsavgörande för ett djur att man bokför både aktiviteter och “problem-beteendet”. Ta exemplet med en ägare som berättar att deras hund “ibland attackerar människor helt oprovocerat och utan någon som helst förvarning“. Det är en hund som helt klart riskerar att få sätta livet till. När man analyserar vad som hänt dagarna innan “attackerna” så ser man kanske att hunden haft vissa aktiviteter som troligtvis stressat hunden, eller brist på aktivering vilket kan leda till frustration.

Stress och frustration är känslor som helt klart gör en individ mer reaktiv och explosiv (pga av hur det obönhörligen influerar fysiologin)! Tack vare bokföringen kan man inser att det finns bidragande orsaker som är enkla att förändra. Ägaren får också bokföra beteenden som signalerar stress/obehag/risk t.ex. den där stillheten jag skrivit om tidigare, eller att hunden gäspar, tittar bort eller slickar sig om nosen. På så vis får man fler pusselbitar och inser att hunden faktiskt inte är så oförutsägbar som man först trodde.

I nästa inlägg; beteende-planens grundmur. Tills dess ha det underbart!

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur, eller boka en föreläsning, kontakta Milene via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.